Gravid men det känns inge kul alls faktiskt.. Hjälp!

Vet du vad... bara för att man vill ha barn betyder inte det att man måste tycka allt är rosaskimrande och underbart fluffigt...

Jag har hatat varenda sekund av mina graviditeter, gått ifrån barnmorskan tårögd och förtvivlad varje gång.  Bönat om att få bli snittad för jag har inte velat föda vaginalt. (det gjorde jag ändå i slutändan förstås)   och hatade varje sekund av min mammaledighet. Har avskytt bebistiden och gick tillbaka och jobbade så fort det var möjligt. Min man fick ta större delen av föräldraledigheten.

Men vet du.. Jag verkligen tokälskar mina barn!  Hade inte velat byta ut dom mot något annat i världen. Jag smälter inför deras leenden och deras lyckliga suckar när jag ammat dom , dom mjuka händerna som famlar efter mig i sömnen, dom vackra ögonen som tittar på mig med tillit och kärlek.  

Nu är dom lite större och jag har landat i min roll som mamma och njuter av all tid jag kan tillbringa med dom.  

Borde jag ha dåligt samvete för att jag inte tyckte om gravidbiten, föda-barn-biten och att hänga på stan som lattemorsa? Nej inte ett dugg.  Det finns en fullt kapabel pappa som älskade allt det där jag avskydde.   

Jag har inte dåligt samvete för att jag föredrar mina barn i lite större ålder, varför skulle jag? 

Jag älskar barn , men att bli gravid och föda dom? Nej usch!!  Aldrig mer!!