Vi som fått barn efter IVF/ÄD 2014/2015

Lelle, jag är benägen att hålla med BVC i viss mån, men det är också så att vissa barn är "svårare" än andra. Jag är inte i dina skor och förstår att du gör allt du kan för att Alice ska vara mätt och sova. Men jag tror att ni skjuter er själva i foten om ni börjar erbjuda henne en buffé vid varje måltid.

Har ni provat att ta en paus när hon inte vill äta? Bryta, göra något helt annat, ta bort tallriken, utan att göra en stor grej av det? Sedan provar ni igen en stund senare?

Det har hänt hos oss att Victor inte äter alls mycket på kvällen, t.e om han är trött, då låter vi det vara, han kompenserar på frukosten i stället. De mår inte dåligt att inte äta en måltid...

Men eftersom det betyder katastrofal sömn för er tror jag att ni lägger så mycket vikt vid maten att hon känner det helt enkelt och reagerar på det. Jag vet att det är lätt att stå bakom datorn och skriva detta, men när man mitt i det så ser man inte det själv...

Det låter säkert hemskt men jag tror inte att ni kommer att kunna lösa Alices sömn utan gråt. Det har blivit en ond cirkel och det går inte att bryta utan protester. Som jag har skrivit tidigare så tror jag att när du väl bestämmer dig för att sluta amma så måste du vara 100% säker och hålla det. Vsg hade ett väldigt bra tips med att åka iväg en helg även om du skrev att ni inte vill göra saker utan varandra. I vissa fall fungerar det helt enkelt inte när barnet vet att mamma är hemma, men det löser sig när de inser att det finns inget annat alternativ. Så var det för min vännina t.e.

Jag hoppas att du förstår att jag inte skriver detta för att vara elak på något sätt, jag tycker bara så synd om er ned alla sömn och matproblem och ger er bara min syn på saker. Jag är ingen expert, och är som sagt inte i er sits men skriver bara vad jag skulle göra baserat på den information du har gett oss.

Kram

Konstig BVC så klart att det inte är ditt fel eller någon annans heller för den delen. Jag menade så klart inget illa, förlåt om det verkade så.

Min största skräck är att Douglas ska gråta sig till sömns ett par ggr under utvecklingsfaser har han blivit helt otröstlig och gråtit och snyftat och hulkat, gråter nästan själv då för jag tycker så synd om honom.

Jag läser själv somna utan gråt och tycker den är vettig och väldigt human så det var menat som ett tips men jag visste inte att du redan läst den.

Jag har sedan jag läst boken insett att jag påverkats av andra mammor i min närhet som inte är speciellt amningsvänliga och även min svärmor som inte kunnat amma själv och de tycker att jag är helt manisk med amningen och att jag borde slutat för länge sedan.

Jag och Douglas trivs bra med att amma och då vi samsover så vaknar jag direkt när han börjar vakna och lägger honom till bröstet och det känns som jag sover hela natten nästan. Däremot har jag problem med att musklerna är svaga, är stel och kan knappt gå på morgonen och det är jobbigt att inse att kroppen tagit stryk av graviditeten även om Douglas är värd varje krämpa.

Hoppas att din vardag blivit lite enklare när du fått lite hjälp.

Kram

Bell - håller med Sira! Så länge han inte druckit el tagit medicin så är det lugnt även om mammor som ammar sover ytligare än pappor så är instinkterna starka. Tror inte han behöver oroa sig men kanske vill fan sova själv? Sover kanske bättre då?

Då vi hade ett barn sov vi ofta i samma säng. Nuförtiden så går nån av oss in till äldsta tjejen om hon vaknar på natten och inte kan somna om osv. Hon har en 140 säng så det är lugnt att sova vidare där Lovisa sover oftast i sin säng hela eller nästan hela natten. Brukar komma över om hon vaknar vid 04/05 eller är sjuk. Vi tycker inte det funkar så bra att sova alla fyra då. Får ingen bra sömn då så vi delar upp oss istället ibland Har samsovit mycket med båda barnen i perioder. Tycker att det funkat jättebra och stärker anknytning och relation. Gör det ni tycker känns rätt och funkar för er!

