Svårt att få planerat kejsarsnitt med andra barnet?

Hoppas att någon kan uppoffra lite tid och läsa detta, och kanske ge mig något vettigt svar <3

Som rubriken lyder, är det svårt?

Min dotter föddes som "stjärnkikare" vilket gjorde att hennes puls gick ned drastiskt vid krystvärkarna. Klipp och funduspress (BM låg på min mage och tröck ut henne) för att det blev så pass bråttom. Hann inte bli speciellt rädd utan det gick väldigt fort.
Jag är inte speciellt rädd för själva förlossningen, det var en sjukt häftig upplevelse och jag tycker att jag klarade den bra smärtmässigt. Däremot är jag galet kritisk mot den eftervård jag fick, eller brist på den.

För det första så la de klippet i en artär så att jag förlorade drygt en liter blod bara från klippet. Fick 2 påsar blod för att jag svimmade flera gånger dagarna efteråt.

Under 50 timmar efter förlossningen grät jag av smärta så fort jag rörde mig, oavsett om jag bara rörde mig i sängen eller försökte ta mig till toaletten 3 meter bort. Vet inte hur många gånger jag kallade på personal om detta. Säkert 8-9 olika barnmorskor var under den här tiden inne och kollade mitt underliv. Alla sa att det såg bra ut. Förmodligen kollade de bara på det ihopsydde klippet. Fick alvedon och isbindor... Däremot sa några st att de tyckte att klippet luktade infekterat. Det var ju inte tal om någon sterilisering då klippet las eller syddes, så inte konstigt att bakterier ska ha kommit in.
 Fick morfinsprutor i 2 dygn för att kunna sova.

Krävdes 2 olika gynläkare och två olika besök för att de skulle hitta en 1 cm lång bristning inuti slidan, som de "missat" att sy igen.

Kände direkt då läkaren sytt ihop den att det var det som varit boven i dramat. Blev så glad! Nämnde för läkaren att flera BM sagt att det luktat som att klippet varit infekterat, och att de rekommenderat att jag skulle få antibiotika. Läkaren var velig men gick med på det till slut då han var osäker på om det var infekterat eller inte.

Han rullade mig tillbaka till mitt rum på min säng, men på vägen träffade han en äldre gynekolog. Han berättade om att han var osäker på om mitt klipp var infekterat eller inte, och frågade om han tyckte att han skulle ge mig antibiotika. Den äldre gynekologen svarar "Nej, det behövs inte" utan att ha undersökt mig. Fick åka hem dagen efter. Var 4 nätter på BB för att jag ej kunde ta mig därifrån.

Efter ett dygn hemma spricker mitt klipp upp helt. Flera cm öppet sår. Infekterat. Tillbaka till GYN, där de säger att de inte kan sy ihop det utan att det ska självläka.

Kan inte sitta på 5 veckor. Sjukskriven 2-3 veckor p g a att jag knappt kan gå heller, så kan inte bära på mitt barn.

Vad tror ni? Skulle jag, med den här bedrövliga upplevelsen av eftervården, kunna ha möjligheten till att få ett planerat snitt?

Tack för att ni läste så här långt <3