Det är så jävla orättvist för mig som pappa!!

Min personliga erfarenhet (som amatör) av bebisar är att de är helnöjda nära sina anknytningspersoner, må det vara i ett hotellrum, på en buss eller någon annans hem.

Men hur det än är med den saken: du har mitt stöd, TS! Fyra timmar i veckan är helt absurt!

Det är bland annat sånt här som har gjort mig till feminist. Folk blir olika behandlade baserat på kön. Annars kunde väl fr lika gärna rekommenderat att ts skulle bo med bebisen och mamman träffa henne fyra tim/v.! Föreslå dem det, ts!

Kan ni få samtalshjälp? Hoppas att den värsta ilskan lägger sig snart så att ni kan prata och hitta en lösning.

Familerätten betyder inte ett skit om man tar det till Tingsrätten. Familjerätten finns bara till för att det ska bli mindre mål i tingsrätten

Jag förstår din frustration TS. Ni som inte förstår, tänk er själva att er make skulle vara otrogen med er kompis och att ni sedan skulle få flytta från hemmet och bara se er sexmånaders baby fyra timmar i veckan. Hur hade det känts? Tror knappast att ni skulle tyckt att det var en bra lösning för att undvika växelvis boende.

Det bästa i det här fallet tycker jag hade varit om ni hade kunnat bytas av att bo i det huset som barnet är vant vid, men antar att det är omöjligt. Hade du varit beredd att ta huset och barnet på heltid och att mamman får 4h / vecka, TS?

Och mamman är ju inte i huset heller utan hos mormodern...

Vet vi att det är mamman som är huvudsaklig anknytningsperson?
Vet vi om mamman varit med hos mormor eller lämnat barnet där för att jobba?

Tycker det låter som om Familjerätten fattat beslut utifrån gamla tiders könsroller...

Klart jag läst TS inlägg i tråden. Det är ju därför jag lyfter frågan om vilken av föräldrarna som är huvudsaklig anknytningsperson. Och ifrågasätter självklarheten i att det är mamman som ska vara boendeförälder. Det kan ju faktiskt vara mamman som träffar barnet hemma hos pappan 2*2 timmar per vecka.  

Men att familjerätten skulle ge råd om ett så litet umgänge finner jag ytterst märkligt. Och det utan att höra bägge parter. Därav att jag trodde att det var ett beslut. 

Men jag gissar att mamman dragit någon vals för familjerätten. Eller så finns det mer i storyn än vad pappan berättar. Kanske urartade bråket till våld?

PS: Tacksam om du håller en trevlig ton i dina inlägg och inte insinuerar att jag inte läst! 

Familjerätten dömer alltid till kvinnans förmån oavsett vad, beslutsfattarna verkar bestå rabiata feminister eller kastrerade män som går på feministernas linje för att inte åka på nöten själva. De få män som haft stake nog att säga ifrån har systemet gjort sig av med för länge sen.

Har sett många fall där kvinnor som är klart olämpliga som förälder (pundare, alkisar, psykstörda) ges vårdnad om barn, men män kan man tydligen dra ifrån vårdnaden hur enkelt som helst. Senast i helgen fick en bekant vars ex partner lider av psykiska besvär och spenderar stor del av sin tid på hispan åka och hämta sin dotter för att dottern ring och sagt att hon blev avsläpp någonstans av mamma och hennes nya pojkvän eftersom de blivit jagade av snuten. Gången innnan dess var det för att mamman festat lite väl hårt och däckat, osv , osv, men familjerätten anser ändå att hon är lämplig som mamma.

Förvänta dig ingen rättvisa från familjerätten, de går helt och hållet på kvinnans linje, det enda du kan göra är att försöka hålla dig på got fot med mamman så hon inte tar ifrån dig vårdnaden helt och hållet, vilken hon lätt kan göra om hon vill.