Gay och singel i en småstad?

Ja, får man inte de där signalerna eller inte kan tolka dem så blir det ju svårare. För mig är det väl så att jag märker det på att folk är extra trevliga och som sagt på uttrycket i ögonen, kroppsspråket och egentligen hur någon pratar mer än vad som sägs. Att det blir en slags spänning som inte är kompisaktig, ibland funderar jag på om det är blygsel inför mig hos någon man inte tror att det kan finnas, och det är det kanske i sällsynta fall. Men säg att man t ex har en fikapaus på jobbet och man märker att någon alltid tittar på en varje gång man ser åt personens håll, utan undantag. Eller alltid skrattar åt ens skämt :) eller flyttar sig närmare om man är nära varandra. Det kan ju en kompis göra men man märker när det inte är så om man iakttar.

Bästa sättet att flirta beror nog på vem man är. För mig är det att skämta, för andra är det säkert något annat. Eller mer att roa och bjuda på mig själv, så jag tror att det som gäller är att tycka om sig själv och vara intresserad av andra människor. Väldigt luddigt tyvärr :/

Nope, bi. Seriöst förhållande, inte ännu men det kan vara på gång nu. Jag har inte varit singel så länge, bara i ett år ca.

En del uppfattar min läggning när de har känt mig ett tag, de flesta inte. Hur är det med dig som är skeptisk till att träffa folk i vardagen, ser man på dig vad du gillar? Tänker mig att det spelar roll för hur bra det funkar att hitta tjejer man gillar var som helst.

En sak som kanske inte är så bra är att jag skulle kunna tänka mig att nyfikna heterotjejer gillar mig eftersom jag är femme och ganska snygg. Och att det märks på mig att jag uppskattar de tjejer jag tycker är attraktiva, då är jag nog safe att testa med. Men alla dagar förutom en dålig tycker jag att det är kul men ändå.

Inte? :) nu var det ju inte det som var kontentan av mitt inlägg. Har du lust att svara på frågan jag ställde?