Oktoberbebisar 2015

En till här som förhoppningsvis kommer få barn i oktober om allt går vägen. Plussade igår när mensen var 2 dagar sen o jag inte fått en enda spotting (får alltid det 5-7 dagar innan mens i vanliga fall). Enl. kalender på nätet så är det dax den 10-11 oktober lr där omkring. Inga känningar av graviditeten än så länge vilket får en att tvivla på om det verkligen är något där inne. Hade superömma bröst i slutet av förra veckan, kändes som blåmärken/träningsvärk och jag undrade vad jag gjort o tänkte att det kanske var biverkningar av hormonbehandling som jag genomgår (extra progesteron), men det har avtagit. Nu: Utebliven mens, inga spottings o 2 starkt positiva gravtest så bara väntar på att få känna något lite i alla fall. 32 år, bor i Stockholm, första barnet.

Jag går in i vecka 8+0 i morgon och känner ingenting alls just nu, har inte känt så mkt tidigare heller, ömma bröst v. 4, men det försvann i v.5. Superhungrig v.5 & 6, men annars inget, känner mig precis som vanligt bara att mensen uteblivit och grav.test är positivt. Första barnet, är så orolig att något ska va fel då jag knappt känt något alls, avskyr det här med att inte veta och bara famla runt i ovisshet, tidigt UL om ca 2,5 veckor då vi genomgått assisterad befruktning, en process jag inte vill behöva börja om med just nu, känns som en evighet till UL. Fler som inte känner något alls? Eller ni som är inne på barn 2, 3, 4...några solskenshistorier?

Är i vecka 8+4 och har knappt känt nåt alls hittills. Ömma bröst v. 4, men det gick över. Sen jättehungrig v. 5 & 6, men även det har gått över. Lite smått illamående till och från nu sista veckan men kan lika gärna berott på att jag haft förstoppning. Men annars inget. Är också orolig och funderar mkt eftersom man läser om alla symptom, men tror man oroar sig oavsett vad. Så är nog bara att försöka ha lite is i magen och göra ett tidigt UL om man är orolig. Har själv tid för UL om ca 1,5 vecka och känns som en evighet dit.

Har fått erbjudande om KUB test och andra tester (fostervatenprov o moderkaksprov) då vi fått hjälp genom assisterad befruktning. Kommer bara göra RUL men tacka nej till övriga undersökningar. Efter att ha kämpat i ca 2,5 år med jobbiga utredningar och misslyckade försök är vi glada oavsett vilket barn vi får, friskt barn eller med sjukdomar så kommer barnet vara lika älskat och efterlängtat hur som helst. Sen tycker jag personligen att det skulle kännas konstigt att välja bort ett barn som man vet kan överleva om än med något funktionshinder. Ungefär som att säga att såna barn inte e lika mkt värda som andra människor. Har många vänner o bekanta med barn som har olika funktionshinder, ex. CF sjukdom, bokstavskombinationer, en som föddes med ryggmärgsbråck, ryggfel m.m. men de barnen är trots sina sjukdomar hur gulliga och goa som helat och ändå lika älskade av sina föräldrar och nära anhöriga. Sen kan ju vissa prover orsaka missfall, även fast risken e liten så finns den där, man ska aldrig ta nåt förgivet. Skulle aldrig förlåta mig själv om jag gjorde ett sånt test och sen fick missfall pga det. Nej, då är det bättre att låta naturen ha sin gång. Men det är min åsikt, alla får självklart göra som de själva vill.

Här e en till som överlag har en rätt symptomfri graviditet. Förstoppad och har mått lite småilla till och från, särskilt när jag e hungrig och inte har ätit på ett tag, men annars inget. Känns knappt som jag är gravid och ingen mage förutom när e förstoppningen varit som värst, då har magen stått åt alla håll, v. 11+4 idag. Var på UL i vecka 10+1 och såg då vårt lilla pyre simma runt där inne och ett litet hjärta som slog, man ska nog va glad att man mår bra så länge det varar. Har också varit fundersam på om något är på tok eftersom man hör om hur dåligt alla mår och hade själv förväntat sig att känna mer. Har dock en nära vän som haft 3 graviditeter och mått som en prinsessa alla gånger och hon har 3 friska barn så är väl lika naturligt att må bra som att må dåligt, bara att man kanske inte pratar om det på samma sätt. Är ungefär som med tidningar, de skriver/rapporterar ju mestadels om tråkiga/negativa händelser, men inte alls lika ofta om det som e bra.

Jag har berättat för min närmsta chef, va väldigt nervöst eftersom jag vet att han har massor av personalärenden att ta hand om och många som är långtidssjukskrivna just nu + just fått löneförhöjning och andra bra förmåner, v. 13+1 idag. Han tog det jättebra, hade redan räknat ut det när jag fortfarande hade provanställning i.om. att jag och mannen var tvugna att va borta en del p.g.a. barnlöshetsutredning + fert.behandlingar, så han var väldigt förstående. Har inte sagt till någon på jobbet att vi gjort detta, men han hade räknat ut det iaf. Har trots det fått fast tjänst + 2 rejäla löneförhöjningar 2 år i rad. Varit anställd 2 år, inne på år 3 nu. Tror chefer uppskattar att få veta så tidigt som möjligt så de kan planera verksamheten.

Man hör ju talas om konstiga "cravings" och sug efter speciell mat när man e gravid, men e det någon fler som mår illa och spyr av konstiga saker? Jag mår illa och kan spy om jag ser hårstrån i handfatet eller bara tanken på det, får en bild i mitt inre hur det fastnar i munnen/halsen. Eller om jag ser kall gammal gröt i frukostskålen, i slasken eller i sopen, vet hur äckligt det e med kall gröt. Och får kväljningar varje morgon när jag ska ta mina kosttillskott, tänker på hur de liksom fastnar i halsen och är svåra och få ner... bara av själva burken kan jag få så. Haft så här senaste veckorna, är extra känslig när jag e tom i magen. V. 15+ 0 i morgon.

V. 20+3, gått upp ca 3 kg från min normalvikt. Magen växer som den ska och jag tycker inte jag gör annat än äter om dagarna, en ordentlig frukost vid ca 07.30, sen rejält mellanmål vid ca 09.30, lunch vid 12 - tar ofta en extra portion, nytt rejält mellanmål vid ca 15. Middag vid ca 18-19, sen kan det slinka ner nåt litet extra innan läggdax vid 22. Äter bara ordentlig mat och frukt, inga sötsaker alls. På sin höjd ett digesdivekex eller pepparkaka nån gång ibland om magen skriker. Alltid haft så att jag kan äta mkt utan att gå upp i vikt, men äter heller aldrig sötsaker och skräpmat typ hamburgare, pizza nån enstaka gång per halvår. Försöker välja nyttiga alternativ eller mer ordentlig mat om jag går ut och äter + ingen läsk.

Vår bm sa att man ska känna rörelser varje dag fr. vecka 25, kan ju hända att din bebis svängt sig och sparkar inåt och därför känns det inte lika mkt. En sak jag märkt oxå är att om jag har en stressig dag på jobbet så tycker jag mig inte känna bebisen lika mkt/ofta, men när jag är hemma och ligger i soffan och vilar är det full fart i magen. Bebisen vaggas ju oxå när du rör dig och kanske sover mer när du är uppe och gör grejer. Miin lilla är mest aktiv när jag ligger ner, ex. på kvällarna i tv soffan, på natten och på morgonen. Att jag inte känner så mkt på dagen vet jag inte om det beror på stress eller att bebisen faktiskt sover, men visst e det mysigt med alla små buffar och puffar man börjat känna. (V. 22+4)