Den 18:e oktober förlorade vi vår älskade Riccardo i vad det verkar plötslig spädbarnsdödlighet. Han var då 2 år och 4 månader. Någon annan som har förlorat ett lite äldre barn i plötslig spädbarnsdödlighet och skulle vilja prata? Jag vet inte hur jag ska gå vidare med livet.
Ja, jag har en dotter på nästan 11 månader (hon var 8 mån när storebror gick bort). Hon är till mkt hjälp. Jag måste ju gå upp ur sängen och ta hand om henne och måste vara glad inför henne för hennes skull. Men ibland orkar jag bara inte och på kvällen när hon är nattad rasar allt. Jag kan inte heller sova eftersom jag är rädd att hon också ska somna in. Och när jag väl sover har jag ofta mardrömmar, ofta att mina barn ska dö el skada sig. Pga den bristfälliga sömnen är jag ständigt trött och har dålig tålamod. Har så dåligt samvete för min dotter som får växa upp med en sådan ledsen och tråkig mamma. Det är ju inte hennes fel att storebror lämnade oss, men jag vet inte hur jag ska gå vidare. Till saken hör också att jag vor i Italien och därför är långt ifrån familj och vänner. Och just nu orkar jag varken med min man el hans familj för de är alla religösa och pratar bara om gud, änglar och att vår son har det bättre nu. Inte precis det jag behöver höra..
Så det är så mina närmaste 6 år kommer att se ut, ständig oro att hon också ska somna in?! Det hjälper inte speciellt mkt. Och så tycker jag så synd om henne som får växa upp själv för andra barn kommer jag inte våga skaffa. Dubbel oro skulle jag aldrig orka med. Hon fick vara med sin bästa vän i 8 månader, men det kommer hon inte ens att komma ihåg.
2 pågar: hur gick din vän vidare? Om hon skulle orka och vilja skulle jag bli väldigt glad om hon hade lust att kontakta mig. Skulle vara skönt att prata med någon som har vart med om samma sak. Hon kan maila mig på sik84@hotmail.com
Om hon har lust såklart. Tack!