PAPPAledig, inte semester!!
Hej! Jag behöver höra andras åsikter om min story för atttyp få bekräftat att det inte är jag som kräver för mycket av min sambo. Eller tänker korkat helt enkelt...
Min sambo verkar tro att pappaledighet är detsamma som semester. Just nu är han just: pappaledig, på heltid, och har de föregående 5 månaderna endast jobbat 60%. D.v.s. "ledig" 4 av 7 dagar i veckan. JAG var innan mammaledigheten inringare/vikarie och såg/ser mig själv som arbetslös. Och är därför hemma på heltid med tösen.
Vår dotter är ca 5 månader gammal och jag helammar fortfarande. Dock med stress fr. Omgivningen att hitta jobb typ...nu. Hon äter fortfarande minst varannan timme varje natt och i min värld är det likabra att jag t ar nätterna istället för att pappan ska gå upp som ändå inte har den eftertraktade tutten. VORE det inte logiskt då att pappan går upp med dottern på morgonen(mellan 7.00-9.00.) eftersom jag som sagt haft hela natten?
Det tycker inte han! Istället är han uppe hela nätterna och spelar Dota, kollar film, och bara... Slappar. Och sover sen till runt 12 på dagen. Och då vaknar han gärna til genom att spela. Ungkarlsliv.
De gånger jag varit borta under dagtid och jobbat nåt pass, vart på Ikea eller liknande, de dagarna kommer vår dotter inte utanför dörren. Sambon sitter fortfarande i pyjamas när jag kommer hem på kvällen. Och ingenting är gjort här hemma. (jag gör allt här hemma annars!)
Jag har inte vart hemma SJÄLV på 5 månader! Inte en minut.
Finns tusen liknande saker jag skulle kunna berätta om, men detta börjar likna en hel roman.
Men jag passar på att bygga upp en relation med vår dotter nu, njuter av den här tiden och av henne, nästan dygnet runt, sju dagar i veckan. Varför gör inte han detsamma? Och varför kräver han inte att få kramas med sin dotter mellan amningarna? Han känns mer som en barnvakt än en far.