Oktoberbebisar 2015

Jag tror det var runt 9-10 som jag började få onda sammandragningar ganska ofta medan jag ännu låg kvar i sängen. För säkerhets skull låg jag kvar och vilade till elva innan jag gick upp och åt frukost. Sedan vet jag inte om det var så mycket annorlunda än vanligt.

På kvällen efter 18 satt jag vid datorn och började skriva ner värkarna som kom med 6-8 minuters mellanrum, eller 4 på 22 minuter, som nog redan då var ganska långa, men jag kunde sitta ner och andas mig igenom dem. Sambon ringde sin mamma och pratade om hur morgondagen skulle lösas. Jag hade ännu inte sagt något då jag inte visste om det var ett falskt alarm igen. Vi åt kvällsmat och jag gick ner och kollade om grannen var hemma och tillgänglig. Medan jag pratade med henne fortsatte värkarna komma lite smått och i trappan fick jag en kraftig som fick mig att stanna till, så hon bad mig skynda hem. Vi la barnen och sedan satte jag mig vid datorn igen medan sambon åkte iväg en timma för att hämta en maskin inför morgondagens jobb. Det var minst sagt nervöst då jag inte visste om det skulle eskalera eller lägga sig.

Medan sambon var iväg satt jag kvar vid datorn, då jag inte vågade röra mig, för jag var rädd att värkarna då skulle kunna eskalera. Mellan tjugo i åtta och tjugo i nio hade jag 7 värkar väldigt oregelbundet med 5 till 13 minuters mellanrum, så jag var fortfarande osäker om det var dags. Sedan satte jag mig i soffan och ringde mamma och vi pratades vid till sambon kom hem. Under den korta stunden hade jag 3 värkar och blev alldeles tyst och var tvungen att andas igenom då de blev kraftigare. Mamma sa inget då, men sa efteråt att hon märkte att jag då hade rejäla värkar. När sambon kom hem kom jag fram till att jag ville åka in för säkerhets skull, bättre att de då fick skicka hem oss om det skulle avta.

På vägen in hade jag ungefär 5 minuter mellan värkarna på 2 mil och det kändes ganska lugnt. Dock fick sambon köra upp mig i rullstol och vi välkomnades av en uska som jag kände igen, men i mitt förvirrade tillstånd inte kunde placera. Hon påminde mig att jag jobbat på äldreboende med hennes mamma, som gått bort innan sommaren. Det var minst sagt komiskt, jag visste ju att hon jobbade inom vården, men inte på förlossningen.

Vi fick komma in på ett rum och skrevs in 21.23 enligt journalen. Jag skickade ett sms till mamma om att vi var på förlossningen som daterades 21.36. Sedan ville jag få på mig sjukhusrocken direkt, men det tyckte uskan kunde vänta. Jag fick lämna urinprov och konstaterade att jag fått en liten blödning och tog av mig strumpor och byxor och satte mig i sängen. Hon var imponerad över att jag lyckades balansera på ett ben med kläderna. Sedan fick jag dosorna på magen och fick höra att hjärtljuden var bra, men inte vad vilket störde mig, men då värkarna kom lyckades jag inte fråga. Efter ca 2 värkar gick hon utan att ens fråga om smärtlindring. Så fort hon kom utanför dörren gick vattnet och det tryckte på så vansinnigt och jag ville ha lustgas. Sambon skyndade ut i korridoren och ropa in henne, så de hjälpte mig av med trosor och lillasysters blöja jag tog på om vattnet skulle gå på väg in.
Bm undersökte, men sa inget om hur öppen jag var och jag hade svårt att inte trycka ihop benen. Vattenavgången och krystvärkarna daterades till 21.50. Jag fick min lustgas och det var min livlina som jag inte ville släppa, så de fick ifrågasätta om jag verkligen hade värkar, annars skulle jag släppa så jag inte blev alldeles snurrig. Jag andades, höll andan och skrek om vart annat då krystvärkarna var väldigt smärtsamma.

Någon gång i den vevan påtalade bm att bebisen var på väg och sambon sa att han såg huvudet och en arm. Under den tiden hör jag dem säga ropa på Gerd eller vad hon hette, men det är inte larmläge. Det var ju skönt att veta att det inte var kris, men ändå lite oroligt. Efteråt fick jag veta att navelsträngen låg två varv hårt om halsen, så i journalen stod det att de fick klippa den i vulvan. Ut kom han och skrek en bra stund efteråt, de fick massera honom lite (kutanstimulera) för att få honom att skrika innan jag fick upp honom på bröstet. Det häftiga var att jag råkade titta till så jag såg när huvudet och överkroppen var på väg ut. Det är första gången jag födde halvsittandes. Enligt journalen är han född 21.58. Sedan klämde de på magen och drog i navelsträngen för att få ut moderkakan som kom strax efter 10, men upplevdes som en evighet och magen var rejäl öm, så det var tufft.

