Hur gör ni bisexuella?

Ni har rätt, jag är nog inte så väldigt monogam men har försökt nu i två år och klarat det rätt bra men visst är det tufft ibland. Längtar absolut inte efter andra killar just nu åtminstone. Men just tjejer eftersom jag alltid vetat att jag föredrar dem men knappt fått prova på och det kliar i hela kroppen och bara vill!! Försökt förneka så länge men jag vet inte hur länge till. Men jag vill inte att det ska förstöra vårt förhållande så jag får fortsätta trycka bort det. Egentligen inte ens drömma om det för det gör mig bara mer ledsen. Blir till och med lite avundsjuk när jag ser lesbiska osv. Ja, hag är väl knäpp och dum i huvudet som ens tänker så här men kan inte rå för mina känslor eller hur? Men jag ska verkligen försöka ta bort detta och bara vara nöjd.

Förstår inte hur det kan vara så lätt för andta bara. Även för monogama. Finns det ingen i min sits? Hade jag redan fått vara med tjejer hade det nog känts annorlunda. Förstår ingen?

Och du Haskel är alltid så underbar! Tack för dina ord, alltid lika klockrena :)

Måste nog prata med min sambo men vete tusan vad jag ska säga. Vill ju inte såra honom. Fortsätta förneka är väl mitt enda alternativ. Bara så jobbigt. Blir tokig. Snälla ingen i min sits?!

Åh, mår bara mer dåligt av att höra sådant, blir så vansinnigt avundsjuk. GRATTIS!! Min sambo är både monogam och straight som bara den, suck. Jag har berättat att jag fantiserat om honom med en annan tjej, eller ja, oss, men han är inte för sådant alls.. Känns som bikillar är mer öppna. Men just nu känner jag knappt för fler, utan bara en kvinna. Suck...

Har du pratat med din kille om detta? Vad säger han? 
 Känns som alla andra är så mycket mer förstående.

Min första kille sa att jag fick (om han kollade på), men jag var nästan oskuld och såå blyg. Sen när jag var singel och vildast i stan, lyckades jag få en tjej!! EN, helt sjukt, hånglade upp en hel del, men alla smet ifrån innan något mer hände. 

 Sen fick jag för mig att jag inte brydde mig om könet och bara ville ha något seriöst. Så klart blev det en kille som nappade.

Även om jag fick ett frikort på en vecka skulle det vara kört. Även om jag var singel känns det som jag aldrig skulle hitta en tjej som tänder på mig. Var för tusan singel i tio månader utan ett enda napp, förutom en massa hångel och lite förspel som blev avbrutet bägge gångerna. 
 Alla har varit för trötta, för blyga, eller så har jag tydligen inte varit deras smak. Blir så ledsen. För alla andra verkar det så enkelt. 

 Med killar är det tvärtom, skitjobbigt. De bara klänger efter en, och jag hade en dålig period, nysingel och behövde all bekräftelse jag kunde få, men tjejer tänder jag verkligen på, det är en helt annan känsla.
 
Och snälla döm mig inte, jag var så ung och hade bara haft en pojkvän på den tiden, den enda jag varit med då, så jag ville utforska möjligheterna. Men var även för blyg och osäker själv för att ragga upp tjejer, har svårt för nekandet.

 Tror dock det skulle gå lite bättre nu, har mer glöd känns det som. Jag har förändrats otroligt mycket sedan dess.

 Men jag mår riktigt dåligt, känns som jag går min sambo bakom ryggen, men det är inte läge att förstöra något mellan oss. Bara så jobbigt att detta måste tränga sig på, önskar jag hade tålamod och kunde vänta tills jag blir singel igen. Och så skräcktanken att hinna bli gammal och grå tills dess... Nej, dessutom vill jag inte tänka så, jag vill ju åldras med min sambo, men jag önskar bara jag tagit chansen och varit med massa tjejer innan.

