Det är så jävla orättvist för mig som pappa!!

Men under en månad har nu barnet bott hos mamman på heltid, borde inte ho vara tryggheten?

Du gav upp ditt barn i samma stund som du gjorde slut med din tjej. Fattar du inte hur urbota dumt DU agerat? jaja, hon var otrogen blablabla...en bra far stannar kvar hos sin familj, och det inkluderar barnets mor, annars har han ingen familj.

TS, mitt ex hade liknande problem med sitt ex. Han skaffade advokat, en väldigt välrenommerad inom familjerätt, tog saken till tingsrätten och anmälde dessutom exet till socialen med anledning att hon nekar sitt barn umgänge med en person som barnet har varit så van vid under sina första månader. Och vet du vad? Han fick träffa sonen mycket oftare, inkl. övernattningar (även under socialens utredningstid pga att all tid i en så litens liv är så mycket längre och därmed är risken stor att fadern "glöms bort" om för lång tid har gått) och sedan vann han i tingsrätten. Dessutom blev kvinnan mer beskädlig när hon anmälts för tidigare trodde hon att hon skulle kunna skrämma bort honom och enbart använda honom som kassako. Lägg märke till att det här är mer än 3 år sedan så det borde absolut vara bättre idag.

Vi är inte ihop längre men nu är sonen drygt 4, bor mer än halvtid hos pappan, hon får inte alla de pengar som hon hoppats på genom att undanhålla sonen och hon är illa tvungen till att arbeta och sköta sig för hon vet att han socanmäler henne om hon gör något som är dåligt för barnet.

Sedan ett litet tips. Många av kvinnorna som hänger här är förbittrade manshatare som har blivit besvikna att de inte uppnått gudinne- eller drottningstatus i samma sekund som de fött ett barn. Lyssna inte för mycket på dem, eftersom enligt dem duger män enbart som spermadonatorer, husslavar och familjeförsörjare så att kvinnorna kan leka hemmamammor och lyxfruar. Sedan när det visar sig att mannen inte finner sig i något sådant försöker de hitta på dumheter som skulle motivera att mannen kan uteslutas från allt som har med barnet att göra och finna sig i att umgås med barnet på nåder. Glöm det och ignorera dem.

Lycka till.

Absolut! Hon gjorde helt fel!! Men faktum kvarstår, hon var otrogen - han blev förbannad och dumpade henne alldeles för impulsivt kan jag tycka. Istället för att sätta sig ner och diskutera igenom vilka valmöjligheter som finns, rådgivning? Och vilket alternativ som är bäst för dottern. Att dottern blev av med en engagerad pappa på heltid är jättesynd, att han inte får träffa sin älskade dotter är trist. Ibland måste man ta en minut och tänka igenom konsekvenserna av sitt handlande och ta reda på fakta om ex umgängesregler innan man agerar istället för att bli överraskad efteråt. "Jag trodde aldrig..."

Inte ens för att få vara nära ditt barn varje dag?

Jag anser att mamman gjort helt fel som var otrogen men det går ju inte att ändra på nu. Är det ingen mer än jag som anser att eftertanke inför att separera med ett så litet barn är viktigt. Varför inte jobba på förhållandet och försöka lösa de problem som finns i förhållandet först och om det inte går kan man separera under ordnade förhållanden sedan.

Självklart men samhället fungerar ju inte så. Spädbarn har i stort sett alltid mamman som boendeförälder om det inte finns speciella skäl till annorlunda arrangemang. Otrohet gör inte mamman till en dålig mor, bara till en väldigt dålig partner. Systemet ser inte till föräldrarnas bästa. Det ser enbart till barnets bästa och det är inte växelvis boende i denna låga ålder.

Spelar knappast roll för ett spädbarn

Fast man har faktiskt ett ansvar att ta reda på sånt innan man bara bestämmer att flytta. Sen är det ju märkligt att TS inte ens var på mötet på familjerätten. Det är väl det minsta man kan begära av nån som vill få ihop ett fungerande umgänge. 

Fel. BARNET har rätt till båda föräldrarna.

Jättejämställt. Det var därför du var pappaledig i "ett par veckor". Synd att du inte tog halva ledigheten. Det hade gynnat dig nu.