Jo vi har en BB one, ska börja använda den mer och Adam gillade inte heller att sitta inåtvänd men framåt verkar bättre. Har nu varit inne och handlat själv och lyssnat på Håkan Hellström inspelning från Ullevi i somras på högsta volym så fått ny energi och glädje i kroppen!
Kram
Dock blev vi ju flyttade 1 vecka. Så hon kom ju på första bf. Tycker att hon gör mycket redan innan hon går in i en fas. Så tar det hela med en nypa salt för att inte bli stressad och orolig av en fas utan istället använder jag appen för att försöka förstå. Om ni förstår hur jag menar hihi. Kram
Helvetesnatt och helvetesdag, orkar inte. Kan de få kolik efter två månader?
Oj vilken kväll.. Vi skulle en sväng på en 40 års fest hos sambons vänner och tog med Adam. Resan på 1, 5 h ca gick bra och då värdparet inte hade träffat Adam förut stod vi och snackade i hallen medan jag knäppte upp babyskyddet. Av någon anledning som jag inte minns skulle jag ta upp bågen på babyskyddet bakifrån och hela babyskyddet gungar till och Adam flyger ut och slår huvudet i stengolvet i hallen!! :'( Jag blir helt skräckslagen och tar upp honom sekunden efter och han ggallskriker. Lugnar sig efter några minuter och jag ammar honom men känner mig väldigt orolig. Värdparet som själva har fyra barn säger att det säkert inte är någon fara men sambon ringer ändå sjukvårdsupplysningen när jag sitter och ammar. Deras standardråd när barn under 6 månader slagit i huvudet är att uppsöka sjukhus så vi sätter oss o bilen och åker till barnakuten åå östra i Gbg. Adam är på relativt gott humör och får träffa en underbar barnläkare som konstaterade att allt är som det ska med Adam. Han har inga direkta märken på huvudet eller pannan efter fallet och är glad och skrattar mot läkaren. Vi ska dock vara observanta och hålla koll på honom i fall hans allmän tillstånd förändras. På vägen hem igen gallskriker han i bilen och jag blir givetvis orolig och sambon och jag blir ovänner över att han kör alldeles för långsamt då jag vill att han ska snabba på så vi kan stanna någonstans och ta upp Adam och kolla läget ( han kör 80 på en 100 väg) och slänger ur sig att jag varit på honom hela dagen! Till slut stannar vi och tar upp Adam och ammar honom 5 min innan han somnar. Sitter nu bak i bilen medan sambon kör och det känns inte alls bra, orolig över Adam och förbannar mig själv för vad som hände och att sambon slänger ur sig en sådan sak när vi precis åkt från sjukhuset.. Antar att han också är skärrad och eftersom jag sovit dåligt ett tag så har jag väl inte varit den trevliga, förstående sambon som alltid slår knut på sig själv för att vara andra till lags utan trött och grinig vilket ledde till hans utspel. Så jäkla onödigt bara. Jaha kommer bli en sömlös natt till för jag kommer inte våga somna utan kommer ligga och lyssna så att Adam andas..
Så skönt att det gick bra iaf och att ni åkte in. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. Så typiskt att börja bråka också. Ni ör inte de enda som varit med om det i stressad situation. Är säkert bara nervositet som gjorde att din sambo sa som han gjorde. Han menade säkert inget men förstår att du blev sårad och ledsen. Hoppas du kan sova lite i natt i alla fall.
Själv har jag fått diarre och suttit på toan sista timmen. Får se hur den här natten blir Mår inte illa och inte ont, inga kräkningar men vet inte hur jag ska våga somna. Ligger i makens säng närmast dörren så jag ska hinna upp om det blir mer och blir även så stressad över hur det ska gå med amningen. Hoppas inte Lovisa vaknar och vill amma då jag sitter på toan eller att mjölken sinar Har börjat dricka resorb iaf. Håll tummarna för att det blir lite sömn här i natt iaf. Kram
Himmel vilken natt!! Satt på toan en gång i timmen till 02.30. Och sen ville Lovisa amma 02.30, 04,30, och 06.30. Har iaf vänt nu och inte blivit värre så lindrig magsjuka trots allt. Kunnat sova på dm också. Väldigt skönt! Men den här helgen blev ju ingen höjdare direkt 
Jag hade tänkt donera bröstmjölk så gick in och läste på lasarettets hemsida. Blev lite besviken jag som ville hjälpa de små förtidigt födda med mjölk men men. Där står det att upp till 3 månader kan man donera, Maja är precis 3 månader nu. Står även att anledningen till upp till 3 månader är för att mjölken blir tunnare. Kanske är därför hon äter så ofta fortfarande?? Bara en tanke...
www.hd.se/lokalt/helsingborg/2014/01/08/lasarettet-vadjar-om-mer-brostmjolk/
Så säger hon som har hand om mjölkbanken på Helsingborgs lasarett.
Tack alla för gulliga ord ang min magsjuka. Inte varit dålig sen 02.30, ätit lite idag och bara matt och trött nu. Uttorkad även om jag började dricka resorb med en gång men ammar man är det ju tufft just med vätska. Lovisa opåverkad än så länge iaf vilket ju är huvudsaken Har en slappardag idag. Jätteskönt och välbehövligt!!
Ha det så bra i snön!! Här vräker det iaf ner i helgen
Kram
Hade en liten dust med min pappa precis. Jag har lite svårt när Olle blir ledsen när han är hos andra. Det handlar inte om att jag inte tror att andra, i det här fallet min mamma, inte klarar av att ta hand om ett gråtande eller upprört barn, utan om att när mitt barn är ledset eller ur gängorna vill jag finnas där. Det värker i hjärtat och även om jag inte heller längre kan trolla bort det som är jobbigt så vill jag ha honom i min famn. Jag brukar försöka låta min mamma och andra nära släktingar/vänner få en stund på sig att själva försöka bryta gnället men hör jag att det inte går så vill jag hellre ta honom själv. Jag tror att han mår bättre av att få vara hos mig eftersom det är jag som är med honom 24/7 och framför allt så mår jag bättre. Hursomhelst blev min pappa sur och tyckte att jag skulle låta mamma ha Olle medan jag åt fast han var upprörd och att hon minsan hade uppfostrat 3 ungar och nog visste vad hon gjorde. Jag försökte förklara hur jag kände och då tyckte han att barn inte far illa av att få gråta lite och han snart skulle lära sig att det inte var någon idé!!!! Jag sa att vi har olika sätt att se på uppfostran och kommer från olika skolor. Då vart han ännu surare och menade på att vi minsan hade blivit bra ungar etc. Jag försökte behålla lugnet och förklarade att jag inte skulle lägga mig i hur han har valt att uppfostra sin barn(mig och mina syskon) och att han skulle göra det samma för mig eftersom vi uppenbarligen hade läst helt olika utvecklingspsykologiska teorier och forskning. Då surnade han ihop helt och så var det samtalet över. Någon som känner igen sig????
enda skillnaden är väl att ingen i min närhet har försökt ta över om jag velat trösta. Hade reagerar precis som du isf. Det blev nog känsligt det här för din pappa. Kanske han ångrar saker han gjorde då du var liten och blir hotad? Vad vet jag Men oavsett så bestämmer du när det är ditt barn! Kram