 HUR SKA JAG FÖRNEKA MINA KÄNSLOR`?! SNÄLLA HJÄLP!!! 

Oj, tiden går och det börjar bli så illa att jag börjar känna mig helt anti män och killar. Känns inte lockande för femtio öre!

Hatar att detta skulle slå ut just nu... varför kunde det inte väntat?

Tråkigt att alla som skriver antingen skryter om hur bra ni har eller att ni är nöjda osv.

Visst började tråden med att undra hur bisexuella gör. Så antingen är jag bara inte monogam eller så har jag inte det rätta förhållandet. För just nu känns det som jag skulle kunna vara monigam och lycklig bara jag kände mig fullt tillfredsställd.

Känns som om jag fick vara med en kvinna skulle jag aldrig gå tillbaks. Känns som jag innerst inne alltid har vetat

Så nu är grundproblemet inte det samma längre riktigt. Antingen är jag inte monogam, eller gay eller bara sjuk i huvudet, eller lite instabil.

Om detta är en förvirrad fas, hur länge kan det sitta i? Dygnet runt, konstant. Förnekar jag påminns jag ständigt. Varje gång jag ser en tjej. Acceptrrar jag blir jag ledsen gentemot min sambo. Känner mig så hemsk. Men rä detta bara en förvirring är det ju dumt att sabbotera allt vi byggt upp, right?!

Ungefär så, men det har faktiskt gått så långt att jag börjat fantisera att han är en kvinna, skäms så otroligt, men kan inte riktigt slappna av och det känns fel. Jag tycker mycket om att vara med honom, det gör jag men jag har gått från en överkåt, eller sugen i alla fall, person till helt off i princip. Eller tja, funkar när jag får vara själv. Hatar att det ska vara såhär. Försöker ta iniativ till sex, för jag hoppas det ska släppa... känner mig hemsk. Förstår att jag måste prata med honom, eller någon och reda ut ett och annat.
 När jag var upphetsad förr var det mer för själva njutningen, nästan aldrig på en person, har kunnat haft sex med i princip vem som helst, nej, det där lät hemskt, men inte brytt mig om utseendet så. Tycker om min sambo för han är en sån fin människa! Vill ju vara med honom, men för mig räcker det att kramas just nu. 

Jag ÄLSKAR ditt svar, freedawit! Just vad jag behövde. Jag försöker vara stark men blandas av känslor och tankar hit och dit.

Det är verkligen inte läge att förstöra något nu, på grund av omständigheter i vårt liv nu och så vill jag vara minst 80-90 % säker på vad jag gör. Vet att det är dumt att dra ut på det men vill ändå känna efter mer om du förstår. De få vänner som vet lär bli besvikna men jag är för kluven just nu.

Borde ha titlat tråden med hur gör ni monogama bisexuella?! Alltså de som lever i ett monogant förhållande även om de själva inte är det? Ni som fortfarande känner lustar för andra...

Alltså jag känner mig verkligen inte sugen på män och undrar bara om det är något tillfälligt. Känner mig sjukt förvirrad just nu.

Jag menar jag har väl tänt på män förr? Eller har jag bara gillat uppmärksamheten och att det trots allt är skönt? Varför känns det så annorlunda när jag tänker/ser på kvinnor?

Känns som ingen är i samma sits. Alla verkar så säkra direkt... sen får man ju inte kalla sig gay/flata/lesbisk om man ens varit med en kille för vissa. Jag håller ju inte med. Männen (läs pojkarna) kanske bara var en fas. Sen är det ju inte så viktigt med själva stämpeln men vill ju ändå veta om detta bara är just nu eller om det kommer fortsätta. Vet att ingen kan svara på det. Åh vad jag vill spola fram tiden ibland. Men ändå inte.

Önskar bara att få höra om någon som varit här jag är och hur det gått?! Googlat sönder men känner mig fortfarande så ensam i det här.