Vad förväntas man tåla?
Jag har en sambo med som har ont och är trött i sin graviditet. Hon var väll inte direkt i balans när vi träffades heller. Allt gick fort, väldigt fort. Hon flyttade in och inom 4 mån sen vi träffades var hon gravid.
Det började med gnället kring att jag inte fixade tvätten på det sätt som hon gjorde. Inte som att hon föredrog hennes sätt eller så, utan mitt var fel och hennes sätt rätt. Det fortsatte med gnäll på min körning, jag gör tydligen en miljon fel i trafiken. Handla kan man inte göra rätt. Inte moppa golven heller. Handlar man verktyg för några hundra så knorras det, trots separat och god ekonomi.
Jag känner mig nertryckt i golvet och vet varken in eller ut. Jag försöker ställa upp så mycket jag kan men energin rinner ut. När man känner att man har en chans att vila upp sig är det alltid någonting som går fel och man får trösta en förstörd tjej. Jag ser hur bra hon mår hos sina föräldrar, när allt blir serverat och fixat.
Nu känns det som bägge bara har gett upp, trots att vi älskar varandra. Vet inte vart jag ska ta vägen :-/