aug14 skrev 2014-12-31 13:59:38 följande:
Oj, hade gett upp om svar och så har jag fått 4 bra svar!
Det här är mitt första barn och jag hoppas kunna amma länge. Minst 18 månader hoppas jag på. Jag ser inget behov av att ens introducera smaksensationer i dagsläget, men vill gärna ha koll på läget så jag vet hur nojig jag behöver vara över att t ex. släktingar låter honom slicka på någonting när jag lämnar rummet. Jag ses som lite av en extremsportare som "fortfarande" helammar (min son är 4 månader) och några av min sambos släktingar tycker att vi svälter honom eftersom "han växer och bröstmjölk räcker inte då. Ge honom i alla fall en flaska om ni vägrar ge honom riktig mat!". Hur han lyckas se ut som en sumobrottare när han aldrig har fått något annat än bröstmjölk om den ger otillräcklig näring vet jag inte.
Jag hade tänkt börja med glutenintroduktion runt 5 månader. Vet att åldern egentligen inte spelar någon roll, men jag tänker att det skulle vara synd om vi väntar till 6 månader och han då verkligen behöver annan mat (för vissa bebisar är ju hungrigare än andra) och jag då tvingas välja mellan att fortsätta helamma när han vill ha mer och att inte introducera gluten under helamning. Låter det vettigt?
Och det är väl inte bröstmjölken som förlorar näring efter 6 månader utan bebisens medfödda järndepåer m.m. som börjar sina som gör att man ska introducera mat senast då?
Kan inte riktigt fråga bvc-sköterskorna här eftersom det här med glutenintroduktion inte är etablerat här och de inte är så kunniga när det gäller amning i allmänhet.
Jag tycker du ska ta det hela med ro och se vad det är för en liten individ du har. Barn är olika

. Mitt andra barn hade inget som helst mat intresse vid halvåret. Inte vid 7 månader heller. Först vid 8,5 månad vaknade intresset. Han ämnade uteslutande tills dess. Vi erbjöd och så, men nej, ville inte alla. Vår barnläkare sa att det var helt problemfritt. Han växte fint och hon sa att barn äter när de är redo. Och det stämde fint. När intresset väl fann sig så gick det fort. Han åt aldrig pureer utan åt plockmat direkt och åt allt själv. Vi fick aldrig mata. Slutade Anna helt vid 13 månader. Yngsta var jätteintresserad redan innan halvåret. Men det höll sig på provslicks-mängd rätt länge. Något helt mål av annan mat åt han inte förrän han var 10-11 månader. Runt året vände det totalt. Började äta som en häst. Allt. Han är 1,5 år nu och äter mer än sina storebröder som är 5,5 respektive 7. Han älskar allt. Grönsaker, fisk, kött, soppa, frukt. Nämner man mat i någon form så säger han "Mmmmm!"

. Slutade amma vid 15 månader, men då hade vi enbart mysammat på kvällen rätt lång tid. Första barnet var någonstans mitt emellan. Vi gjorde mycket fel med honom känner jag. Pushade för mycket, lyssnade för mycket på "goda" råd om hur barn "ska" äta. Det bästa, har jag lärt mig av erfarenhet, är att ta det lugnt och framför allt följa och lyssna på det egna barnet. Barnets eget intresse och vilja att äta är en mycket god riktstolpe

.