Det är så jävla orättvist för mig som pappa!!

Att växelvis boende för ett så litet barn inte rekommenderas är faktiskt inga konstigheter, det görs mycket sällan av skäl som redan har tagits upp.  Däremot verkar det helt galet att de ger mamman rätt när det gäller umgänget. Sett till barnet är det bästa riktigt tätt umgänge och inte ett fåtal timmar i veckan.
Varför är mamman boendeförälder och inte du? Du var föräldraledig vid tidpunkten och med det kan man tänka att du vore bättre lämpad för det.
Nu verkar mamman enligt din berättelse vara den som sätter käppar i hjulet för barnets rätt till er båda, sällan kommer det något gott av det. Även om det tar emot, visa att du är villig att samarbeta. Det vinner du och framförallt barnet på.

Du menar att båda föräldrarna tillbringar hela denna tid borta från barnet när de arbetar eller ser de faktiskt barnet några dagar per dag trots att de arbetar? Viss skillnad där. Det bästa för barnet i TS situation vore att föräldrarna träffade barnet varje dag, som det är nu är helt galet. Att byta hem och flytta barnet fram och tillbaka i denna ålder varje vecka är inte heller att föredra även om jag har förstått att vissa jämför det med att ha barnvakt någon gång ibland lämna barnet tidigt på förskola vilket är långt ifrån samma sak.

Rättar mig själv.

Varför resulterade detta i att mamman har barnet boende hos sig, TS och inte du?

Jag förstår, en jäkla sits du hamnat i. Jag hade säkert reagerat likadant om det var mig det gällde, jag vet givetvis inte då jag inte har varit där men att din reaktion på något sätt inte var konstig utan fullt naturlig med tanke på läget, det vet jag. Någon frågade varför du inte tog med dig barnet, troligtvis var det klokt att du inte gjorde det då du självklart behövde tid att reda ut dina egna känslor och tankar och vem tänker klart i ett sånt läge? Tyvärr utnyttjade barnets andra förälder detta och det finner jag ganska äckligt (i brist på bättre ord) faktiskt. Om man ska vara den så skulle det absolut kunna användas emot henne. Det bästa för barnet skulle vara om ni kunde samarbeta, om inte gör du klokt i att ta in en tredje part. Det finns inget i denna historia, som vi bara har din version av men ändå, som säger att hon på något sätt är bättre lämpad att vara boendeförälder än du är. Även om jag verkligen inte tror på växelvis boende för så små så verkar du (återigen din version vi har att gå på) mer villig att se till barnet och att det behöver tätt umgänge med också den andra föräldern, hon verkar använda barnet som maktmedel gentemot dig  istället för att se till detta och barnets bästa.

Seriöst, vad baserar du detta på? Inte anknytningsteorin och den forskning som har har bedrivits mer än de senaste 50 åren i alla fall. Det finns inget, INGET, som säger att mamman per automatik är viktigare för barnet för att hon är just mamma.
Du är minst sagt okunnig. Det visar du speciellt när du tycker att det bara är att vänta ut, inte är det bästa för barnet att se sin pappa ett fåtal timmar per vecka sett till barnet utan tätt umgänge!

Det ska du trycka på. Du hade inte, som mamman, helst sett att barnet knappt träffade sin andra förälder. Med den "faktan" är du bättre som boendeförälder, mamman skulle fortfarande träffa barnet regelbundet och ofta.

Nu har jag inte helt läst ikapp men står du utan boende nu? Ni har ett gemensamt boende som jag förstår det, varför bor mamman där nu och inte du?

Har du varit i en liknande situation? På vilket sätt är det bästa för barnet att följa med en arg och ledsen förälder som inte har sina känslor i schack framför att vara med annan trygg förälder när denne reder ut det? Lätt att döma, det är inte TS fel att barnets mamma håller barnet tillbaka. Hans reaktion var fullt naturlig.

Det hade du givetvis gjort om du precis fått reda på att din partner varit otrogen för annars hade hen haft all rätt i världen att motverka att du hade regelbundet umgänge med ert barn? Alla är inte lika klartänkta och förutseende som du och TS reaktion säger faktiskt inget om TS föräldraförmåga.

Säkert har många varit det och säkert har många sett den andra föräldern som likvärdig om de lämnar hemmet utan barn till skillnad från flera här som ser allt svart/vitt. Att TS inte tog med sig barnet i denna sits säger inget om TS föräldraförmåga som sagt.

Lekisnivå på detta nu. Ni vill lasta TS utifrån den lilla information vi har för att han lämnade hemmet efter ha fått veta att hans partner och barnets andra förälder varit otrogen. Jag gissar att TS såg barnets mamma som likvärdig och inte som ett straff. Jag har ingen aning och ni har det inte. Fel är dock att säga att TS med det på något sätt skulle vara olämplig, han skapade inte situationen och han verkar se det rätta i regelbunden kontakt från mamman.

Han verkar se det rätta i regelbunden kontakt till skillnad från mamman ville jag säga.