Inlägg från: Anonym (Oönskad) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Oönskad)

    Vanlig reaktion detta? - Jag var oplanerad

    Jag skulle ha filmkväll på Fredagen. Bara två timmar innan kvällens start, det vill sägas träffas. Så får jag telefonsamtal. Denna telefonsamtal är egentligen positiv, men blir en gigantisk chock för min del.

    Min mor ringde mig, och talade om att hon vill återuppta kontakt med mig. Och till och börja med, inga hemligheter för varandra. Så hon talar om att jag var oplanerad som barn. Och därför uppfostran och bemötningen med mig har varit negativ.

    Jag är i chock - Och min kamrat skulle samtidigt hjälpa mig att bära in dator, datorskärm och andra dator tillbehör.

    Jag vart lättretlig, vad exakt jag störde mig på är orelevant.

    Jag bad honom senare att gå till sin lägenhet och vänta tills jag har kopplat in datorn. Det gjorde jag efter han hjälpte mig med bärhjälpen.

    Så fort han kommer ner till sin lägenhet, så finns där hans flickvän samt en kvinna jag är tokkär i.

    Han säger att jag vart sur på honom, jag blir frustrerad och tyckte att det var väldigt onödigt av honom att säga det.

    Så jag tar illa vid mig och känner direkt att jag gjort bort mig. Så jag skickar massa meddelanden om varför han gjorde det och anklagade honom för att han gjorde det.

    Han visar upp meddelanden och jag känner att jag förnedrade mig själv ännu mer. Till och med hans flickvän och kvinnan jag älskar tyckte jag överdrev.

    Jag vill understryka att kvinnan jag älskar - Vi är inte tillsammans.

    Info om min uppväxt - Hela min uppväxt har jag hört hur värdelös jag är, patetisk samt fysisk stryk har också uppkommit.

    Så med telefonsamtalet började jag förstå varför min far drog, och varför alla dessa ord kom just till mig. Det var inte för att jag var värdelös. De var snarare arga att jag föddes och ilskan kom ut på massa olika sätt.

    Hela min uppväxt har varit en kamp om att göra saker rätt och undvika att göra ''fel''.

    Jag förstod allting. Och informationen om att jag var oplanerad räckte för att jag överregerade som jag gjorde.

    MEN! Är det fullständigt normalt?

    Tror ni att mina vänner förstår?

    Jag har sådan självhat i mig just nu. Och denna förbaskade skammen!

    Jag vet inte hur allt detta skall lösa sig. Jag mår bara skit, bara helt enkelt skit!!

  • Svar på tråden Vanlig reaktion detta? - Jag var oplanerad
  • Anonym (Oönskad)
    nymedlem skrev 2015-01-25 10:33:46 följande:

    Berättade du för din vän om samtalet från din mamma? Vad hon sagt till dig och hur det fick dig att känna.


    Ja, det gjorde jag.

    Jag litar på min kamrat och hans flickvän. Så jag hade nästan inga problem alls att tala om detta.

    Däremot har jag svårare att säga det för kvinnan jag älskar. Känns bara att det är bättre att det inte kommer ut.

    Liten av en skamkänsla, eller att man har lägre status för att man är oplanerad (Tänker jag - I mitt fall)

    Visserligen säger de att de förstod, men gjorde de det?

    Jag vill ju veta den totala sanningen om det verkligen var en normal reaktion. Skulle i princip alla människor reagera på det sättet?
  • Anonym (Oönskad)
    Anonym (Flerbarnsmamman) skrev 2015-01-25 10:42:41 följande:

    Men ts din mamma är ju bara koko!!!

    Min andra son var högst oplanerad och jag mådde skit för jag var inte redo för ett till barn! Men jag älskar honom ändå! Något annat finns inte! Ett barn ber inte om att bli till. Och man är som förälder skyldig att göra det bästa av situationen!

    Jag tycker att du ska be din"mamma" att dra är helvete! Hon förtjänar inte att ha kontakt med dig!

    Vidare så uppmanar jag dig att uppsöka en psykolog för att bearbeta din barndom , det är enormt viktigt för att kunna fungera i vuxna relationer.

    Stor kram till dig


    Blev nästan tårögd när jag läste din inlägg. Wow! Tack så mycket!

    Känns lite skönt med att få stöd, och verkar som om mina vänner skulle förstå mig. Kanske skulle det vara så att de glömmer bort denna reaktionen?

    Men jag tänker mig själv att jag är den där ''drama queen''. Och det är där självhatet börjar.

    Jag mår illa på massa olika sätt. Jag har gjort bort mig!

    Jag tänker - Om inte kvinnan jag älskar befann sig där, så skulle jag troligtvis gått vidare med detta på enklare sätt. Nu vart det inte. Jag hatar mig själv. . .

    Jag tänker verkligen på döden, jag vill bara dö!

