Hur fan gör man?

Ingen som lyckats lämna sin kärlek för att man måste?

Vore jag du skulle jag springa så fort som det bara går! Han kommer dra ned dig rejält!

Det är ju det jag tänker att jag ska göra. Bor inte med honom förtillfället men vi har ett hus ihop och mycket av mina grejer är fortfarande där.

Det jag undrade var ju om någon annan lyckats lämna den man älskar för att man måste..

Lite pepp helt enkelt. Springa vet jag att jag ska men hur!

hej jag vet inte vad du ska göra men jag tror du kommer att finna detta intressant då jag själv är missbrukare,och känner igen detta,
min flickvän och jag gick i samma klass på högstadiet men börja inte ses först för ca två år sedan, jag hade precis kommit från behandling första dagen tog jag överdos... men sen flytta min tjej in i samma byggnad vi börja ses och snart va vi ett par jag hade mitt missbruk under kontroll och sa att jag va ren och hon trodde på detta men snart börja jag mer och mer och snart satt jag med heroinet i armen igen hon märkte detta så klart och jag lova igen och sa att jag skulle få underhålls behandling snart asså få metadon dagligen men tiden gick jag lura och bröt allt jag sa, sket i komma när vi bestämt så gjorde vi slut gick några veckor så kom jag in och fick metadonet och tog kontakt igen sa lovad denna gången kan det inte gå fel och vi börja träffas igen för att hon älskar mig jävligt mycket och jag henne, funka skit bra första två månaderna sen börja jag käka piller igen bakom hennes rygg börja flörta med en anna tjej över sms som hon fick reda på där såra jag henne igen då börja jag ljuga lova igen och hon va på igen.
gick inte någon längre tid så flippa jag ut igen såra henne något så jävla mycket att hon bara grät och grät och jag va känslomässigt död och brydde mig inte ett skit bara på nästa rus, vi sågs inte på tre månader jag blev värre och värre, utslängd från metadonet, då såg jag inget ljus allt va skit jag bestämde mig för att nu va det dags att cheka in, utan metadonet va jag en död man, nyktert tog jag beslutet  att ta mitt liv, så jag köpte en pistol men fick ingen kullor för dom va slut och det kom inte in först dagen efter jag blev så jävla arg åkte hem tog alla piller jag hade hemma krossa en del och skött i mig tugga resten.
vaknar upp då har min vän kommit han prata men kunde inte fatta vad han körde in mig på psyk där vakna jag inlåst va där 3månader fick trappat ut metadonet och fick en chans till men inte med metadon utan subotex, tar kontakt med min tjej förklarar allt och säger att jag hör av mig så fort jag är klar med avgiftningen, men hon ringer mig varje dag ändå jag får plats på ett behandlings hem och tog mitt beslut att aldrig såra henne igen här sitter jag och blir bättre för varje dag ska vara här ett år har jag bestämt. min tjej utan henne hade jag inte varit här hon säger så länge du vill och är kvar till slut stöttar jag dig till hundra% jag älskar min flickvän över allt annat hon e den underbaraste kvinna i hela värden. har varit här i snart 4 månader och tre månader på avgiftningen 7 månader drog fri tack vare att min flickvän aldrig gav upp och sluta  tro på mig och det är jag så jävla tacksam för. så mitt tips till dig om du verkligen älskar honom ge inte upp för det är värt att vänta på om du älskar honom, och tänk så här om han skulle fått cancer och varit inlagd länge skulle du lämnat honom då?
för drogmissbruk är en sjukdom precis som allt annat.

man måste bara komma till den punkten att man inte orkar eller kan leva så och fatta beslutet,
jag hoppas allt går bra för dig/er.
om du har några frågor om något så är det bara höra av sig,  jag har missbrukat i 15år så erfarenhet finns om allt.
mvh Rickard 

ps jag fria till henne i tisdags.

Jag levde med en missbrukare i två år och det var ett rent helvete. Det var inte länge sen det tog slut nu men jag kan berätta för dig att jag känner för första gången på väldigt länge att jag är på väg åt rätt håll, ett håll där jag har möjlighet att få bli lycklig och träffa någon där jag är nummer ett, istället för alkoholen eller drogerna. Hela förhållandet var som en stor jäkla ond cirkel och gjorde mig till en sämre människa än vad jag egentligen var. Jag tänkte också så där många gånger, att hur fan ska jag göra nu? Jag älskar ju honom av hela mitt hjärta?
Jag älskar honom fortfarande och tänker på honom dagligen men jag vet att med tiden så kommer det att gå över. Jag är så ledsen ibland för allt som hände, alla dom gångerna han lurade mig. Jag är så arg ibland att jag inte vet vart jag ska ta vägen över alla svek och allt jävla skit han utsatte mig för. Det enda du kan göra är att fundera över hur du ser på din framtid. Vill du fortsätta så här? Ser du ett annat mer berikat liv framför dig? 

Om det här inte är ett liv du vill ha, bestäm dig. Bestäm dig och bara gå och vänd inte ryggen. Klipp alla band och säg tydligt till honom, lugnt och sansat att jag vill inte ha dig i mitt liv längre, jag vill aldrig att du hör av dig och jag vill aldrig mer se dig. Gråt, gråt så mycket du orkar och va arg. En dag kommer du vakna och märka att den där klumpen du gått runt med börjar avta. Lyssna aldrig på hans lögner, det är bara knep för att försöka få dig tillbaka och varje gång du kommer tillbaka så tar han dig ännu mer för givet och tror att han kan göra som han känner för.