PAPPAledig, inte semester!!

Låter som en oseriös pappa, han borde ta sitt ansvar, spec om han är pappaledig på heltid..

Medans min tjej var mammaledig och jag jobbade (12tim/dag) så försökte jag göra så mycket jag kunde efter jobbet, men behövde lägga mig 20-21 för jag gick upp 03 varje morgon, men brukade gå upp lör/söndag när grabben vaknade tidigt på morgonen så hon fick fortsätta sova, men nu när jag är pappaledig och hon jobbar så är sonen såklart det viktigaste, samt fixar disken, tvätten, städar upp hemma osv, så hon får komma hem och känna att hon bara kan slappna av.. att hon sen går upp och låter mig sova lite längre vissa dagar när hon är ledig/börjar sent är sådär ge och ta, man är ju ett team och hjälper varann...

Jag har aldrig trott att detta är semester på något sett, då detta är mera "jobb" än mitt riktiga jobb och köra tradare.. så njuter ändå av varje dag hemma med min son till sommaren kommer :)

Det är nog dags att du tar ett ordentligt snack med ditt barns pappa och får till en fungerande situation hemma, och är han hemma på heltid så är det hans uppgift att sköta om barnet som du skulle gjort om han jobbade och var hemma med barnet...

Stå på dig! alla kan bli förälder men det kräver mycket mer för att kunna vara en pappa...

Angående inlägget ovan så bidrog jag med 3ggr så mycket pengar som min tjej under hennes mammaledighet mot hennes FP, men ändå ansåg jag inte att hon skulle göra allt på hemmaplan, utan det hon orkade och hann med, för att ta hand om barn tar mycket tid, energi och brist på sömn och allt, så man får helt enkelt sova dom stunderna man kan... som nu, när jag är hemma med grabben så bidrar jag fortfarande med mera pengar än henne, och har inga problem att göra allt som behöver göras hemmavid, för tycker sånt ingår när man är hemma, fixa och dona.. :)

Ja, vi gör vårt bästa, sure ibland går man varann på nerverna och det blir ett litet bråk, man kan även missförstå varann när sömn uteblir pga sonen sover dåligt och hellre är vaken 5timmar på natten så man inte får sova och humöret blir därefter, men vi försöker få allt och funka...

Ja, absolut det gör jag, jag längtade i 17år efter att få ha min pappaledighet med mitt barn, så tvekade inte en sekund på att vara hemma så länge jag kunde (behövde ta ut 7dagar i veckan för att få ut någorlunda så vi kan få allt och gå ihop) Även om jag tar hand om min son, så njuter jag av det, se han le när man busar med honom när man byter blöja, få känna hans kärlek när han kryper upp i ens famn och myser på ens bröst när han är trött, se kärleken och glädjen i hans bröst när han kommer krypandes mot en i full fart med ett skrik av glädje i rösten (när man varit hemifrån ett tag) Visst, man har inte så mycket egentid som förr, man kan inte göra precis vad man vill, när man vill, men man tar vara på tiden när grabben sover, och försöker "hinna med" det man vill/behöver/brukar... :)

Jag vet och hoppas att min tid hemma med sonen kommer stärka vårat band och att han alltid ska veta att jag finns där för honom, och även när han är äldre att han alltid kan krypa upp i min famn och inte bara sin mamma när han är ledsen.. :)

Håller tummarna för att ditt barns pappa inser hur värdefull tiden med sitt barn är, den kommer aldrig åter... :)

Vet inte varför " i hans bröst" hamnade där, det ska inte vara med där... =)