    Men tack för ditt svar!
  • Anonym (Oönskad)
    Anonym (a) skrev 2015-01-25 12:25:34 följande:

    Oplanerad betyder inte oälskad. Det är vanligt med oplanerade barn, men väldigt få av dessa föräldrar tar ut det på barnen och ger dem en sämre uppväxt. De älskar nämligen sina barn trots att de inte kom till genom planering. Din mamma har andra problem, som inte har med ev planering av graviditet eller dig personligen att göra. Om uppfostran och bemötande av barnet är negativ så beror det på fel hos föräldern, inte fel hos barnet.
    Hon hade ingen rätt att ge dig en hemsk barndom pga att hon inte fixade att få barn. 


    Ditt inlägg var väl en aning onödigt?

    Du skriver en hel del om dig själv, och svarar inte på min fråga om det var en normal reaktion eller inte -_-

    Snälla, du...

    Vill du få uppmärksamhet utifrån din uppväxt och upplevelser, får du väl ta och skapa din egen tråd?

    Tack på förhand!

    (Jag söker faktiskt hjälp och tips)
  • Anonym (Oönskad)

    Det kanske är på grund av telefonsamtalet (Meddelandet om att jag var oplanerad & oönskad)

    Eller om det har att göra med kvinnan jag älskar väldigt mycket om.

    Kanske är det båda delarna?

    Men jag kan inte släppa detta. Skuldkänslor tar kål på mig.

    Jag tog ett snack med snubben och talade om mina skuldkänslor. Han tyckte att det inte gjorde så mycket.

    Jag skall också ta ett snack med hans flickvän. Vi tre umgås rätt mycket, och hon vart ju lite inblandat. 

    Skall också få reda på om kvinnan jag älskar fick reda på någonting. 

    Jag mår bokstavlig talat SKIT just nu. Skall bjuda de på middag under helgen. Sedan hoppas jag att allt blir över . .

    Jag står knappt inte ut längre.

    Det kanske är fö%3

  • Anonym (Oönskad)

    Det kanske är på grund av telefonsamtalet (Meddelandet om att jag var oplanerad & oönskad)

    Eller om det har att göra med kvinnan jag älskar väldigt mycket om.

    Kanske är det båda delarna?

    Men jag kan inte släppa detta. Skuldkänslor tar kål på mig.

    Jag tog ett snack med snubben och talade om mina skuldkänslor. Han tyckte att det inte gjorde så mycket.

    Jag skall också ta ett snack med hans flickvän. Vi tre umgås rätt mycket, och hon vart ju lite inblandat. 

    Skall också få reda på om kvinnan jag älskar fick reda på någonting. 

    Jag mår bokstavlig talat SKIT just nu. Skall bjuda de på middag under helgen. Sedan hoppas jag att allt blir över . .

    Jag står knappt inte ut längre.

    Det kanske är för att det är allt på en gång just nu, eller så är jag bara väldigt, väldigt känslig?

    Jag tänkte lite mer djupare och tänkte hur det skulle varit och känts om kvinnan jag älskar inte befann sig där för tillfället. Så skulle jag förmodligen inte ens känna skuldkänsla.

    Mina vänner är förlåtande, och jag skulle med lätthet be om ursäkt. Och bli accepterad igen.

    Men hur blir det med kvinnan jag älskar.

    Och spelar det någon roll om hon fick reda på skaer och ting, eller inte?

    Jag orkar knappt någonting just nu.

    Det känns som om snubbens flickvän har sagt ALLTING till kvinnan jag älskar.

    Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte!

    Jag har berättat för snubben och hans flickvän att det började med telefonsamtalet som fick mig i chock. Och därefter kom överreaktionen.

    Men skulle kvinna jag älskar förstå det?
    Jag vill inte heller tala om för henne att jag var oplanerad, det är någoting jag skäms för. Och någonting som jag hade hoppats på att det inte kom ut...

    På Söndagskvällen var jag väldigt nära på att begå självmord. Jag har länge haft den tanken. Jag har länge haft dödslängtan.

    Men aldrig vetat hur jag skulle begå handlingen. Rädd för olika saker. Men på Söndagen hittade jag problemlösningen. Och lyckades få ett bra knep, hängningssätt. Jag är bara rädd att det skall bli fel och bli hjärnskadad istället. 

    Jag vill bara tala om att slutet är förmodligen nära om inte tiden spolas tillbaks, eller om jag får en väldigt säker bekräftelse att kvinnan jag älskar inte fått höra någonting...Att allting bara gå över till det normala...

    JAG HATAR MIG SJÄLV!!!

    Om det är någon som är frivillig att vilja prata med mig via PM. Snälla, bara skriv inlägget. Så skickar jag PM till dig/er. Om nu vill det. Skulle vara skönt att ha någon att prata med just nu.

    TACK!

  • Anonym (Oönskad)

    Svara snälla. . .

Svar på tråden Vanlig reaktion detta? - Jag var oplanerad