Fru Hermelin skrev 2016-01-15 22:00:28 följande:
Jag känner mig nog rätt återhämtad rent fysiskt efter förlossningen. Min kropp tycks vara av den typen som går tillbaka mer eller mindre av sig själv. Har inte tränat mer än promenader med vagnen och äter tyvärr på tok för mycket choklad, men är i stort sett tillbaka på före-gravid-status. Magen är lite mjukare fortfarande, men nästan lika platt som innan. Å andra sidan gick jag inte upp mer än 14 kg och fick inte så mycket som ett skrubbsår vid förlossningen. Tänker att det säkert är skillnad i återhämtningen om man spruckit/sytt mycket och gått upp mycket. Efter förlossningen hade jag lite hinnrester kvar, så jag blödde en hel del första veckan tills de kom ut. Och det tog nog nära 6-7 veckor innan jag kände mig "som vanligt" när jag skulle gå på toaletten, vilket var längre än jag räknat med. Vet inte om det berodde på intensivare förlossning, större bebis eller att jag helt enkelt är lite äldre än förra gången, men nu har även det iaf gått tillbaka till "normalt". Det enda jag kan känna av nu är faktiskt lite foglossning när jag gått mycket (vilket jag gör dagligen) men jag hoppas det ger sig. Mör känner jag mig dock ändå, och extremt sliten. Helammar och sover fruktansvärt risigt vilket sliter enormt på både kropp och själ. Love är dessutom inne i nån fas nu så han är enormt närhetstörstande, så det blir mycket bärande ovanpå det. Idag fick han sprutorna med - OJ så upprörd han blev! Nu har han skrikit nästan hela kvällen och jag laddar för en sömnlös natt...
Jag känner igen eländet. Här är bara gnäll känns det som, mellan lite soliga leenden då och då.Till slut somnade han gott för natten framåt ett.
Han tog sprutorna i onsdags. Först var vi på babycafé och då gav han upp flera så där ynkliga, men gälla rädsloskrik när han låg framför mig på golvet. Visst var det innan jul senast, men öf i måndags gick bra ... Att bli avklädd på bvc var inte poppis. Att sedan ta rotavirusvaccinet försökte han undkomma genom att vrida på huvudet och sprutorna ska vi inte tala om. Han är ju inte den som tar bröstet på beställning, så han lyckades inte sluta vara ledsen innan nästa spruta och sedan var han arg en lång stund efteråt. Sedan var han nästan otröstlig tills han stensomnade i selen. På kvällen var han supergrinig och inte minsta sig lik. Han fick lite feber typ 38,3 men verkade ha ont så vi gav Alvedon vid 21, så han skulle kunna komma till ro. Natten blev bättre och sedan fick vi fylla på en gång till.
Det roliga med mätningarna var när jag jämförde barnen.
Lilleman var 6455 g 63 cm och 42,5 cm vid 3 månader och 5 dagar
Yngsta syrran 6415 g 63 cm och 42,5 cm vid 4 månader och 3 dagar
Äldsta syrran 6450 g 63,3 cm och 41,3 cm vid 5 månader - 2 dagar
Komiskt att det kan bli så lika och vid så olika åldrar. Det går verkligen säga att lilleman växer så det knakar då yngsta syrran vägde 3835 g och han 3305 g ... Att storasyster hamnade på efterkälken är ju inte så konstigt med sina 2890 g, men sedan minskade skillnaden ganska fort.