Omöjlig kamp om mitt kejsarsnitt?

Var bor du?

När jag födde mitt första barn (födde i Varberg) så ville jag också ha ett planerat snitt och fick först träffa en aurorabarnmorska som var, om inte lika dålig som din verkar ha varit, så inte alls bra. Jag kände att hon behandlade mig som ett barn och redan hade bestämt sig för att "riktiga kvinnor föder vaginalt och bara du har fött ditt barn 'på riktigt' så kommer du att känna dig så stolt och kvinnlig". Sedan fick jag träffa en läkare som var så mycket bättre än denna förstnämnda person. Hon sa att förstföderskor inte erbjöds planerade snitt utan mycket goda skäl så det jag blev erbjuden var ett kontrakt som gav mig rätt att avbryta en pågående vaginal förlossning för ett snitt om jag så önskade. Det slutade med att jag faktiskt var inställd på att föda vaginalt, främst för att jag tyckte att läkarens beskrivning av hur jag skulle ligga naken inför hela förlossningsteamet och tvättas inför snittet var så skrämmande (någonting som inte alls visade sig vara fallet, om läkaren hittade på detta för att skrämma mig eller andra kvinnor upplevt situationen så annorlunda hur jag upplevde det har jag ingen aning om...). När förlossningen väl startade var värkarna vidriga och ryggmärgsbedövningen tog inte alls som den skulle så det slutade med ett snitt trots allt (och med den smärta jag kände då hade jag kunnat bli rullad naken genom hela sjukhuset utan att bry mig bara jag hade sluppit ha så ont...). Underbart var det.

Nu är jag gravid igen och blev skickad direkt till en läkare som visade sig vara helt fantastisk och la avgörandet om ett snitt helt i mina händer. Den 28 april får vi träffa vårt väntade mirakel om hen inte bestämmer sig för att komma ut tidigare (och även då har jag rätt till ett snitt).

Jag önskar dig allt lycka till och råder dig att till att börja med träffa läkaren och hoppas att hen är mycket bättre än barnmorskan du träffade och att du får ett bra beslut av henom och får du inte det så kräv att bli hänvisad till någon annan (det är trots allt läkaren och inte barnmorskan som fattar beslutet så försök att inte lägga allt för mycket vikt vid vad barnmorskan sa, även fast jag förstår att det är lättare sagt än gjort).

Jag kan tillägga att bortsett från stark smärta i operationssåret (ingenting jämfört med värkarna dock) så gick mitt snitt helt smärtfritt, och läkte ihop precis som det ska, och det viktigaste av allt är att vårt barn mådde jättebra och började skrika precis när hon kom ut.

LudenLitenSvans och andra som tycker att det är okej att neka snitt/försöka övertala till vaginal förlossning på grund av ekonomiska skäl: Var drar vi gränser? Mina svärföräldrar får blodtryckssänkande mediciner trots att det hade varit mycket billigare för sjukvården om de hade ändrat sin livsstil (svärfar röker och båda dricker för mycket och motionerar dåligt), detta är de knappast ensamma om. Någon som röker sig till cancer, ska hen få sin behandling betald? Någon som sportar sig till sin? Det finns hur många exempel som helst.

Tillägg: Sportar sig till en skada (inte cancer) menar jag givetvis.

Kesperina: Fast var drar vi gränsen som sagt? Om någon missköter sina tänder, ska den personens tandvård subventioneras av staten då (som den i många fall gör idag)?

Du står själv för tandvårdskostnader som har ett referenspris på upp till 3000 kronor. Sedan får du ersättning för

Om tandläkaren skulle ha tagit ut ett högre pris än referenspriset för någon åtgärd som ingick i behandlingen hade din kostnad blivit högre.

Källa: forsakringskassan,se