Börjar bli less och trött på min äldre bror. Han verkar aldrig kunna mognas. Tecken på ointeligens eller kan det vara någonting annat?

Han har nog ADHD.

Lat, omogen och med en mamma som är för snäll.

Hon borde kasta ut honom. När han blir vuxen och självständig kommer han få en vuxen relation till sin mamma. Som det är nu har han fastnat i tonåren, precis som du själv konstaterar.

Tja, di sådana fall det och någonting annat måste det ju vara.

För jag kan absolut tänka mig att en person med ADHD som kommit i vuxen ålder, beter sig i alla fall vuxen. Vilket jag anser att min bror inte gör det . .

En person med ADHD kan visst vara mogen. Vilket jag tycker att min broder inte är.

Tack för din svar!

Vissa mognat sent. Jag tror speciellt det påverkar att han fortfarande bor hemma och lever på sin mamma utan egen inkomst.

det är för tidigt att säga att han är mindre intelligent än genomsnittet. Han är troligen bara omogen. Sen om det beror på lägre IQ visar sig. Troligtvis behöver han en kick i baken: flytta hemifrån och sköta sin egen ekonomi och hushåll.

JA! Jag har noterat det till min moder. Och att be henne att ändra sig. Jag har dock inte sagt till henne att kasta ut honom. Dock har jag sagt till henne att säga ifrån. Ber han om någonting som han skulle kunna göra själv. Så som bre smörgås, omelett, hämta något att dricka och liknade. Då får han helt enkelt komma in i det vuxna stadiets första nivå. Och därefter får han med små, små steg komma i de andra nivåerna.

Men tydligen är det försent, eller väldigt svårt att fixa. På grund av att min moder gav responsen att han kan bli riktigt sur när man ger honom svaret ''Nej''.

Då kan han ha tendensen till att köra detsamma replik som är i stil med: ''Jag gör ju så mycket i huset. Jag ber ju inte om så mycket. Det är bara macka. Fixa det bara!!!!''

När i själva verket så gör han INGENTING i huset. Det är bara någonting som han säger, eller har inbillningen i sig att han gör.

Men tja, kasta ut honom och hjälpa honom hitta en lägenhet. Vore nog väldigt bra för honom. Både för modern och honom själv. Skulle dock vara väldigt, väldigt tråkig om han skulle vara såhär resten av livet . . . . . .

Hej lillasyster
Dina föräldrar (varför skriver du "modern" hela tiden? Kallar du henne mor?) 
verkar inte ha förstått att de har en stor del i att din bror kan bete sig på det här sättet. Det handlar om makt. Han gör det han gör för att de/ni/mamma låter honom bestämma. Ni men framför allt din mamma har gjort honom medberoende. Läs på mer om det här: sv.wikipedia.org/wiki/Medberoende

Jag tycker att du ska ta kontakt med en kurator och börja prata om situationen i familjen. Det är inte lätt för dig att bära detta själv.

Din mamma verkar inte förstå allvaret i situationen. Hon måste så klart sluta passa upp på din bror och hon får helt enkelt stå ut med att han blir arg ett tag. Han lär ju knappast svälta ihjäl. Så ni hjälper honom bäst genom att sluta hjälpa honom! 

Sen undrar jag lite över hur du skriver. Känns gammaldags på något sätt eller skriver du på dialekt?

Jag har dömt honom till en person. Vad betyder det du skriver i TS?

Mena du att du bedömer honom som en omogen 23-åring? Man kan hursomhelst inte skriva att man dömer TILL en person när det du menar är att du anser att han är på ett visst sätt. Döma till något kan bara en domstol göra. Ursäkta att jag gick på ditt språk men du får fler svar om du skriver mer rakt på sak. 

Hoppas på att du och din mamma kan hjälpa honom genom att dels sluta passa upp och vara medberoende i hans spelade hjälplöshet (för så klart kan han laga mat själv!) dels kan ni kanske fråga honom vad han har för mål och drömmar med sitt liv. Genom att prata om det så kanske han inser att han inte kan fortsätta på detta sätt. 

