underhållsbidrag och avdrag

Säger det sig inte självt att man inte kan ha vv boende om en skriver in barnen på aktiviteter utan att samarbeta?

Men det finns fakturor som uppstår ändå utan aktiviteter som tex barnomsorg.

Det är ju tråkigt att en del anser att barns kläder är deras privata egendom.

Ja små barn tvingar man gärna till vv boende under dessa förutsättningar. Då går det att klä barnen i vilka kläder som helst..  och man kan säga nej till vad de ska göra på sin fritid efter skolan. VI kan prata omkull dem så de blir medgörliga.

Men snart är barnen äldre..  de packar sånt de vill ha med sig. Mamma eller pappa kan inte längre förmå klä dem inte i slitna kläder för de vägrar ha på sig sånt som de skäms över inför sina kompisar. De vill se snygga hela rena moderna ut.
Försök klä en 12årig tjej i slitna för små kläder och säga att de nya fina hela moderna kläderna som man köpt får inte tas med till den andra.

Försök att säga till ett barn på 12 år att de INTE får utöva den aktivitet som du älskar och gör på den andra förälderns vecka.
Pröva ha den ståndpunkten genom hela deras tonår och pubertet så får man sedan utvärdera hur bra barnet själv tycker det ha fungerat med att bo vv.

För jag förutsätter här att vi inte pratar vv om små barn.. utan genom hela deras tid då de behöver en förälder.

Barnen utvecklas och med det kan inte vi vuxna sätta våra egna konflikter i fokus för barnen kommer säga ifrån.
Inte ens säkert man kan tvinga dem till vv boende när de bestämmer med sina kompisar vad de ska göra på helgen... Framför allt är de vet att den andra föäldern tar deras fina kläder ifrån dem och förvägrar dem att göra den redan betalada aktiviteten de tycker om att göra där de dessutom (förmodligen) har en hel del kompisar.

Du ber mig lyfta blicken.. jag ber dig att se framåt flera år i barnens liv.
Saker fungerar på ett annat sätt än på föräldrarnas sätt. Med tiden blir det barnens sätt.

Min bonus är 15.

Och jo, tyvärr så går det att påverka även en femtonåring.

Det spelar ingen roll att man inte vill ha konflikter med den andra föräldern om den andra vägrar. .

Än en gång - är det VERKLIGEN så svårt att inse att alla inye är likadana. Varken tonåringar, småbarn eller föräldrar. Det FINNS ingen mall som passar alla.

Varför är det så fruktansvärt att varje familj får hitta den sätt som passar deras situation bäst?

Det är ju inte så att vi vill lägga flera tusen extra varje år på kläder, ytterkläder, kängor osv. Hade det fungerat hade det varit fantastiskt. Men nu GÖR det inte det och skickar vi med ngt till mamman innebär det att bonus får frysa nästa gång hon kommer.

Men det kanske är ok?

Håller med.

Hjälp bonusen så hon lär sig packa och planera när hon är hemma hos er. Och förklara för henne att hon kommer att frysa hemma hos er om hon inte packar med kläder hemma hos mamman också.

Det man kan opponera mot är inställningen att barnet inte har fri förfoganderätt över sina egna saker.

Anta att den ena föräldern köper skitsaker till barnet som barnet hatar och bara vill använda sakerna den andra föräldern skaffat. Ska barnet inte få göra det? Mer än varannan vecka?

Eller att den ena föräldern köper en dator som barnet vill ta med sig till den andra (för att barnet inte har någon dator där) men inte får.

Nä. Man får ju lösa det bäst man förmår efter sina egna specifika omständigheter. Men det är trots det en märklig inställning - att barnet har mamma- och pappakläder istället för sina egna kläder. Eller mamma- och pappaprylar över huvud taget. Som glader säger så är det väl barnets prylar.

En del vill se lösningar, andra vill se problem.

jag ser 2 föräldrar här där båda för en konflikt med den andra och ingen av dem sätter barnet i fokus.

Ni lägger ju för mycket fokus i vad mamman gör istället för att själva lära barnet det rätta genom samtal och agerande.

Istället agerar ni med att göra likadant.
Släpp konflikten. Låt mamman vara den som för ett krig om barnets saker.
Ni kan låta dem vara barnets oavsett om de råkar hamna hos/barnet vill ha dem hos mamman.

och om en skyller på att det är den andras fel för att man själv agerar likadant så blir det moment 22.

Gör rätt ni och strunta i vad den andra gör.

I ert fall skulle båda behöva ändra sig.. men det kan ju vara en start om en av föräldrarna agerar rätt först.

Ja, det funkar ju bra så länge båda föräldrarna tar ansvar och samarbetar. Men det finns en massa barn med en eller två föräldrar som inte klarar av det.

Det jag menar är att om den andra föräldern inte såg till sitt barns bästa och skaffade en garderob och prylar som barnet var nöjt med skulle ni få problem med att barnet eventuellt ville ta med sig grejer hemifrån er till den andra föräldern.

Men varför ska föräldrarna tvinga barnet äga 2 datorer för att få träffa sina föräldrar lika mycket??

Den som gett en dator till barnet ser inte alls till barnets bästa med att förvägra barnet att ta med sig sin dator till den andra föräldern (eller vilken pryl som helst) .

Ni lägger ju fokus på föräldrarnas konflikter och att hålla liv i den och inte på barnets bästa.

En 9åring har kanske inte behov av egen dator som en 16åring har.

I 9årngens fall kanske du  kan byta ut ordet "dator" till  "termobyxor" för att förstå sammanhanget.

Men jag säger samma sak fortfarande.. ..  du verkar ju vilja hålla liv i konflikten.
Lägg ner för barnens skull.