gråter och deppar

Hej! Jag och min sambo fick barn nu i november genom ivf efter att ha försökt sedan februari 2010. Vi var oförklarligt barnlösa. Vi sökte hjälp hösten 2011 och gjorde första ivf-försöket hösten 2012, efter att ha provat pergotime-tabletter ett par cykler utan resultat.

Vi lyckades på tredje ivf-försöket. Vid första ivf-försöket fick vi ut 6 ägg - inget befruktades. Vid andra ivf-försöket (våren 2013) fick vi ut 9 ägg - ett befruktades men stannade av i celldelningen och kunde därför ej återföras. Vid tredje ivf-försöket i (januari 2014) fick vi ut 18 ägg, 14 befruktades och 11 klarade sig genom celldelningen. Ett återfördes och 10 frystes ner. Tredje försöket resulterade alltså i graviditet och en dotter :)

Tycker inte du ska vara rädd. Självklart är det jobbigt och tungt att genomgå ivf, men vad det förhoppningsvis resulterar i är ju underbart. Man glömmer snabbt allt negativt som varit. Vet känslan du har och förmodligen allt du kommer känna framöver. Jag kan svara på hur jag upplevt ivf-resan, om du vill fråga mig något.

Jag fick långa protokollet alla 3 försöken, läkaren avgör vad som bör passa dig bäst.

Långa protokollet innebär: Nässpray i 3-4 veckor, sen sprutor (som man tar själv i magen med en speciell "penna", ungefär som många diabetespatienter tar insulin) i 10-11 dagar och sen en ägglossningsspruta (som är lite bökigare då den injektionen ej görs med vanliga "pennan", utan med en vanlig spruta. Samt så måste man blanda medicinen till denna).

Första försöket kan man mer se som ett test än ett egentligt försök. Vilken dos med medicin som passar just dig bäst, kan läkarna inte med säkerhet veta. Därför får de testa sig fram lite. Lyckas man redan på första försöket så är det så klart underbart bra, men de flesta lyckas på andra eller tredje försöket.

I mitt fall startade första försöket som sat med nässpray. Sen injektioner av puregon 150 enheter. Efter några dagar med injektioner får man åka på blodprov för att kontrollera hormonvärdena, vilket i mitt fall då var låga. Fick då öka till 225 enheter de sista dagarna (resulterade i 6 ägg). I slutet av behandlingen görs ett vaginalt ultraljud för att bedömma storleken på äggblåsorna och i mitt landsting kontaktar kliniken då uppsala reproduktionscenter för bedömning om när äggplockning kommer ske, samt viken dag och vilket klockslag som ägglossningssprutan ska tas (vilket är noga).

Vårt andra försök hade jag 225 enheter puregon hela vägen (resulterade i 9 ägg).

När inga ägg befruktas så räknas inte försöket som ett "riktigt" försök. Dock gör läkarna en bedömning om det är värt att fortsätta om mqn inte får befuktade ägg. Vi fick alltså inga befruktade varken första eller andra försöket (hade alltså 3 landstingsbetalda försök kvar inför vårt tredje). Inför vårt tredje sa läkaren att de ej skulle bevilja fler landstingsbetalda försök om vi återigen knte skulle få befruktade ägg.

Nu blev det ju ett underbart resultat :) använde 225 enheter puregon, men fick sänka till 125 efter blodprovet och sedan ned till 100 efter ultraljudet. Detta då man kan bli sk överstimulerad och bli väldigt sjuk av det). Resulterade alltså i 18 ägg.

Varje behandlingstillfälle kan alltså vara väldigt olika resultatmässigt och även när det gäller biverkningar, trots samma medicinering.

Jag började äta multikvinna och antioxidanter en tid innan sista försöket. Kanske gjorde det skillnad för min del. Detta blev ett långt inlägg, men är däkert många tankar och frågor som snurrar hos dig just nu. Så tänkte beskrivsa så gott jag kan :) fråga gärna på. Tycker att det är givande att kunna besvara de frågor jag själv hade tidigare.