Hej brorsan, vad ska du göra när du blir vuxen? Ska du jobba, studera, skaffa en tjej eller ska du sitta hemma och äta mammas mackor resten av ditt liv? 

Medberoende. Menar du inte att den skulle mer passa in på mig, liksom att jag skulle vara medberoende. Än att min broder är det.

Jag känner att jag på ett eller annat sätt vill och känner att jag bör hjälpa andra. För att mesta del känna att jag duger till. I övriga fall, eller ibland känner jag att jag är värdelös. Nu var det aktiskt ett age sedan att age änden mig oduglig. Men samtidigt tror jag nog att innerst inne känner age mig duglig. . .

Eller tja jag veta ibte. Ens det rum m medberoende. Stämde mer in på mig, än på min broder, tycker jag. . .

Tala ur skägget vet jag.

Det jag menade är att så länge ni ställer upp på att serva din bror, mamma och du, så är ni medberoende i hans problematik.

Han kan hota med att bli arg och då kommer mamma med mackan. Det är att vara medberoende. Om hon inte serverat den så hade han fått göra den själv. Det är det rätta att göra. 

Skulle han kunna bli våldsam? I så fall måste ni verkligen söka hjälp hos en kurator på vårdcentralen. Din mamma kan ju inte leva under någon sorts terrorvälde. 

Hur gick det för din bror i skolan? Har han fullständiga betyg?

Var är din pappa och varför skriver du så märkligt? Säger du verkligen brodern, är det någon dialekt? Har aldrig sett det förut. 

Den här boken kan vara bra att läsa för dig och din mamma. Den handlar om hur man hjälper någon som inte vill bli vuxen.

www.bokus.com/bok/9789127131842/limbo-en-bok-om-dem-som-fastnat-i-entren-till-vuxenvarlden-till-deras-oroliga-arga-och-vilsna-foraldrar/

Han kan bli väldigt våldsam, svar ja. Inte alls sällan att han tar/tagit söder föremål, gjort hål i vägen m.m.

Vad jag minns av min bror under skolgången vid mellanstadietiden så var han mobbad. Under högstadietiden skippade han skolan, om jag inte minns fel. Gjorde han även det i femman och/eller sexan. Men kanske inte lika mycket som han gjorde under högstadietiden & gymnasietiden.

Han har praktiserat och gått på komvux efter det. Och var precis som när han gick på högstadiet. Skolkade och gjorde precis som han ville . .Tog inga som helst ansvar.

Det är som nu han börjar sköta sig och går till jobbet i tid.

Men det är bara den ''lilla'' förändringen. Mamma skall alltid göra matlåda åt honom, göra frukost. Och kvällsmat. Som sagt, blir han sugen på att äta någonting simpelt, så kan han absolut ropa på mamman för att göra någonting ätbart åt honom. Trots att han är medveten över att hon tittar på sin kvällsprogram, så verkar han inte alls bry sig om det. Om mamman väljer att vänta tills det kommer reklam på tv:n, så kan han bli arg, för att hon är ''trög'' och liknade.

Pappa har varit borta sedan jag var tolv. Även fast han befann sig i huset, så kom han och gick precis som han ville.

Kunde även ta möbler och annat för att sälja dessa grejer. Vad han gjorde för pengarna vet vi inte riktigt. Det slutade med att de skildes, och jag såg min pappa väldigt sällan.

Låter som en jag 'känner'. Tror bara han är omogen och behöver en spark i baken. Ju mer folk spelar med och är okej med hans beteende, ju längre kommer han att driva på det. Han behöver för sin egen skull få höra nej gång på gång och få krav ställda på sig så han kan 'vakna upp' ur sitt mönster. Det kommer säkert innebära att han blir sur ett tag, men hellre det än att han fortsätter såhär kan ju jag känna.