Om du tror att växelvist boende för en sexmånaders är ett alternativ så är det rent chockerande. Det måste du väl ändå begripa? Däremot finns det ingen anledning att du enbart skulle träffa barnet
Några timmar.
Har ni inte skrivit på för gemensam vårdnad? Mamman har inte någon rätt att hålla undan barnet från dig om ni båda har vårdnad.
Stå på dig och kriga för din dotters skull, alltför många barns liv blir sabbade på grund av idiotmammor som håller barn och pappor ifrån varandra utan andra skäl än egoistiska.
Du har fel. Det bästa och viktigaste för ett barn som är van vid båda sina föräldrar är att ha tät kontakt med båda, inte att få träffa den ena bara några få timmar per vecka. Du stöder dig på gammal information om vad som är barnets bästa. Man visste inte bättre förr. Sen har ts inte tala om veckovis boende utan att han blir helt utestängd från dotterns liv av mamman.
Var tvungen att läsa din text 3 gånger för att se om jag verkligen läste rätt. Hur kan du ens dra dessa idiotiska slutsatser?
Du kan omöjligt sätta dig in i min situation. Jag har haft vårt barn ensam flera dagar och nätter och självklart vill jag fortsätta att ha så. Det beror på en enorm saknad av ett barn jag har skött om sedan dag ett.
Du verkar ha samma förståelse som en staketstolpe.
Du tänker gammalmodigt. Växelvist boende behöver inte vara varannan vecka. Det går visst att ha växelvist boende om barnet har anknutit till båda, på så sätt att övernattning kan ske i båda hemmen om barnet har tillgång till båda föräldrarna kontinuerligt så att det inte går flera dagar mellan tillfällena.
Är det ts fel att mamman var otrogen och det är därför hon nu håller barnet från honom?
Aha, så mamman är otrogen och bryter sönder familjen men naturligtvis är det pappans fel att dottern inte får träffa honom mer. Din logik är helt glasklar! (eller inte...)
Du får gärna förklara vad som är skadligt. Måste vara värre att en familjemedlem blir i princip utesluten ur hennes liv än.
www.psykologiguiden.se/www/pages/&barns_anknytning
Jag skrev själv att så många dagar inte är att föredra, men att det går att ha växelvist boende på så vis att barnet sover växelvist NÅGON NATT I TAGET hos föräldrarna om det ändå har kontakt med båda föräldrarna utan allt för långt uppehåll. Jag arbetar med detta och vet vad det gör när barn förvägras rätt till kontakt med en förälder för att mamma vill ha barnet för sig själv. Jag blir genom mitt arbete även kontinuerligt uppdaterad inom vad som gäller både för anknytningsforskning och annan psykologisk forskning.
Det mamma gör här är att skada barnet för livet genom att ta bort en av barnets primära anknytningspersoner.
Om båda föräldrarna är normalfungerande och har funnits hos barnet från början så är det ju irrelvant om barnet bor hos mamman eller pappan så detta handlar inte om mammor eller pappor utan rätt och slätt om att små barn inte ska bollas mellan två boenden och utsättas för upprepade separationer vilket TS inte verkar förstå. Varför lämnade han barnet ens kan man ju undra, det var ju som jag förstod det ts som var pappaledig när separationen skedde. Det var väl inte bebisen som varit otrogen.