Kram

Irma och Villsågärna, håller helt med er i ert resonemang gällande föräldraskap även om jag också tror att det finns mer eller mindre svårare barn. Tror både på arv och miljö, att man föds med en viss personlighet men hur den utvecklas beror väldigt mycket på hur man bemöts och hur omgivningen är. Kan likställa ditt resonemang om hundar med hästar Irma, som jag hållt på med hela mitt liv. I stallet där jag rider nu finns en häst som inte är helt säker i trafiken men det brukar gå bra när jag rider henne. Sist när jag red henne dock kände jag mig ur balans och inte på topp och hon blev orolig och höll på att sparka mot en bil som körde fort förbi. Mycket beroende på vilka känslor jag förmedlade och handlar mycket om ledarskap här också! Jag upplevs nog som en stabil person och lite som en ledare men att få barn var för mig så omvälvande och ett helt nytt område som jag inte behärskade så blev så osäker, rädd och litade inte på min egna förmåga och tycker det fortfarande svårt idag att vara en bra förälder. Visst är mer cool nu än vad jag var i början men tex nu på semestern har jag varit allt annat än cool.. Nervös inför flygresan så jag fick ta en Ipren för att slappna av, orolig att Adam inte äter ordentligt, sover dåligt, för varm, för kall i luftkonditioneringen, får för mycket sol på sig, ska vara gnällig när vi äter ute mm mm.. Försöker ta det lite mer som det kommer men är ju ett kontrollfreak och vill ju Adams bästa och att allt ska gå så smidigt som möjligt. Idag tex var vi ute och åkte med bilen i flera timmar och Adam sov först och sen vaknade han och efter en stund blev han gnällig. Inte så konstigt när han suttit i bilen i 3 timmar och säkert var hungrig! Då fokuserar jag på hur jobbigt det är att han är hungrig medan min sambo ser bara hur duktig han har varit under bilfärden.. Vet att det handlar om ledarskap eller det man sänder ut gällande barn också men får inte riktigt till det ännu såsom jag gör med hästarna och i viss mån arbetslivet. Tex sambon lägger Adam varje kväll och han somnar oftast med än gång. Om jag någon gång gör det tar det 30-60 min innan han somnar..

Oj vilket långt inlägg! Missförstå mig rätt, vi har det jättebra här i Spanien och jag försöker verkligen njuta men önskar att jag var lite mer relax och lugn och att jag inte påverka Adam med min oro och osäkerhet.

Kram på er!

Hej vännen,

Skönt att läsa att ni har det bra och njuter av eran semester. Ja, det var exakt det jag menade, och jag tror absolut att vi som håller på med djur märker detta ännu mer. Jag är egentligen också en kontrollfreak i många avseende, men just i mitt föräldrarskap har jag än så länge lyckats hålla den på avstånd. Kanske för att jag faktiskt genuint inte bryr mig speciellt om andras åsikter. Jag tar gärna råd och lyssnar gärna på de olika idéer som dyker upp, men jag gör inget som jag tror på. Precis som jag inte tränar min hund med bara positiva metoder, då jag inser att han inte har en chans att förstå vad som är rätt och fel om jag inte korrigerar felbeteendet, vilket kan bara betyda att säga "Nej" t.e.

Jag gjorde misstaget att prova en metod jag egentligen inte trodde på och det blev bara katastrof...Så, nu följer jag mina instinkter. Som tur är är maken och jag på samma linje så det underlättar ju

Jag tror också att i våran situation, där vi alla har längtat länge och gått igenom ett helvete för att äntligen få hålla våra små i våra famn, så kanske vi är känsligare och lite mer rädda "att göra fel", och därför tvekar mer att följa våra instinkter.

Vi kommer ju alla att "gör fel", att säga fel sak, att bli argare än vad vi egentligen ville, och inget av det är någon stor fara, bara vi kan titta våra barn i ögonen, krama de och säga förlåt. Vi är bara människor, med våra fel och brister, som gör det bästa vi kan. Perfekta föräldrar existerar inte, och så tråkigt det skulle bli

Njut nu av semestern!

Kram

Tack Irma för din fina förklaring! Jag är väldigt bra på att ta "kritik" och tar sällan åt mig, blir bara arg om ngn är elak. Och jag tycker om att få olika infallsvinklar.

Kan bara berätta att det inte var ngt "fel" på mig. Alice har sedan två dagar ätit 5 ggr om dagen. Har börjat med Blw och det funkar toppen, jag har fortsatt med minibuffe för att se vad hon gillar och det är uppenbart att hon vill ha saker på sitt sätt. Hon vill ha kokt blodpudding och inte lättstekt osv. Favoriten är havreringar doppade i mjölk innan så att de blir mjuka. Pappa har varit emot att ge henne bitar av mat då han är väldigt orolig för att hon ska sätta i halsen men jag började försiktigt dagtid och hon klarade det galant. Man får inte mata henne med sked men det går bra med fingrarna. Hon har ett bra pncettgrepp och lyckas få i sog en hel del. Men man får ha tålamod, sitter nästan en timme ibland då hon vill äta så länge, tar ju tid att bli mätt när man ska äta själv. Havreringarna slinker snabbt in och de får hon precis innan läggdags vilket gör att hon sovit mycket bättre.

Tyvärr så har jag blivit sjuk, halsont och feber. IGEN. Gissar att man alltid smittar de små, har ni själva varit sjuka utan att smitta era barn? Hua, om hon blir sjuk igen.

Helt väckt nu med feberfrossa så nu slocknar jag, hinner inte läsa vidare och kommentera.

Kram på er

Har ni läst Kitty Jutbrings krönika i expressen om att småbarnsåren pajar sexlivet? Nu tycker jag inte det stämmer på oss fullt ut men en det igenkännande helt klart! Försöker länka till artikeln men får inte till det.. Nåväl, nu blir det poolhäng en stund medan Adam sover!

Kram