Sedan fick vi ligga kvar i två långa timmar innan vi kunde få gå och äta och sova på bb. Dock var sonen bara vaken och ville börja äta och grymtade som en gris om vi la ner honom, så det blev inte mycket sömn förrän klockan var 6.
Så här i efterhand var andra förlossningen smidigare då jag bara hade en smärtsam lång krystvärk och hon nog kom ut av bara farten när sista hinnan togs, men jag är evigt tacksam att vi hann in för en hemförlossning med navelsträngen runt halsen hade vi inte kunnat hantera själva, så det är lite skrämmande att tänka på i efterhand.

När navelsträngen kan ha hamnat runt halsen kunde de inte svara på, men tydligen kunde den varit så länge, men snörts åt först vid förlossningen. Han vägde 3305 g och var 52 cm, så en lång och smal kille i vecka 38+4. Han hamnar viktmässigt mittemellan systrarna, men är 2 cm längre. Min bonusdotter var dock betydligt tyngre och kortare. Syskonen är jätteglada åt lillebror och hojtade bebis, bebis när hon såg honom. Bonussystern var så glad att hon nästan började gråta skrev hennes mamma. Till farmor sa hon att nu spelar det ingen roll vad mamma får i januari då hon väntar nästa syskon.

Vi stannade två nätter och kom hem igår eftermiddag när han hade börjat förstå att han måste gapa för att få mat. Igår kväll började han äta konstant, så i natt har jag knappt fått sova förrän jag lyckades ha honom fast vid bröstet och lyckades lägga mig ner på rygg, utan att han släppte så han fick somna vid bröstet. Det verkar som vi fått en närhetstörstande bebis, storasyster var likadan, men då var det ju första barnet och tiden fanns. Pappa duger en kort stund innan hungern sätter i och han äter upp sina händer igen. Men jag hann i alla fall plocka fram blöjor och torra servetter i badrummet och bädda liften han får sova i igår, så han är enkel att flytta, resten får jag väl ta pö om pö. Jag trodde ju jag hade en vecka kvar till förberedelser fram till bf ...

Ja, jag fick i torsdags kväll efter en kort stund på förlossning. Det blev 35 minuter den här gången mot 10 minuter sist, men den här gången var värkarbetet mer svårbedömt innan, men vi hann ju in tack och lov. Enligt sambon hann jag med 3 värkar och 4 krystvärkar på den tiden. Jag vill inte ens tänka tanken på hur det gått om han fötts hemma med navelsträngen två varv runt halsen.

Nej, smugit har jag inte, vi kom hem i lördags vid 15 och innan dess har jag inte brytt mig om världen utanför när vi varit på bb, utan har mest vilat och försökt få igång amningen. Däremot gjorde jag en uppdatering en timma innan vi åkte in, men då visste jag inte med säkerhet att det verkligen var på g, utan det kom jag fram till först stunden innan vi åkte när jag pratade med mamma och fick 3 värkar på kort stund, precis innan sambon återvände hem. När beslutet väl var fattat var det bara att få med sig babyskydd och handväska och bege sig, resten låg redan i bilen. Amningskudde och egen kudde glömde vi hemma.

Sedan kändes det lika bra att skriva ner hela förlossningen som att bara skriva en kort notering och då kunde första noteringen likaväl vara en uppdatering av listan innan fler hann föda, då det hände massor på 1,5 dygn, men ni var ju observanta ändå! Sedan har man förlossningshistorien nedskriven, innan man glömmer för mycket. Amningen tar ju sin tid och sedan har jag en närhetstörstande kille som sover bäst om han får ligga kvar mot amningskudden.

Tack för alla gratulationer!

Ja, det var väldigt skönt att det tog den tid det tog med facit i hand, så vi hann in! Fast 35 minuter på förlossningen är ju inte så länge att man hinner ha tråkigt. Både och skulle jag vilja säga. Det är oerhört skönt att slippa ha ont, men förväntan inför och själva förlossningen är ändå en oerhört häftig upplevelse som många av er andra har framför er, det här räknade jag med var min sista förlossning.

Bra kämpat! Jag beundrar dem som orkar kämpa sig igenom så långa förlossningar, men å andra sidan finns ju inte så många val.

