Hoppas någon kan ge mig hopp????

Det finns hopp!

Vi är ett par mellan 30-35 år gamla som försökt få barn i tre år. Jag har oddsen emot mig, har en autoimmun sjukdom sedan jag var väldigt liten, har genomgått flera stora operationer i buken. Dessutom har jag alltid varit lång och kurvig med ett BMI kring 28-30. Använt p-piller mellan 18-28 års ålder, regelbunden mens. Både min mamma och min syster hade väldigt svårt att bli gravida,  men det gick efter flera års försök..

För 1,5 år sedan började vi fertilitetsutredningen (hade då försökt i 1,5 år utan resultat). Det visar sig att jag har PCO, trots att jag alltid haft väldigt regelbunden mens, 28-31 dagar, och regelbundna ägglossningar (testat med ÄL-stickor och fått utslag varje månad). Spolning av äggledare visade att det fanns passage. Undersökning av maken visade att han har jättefina spermier.

Beskedet blev: IVF är enda chansen. Sagt och gjort, vi började i oktober 2014. Pga högt AMH och PCO började man med lägsta dosen Menopur, då man var rädd för överstimulering. Första försöket blev inga ägg alls, för låg dos Menopur. Besvikelse! Får sedan vänta in en naturlig mens, så två månader senare (januari -15) börjar nästa IVF-försök. Får nu ut 17 ägg, varav 8 blir befruktade. Vi sätter tillbaka en två-dagars, inga som kunde frysas. Mensen kommer två veckor senare. Vi blev båda otroligt besvikna, många dagar med tårar. 

Så väntar vi på nästa naturliga mens, (februari -15) börjar IVF nummer 3. Får ut 19 ägg, varav 9 blir befruktade. Inga som går att frysa den här gången heller.. Vi sätter in en 2-dagars med 8 celler (10-poängare) och den fastnade! Testade positivt nu i veckan och plusset har blivit starkare för varje dag.

Vi vet att det finns en ca 15% risk för missfall, det går inte att komma ifrån. Men just nu väntar vi ett barn, inte ett missfall.

Så, det finns hopp! Efter de här tre åren när "alla andra" blir gravida direkt och det ploppar ut barn till höger och vänster.. Så har vi insett att det finns många, många som är i samma situation som vi - där det är svårt, kämpigt, ledsamt.

Strunta i alla goda råd om att "slappna av", det skapar bara en ännu större press. Om du vill googla, gör det. Om du vill ligga under täcket hela helgen, gör det. För oss har det varit viktigt att prata om hur vi mår, hur blir framtiden med eller utan barn osv.

Kämpa på så länge ni orkar! Det är individuellt för varje par hur mycket tid, pengar och tårar man har att lägga på IVF-resan. Men hoppet finns där!