Hur bär ni er åt för att bli så tjocka?

Anonym (Sjukdom) skrev: "men majoriteten av de med övervikt har nån form av sjukdomsproblematik i grunden. tex Reumatism, fibromyalgi, problem med ryggen/knän som började innan viktuppgången, eller nåt annat trauma som påverkade livet. ätstörningar klassas som sjukdom. Dessutom kan mediciner påverka vikten. viktuppgång efter depression tex."

Detta tror inte jag på. När man googlar om ämnet och läser statistik och vetenskapliga studier om detta så hittar jag inte något belägg för det du skriver, att majoriteten av de med övervikt och fetma har en sjukdomsproblematik i grunden. Om det är som du skriver har vi ju en väldigt sjuk befolkning eftersom en stor del av befolkningen är överviktiga. Övervikt och fetma finns överrepresenterat i vissa sociala grupper och regioner och beror på att man äter fel och rör sig för lite.

Anonym (Sjukdom) skrev: "Jag har typ aldrig träffat en "tjockis" som är frisk och utan problematik i grund och botten. Någon som av ren lathet har suttit still och ätit i flera år bara för att bli tjock. visst det finns ju de där amerikanska tjockisarna men där kan man ju fråga sig om de verkligen är friska?"

Jag har träffat många överviktiga som inte är sjuka. De är bara glada i fika, mat, godis och drycker. De skyller inte ifrån sig. De säger att de väljer att njuta av det goda i livet och får då ta konsekvenserna av det. Självklart skulle de önska att de kunde ät som de gör och samtidigt vara smala men de vet att den ekvationen inte går ihop.

Och då säger jag till dig att du skall vara tacksam att du inte har ärftliga faktorer att råka på hormonrubbningar. Många hyllar den där jävla p-sprutan (och andra hormonella preparat  som behandlingar för sjukdomar och/eller för preventivmedel).

Eller som de som sitter i rullstol som varit smala och fina och råkat i olycka och äter lite och sunt, men ändå ser ut som strandade blå valar p.g.a deras mediciner. Dem skall det inte pratas om heller.

Men det skall effektivt tysta ned personerna som råkar illa ut av dem med den smaklösa bortförklaringen; "men nu pratar vi ju om dem som äter till sig fetma" och dem som har "osund inställning till mat".  *suck*

Man blir inte så tjock (BMI på 38 och uppåt) över en natt. Man blir först lite tjockare, sedan blir man överviktig osv. Det är då man börjar få krämpor och kanske behöver mediciner och offerkoftan åker på osv. Sedan är det nog lätt (lättare) att ta till dessa ursäkter varför man inte kan gå ner i vikt m m. Det är för det mesta den valda livsstilen, sociala tillhörigheten och region som är avgörande. Detta gäller givetvis inte alla (100%) med fetma men de flesta. Som sagt jag tror inte på att majoriteten av överviktiga och de med fetma från början hade div sjukdomar.