Stort grattis till en rejäl gosse! Jag antar det inte blir många dagar med storlek 50, om det ens passar. Här är 50 nästan stort till vår smale kille. Jag tror vi går förbi Apoteket imorgon och köper ett paket prematurblöjor, så de inte behöver vara så höga och knöliga. Det har vi gjort med syrrorna också.

Ja, då är vi två med närhetstörstande och nattvaken bebis. Här lyckades jag väl få 2 timmars sömn i två omgångar, när jag väl kom på att lägga mig ner medan han fortfarande åt och han kunde få sova vidare på mig. Visserligen inte så skönt att ligga still på rygg länge, men vad gör man inte för att få sova?

Ikväll verkar betongbrösten ha inträtt, så mjölken har väl strömmat till och han sover lite längre stunder mellan amningarna. Jag hoppas det håller i sig i natt, annars blir man ju snart en zombie. Sambon är hemma imorgon och sedan jobbar han två dagar då barnen får vara på förskolan innan han förhoppningsvis kan vara pappaledig sammanhängande. Barnen skulle verkligen behöva komma ut och röra på sig, de har ränt en massa upp och ner i trapporna idag medan jag satt och pratade med grannen. På förmiddagen sov far och son middag ihop medan jag fixade med tvätt och annat. Sambon trodde ju han skulle ta Lilleman, så han var uppe till halv fyra ...

Syskonen var igår jätteglada när lillebror kom hem och ville pilla en massa. Idag har det varit betydligt lugnare, även om min äldsta tös på 4,5 år har kommit jag vet inte hur många gånger och frågat om hjälp när lillebror ligger och äter eller sover hos mig. Ikväll fick hon ett rejält utbrott när hon ville ha mer mat, men jag tyckte hon kunde äta upp lite grönsaker först. Istället valde hon att kasta grönsaker på bordet och jag tog bort tallriken, så då blev det skrikfest, precis när lillebror behövde mat. Sambon var inte så populär kan jag säga. Vi får se hur de vänjer sig med kortare tid per vecka på förskolan efter ha gått 8-16.30 de senaste veckorna. På ett sätt vore det skönt att slippa smittor, men det blir nog ohållbart innan amningen är mer etablerad om inte sambon är hemma. Båda gillar ju sin förskola och att vara ute mycket.

Ja, det måste ju vara lite annorlunda att ha det så planerat. Samtidigt är det ju lättare att ha allt färdigt i tid.

Jag trodde ju att jag hade gott om tid med en vecka kvar till bf, så jag kom aldrig till skott då jag var så trött och håglös, så nu är det att ta ett steg i taget och plocka in kläder i byrån till skötbordet, packa skötväskan, bädda hårdliften till vagnen och så vidare. Idag har jag tvättat den lösa klädseln i alla fall.

Ni som fött, har era barn fått sina personnummer på förlossningen, eller har ni fått vänta?

Där vi födde har de haft problem de senaste veckorna, så vi har bara fått ett s k a-nummer som fyra sista. Jag antar att man behöver ett personnummer för att starta upp en barnförsäkring. Jag får väl ta en sväng förbi Skattemyndigheten imorgon, för man vill ju inte gärna vänta flera veckor med försäkringen. Vi har sista barnläkarronden på tisdag, innan vi officiellt tillhör bvc.

Stort grattis till tjejen! Usch, vad du fick kämpa länge, det är tur att belöningen är god!

Sedan är det lite kul att höra att du fått en knubbig liten dam. Min andra vägde 3835g och var 50 lång och jag tyckte hon hade så liten rumpa att vi använde några paket prematurblöjor. Lillebror är också liten och smal om rumpan.

Nu börjar det mer låta som att det är gång på riktigt. Lycka till och kämpa väl!

Försök vila emellan värkarna så mycket som går, för krafterna lär ni behöva sedan när amnings/matcirkusen drar igång. Det är inte självklart att det blir mycket sömn i början när det ska ammas var tredje timme för att få igång produktionen efter första dygnet. Sedan kanske bebis istället väljer att äta med 30-45 minuter eller 2 timmars mellanrum och sedan är man trött oavsett hur mycket man vilade innan förlossningen.

Första natten är man så hög på hormoner att man har svårt att sova ändå, oavsett om bebis sover eller ej. Så vila att ni kan första dygnet för sedan börjar livet med bebis som kan äta konstant dygnet runt om man har otur. Här äts det, somnas en stund, äts, somnas en stund och oftast en vända till innan det kanske är lugnt en timma eller två. Idag har mjölken kommit igång så boobsen är rejält uppumpade. Navelstumpen har också trillat.

Häpp, nu måste jag sova även om jag just nu inte är trött.