Modern håller barnet borta från fadern.

Om en förälder VILL förstöra så finns det inte mycket att sätta emot. Min mans barn kunde till slut knappt vara hos oss eftersom han inte litade på sin pappa. Det kunde vara att mamman hade tutat i honom att han fick för onyttig mat hos pappan, att pappan inte kunde duscha honom ordentligt (så att pojken inte vågade duscha hos pappan), att pappan köpte löjliga kläder, att pappan hade farliga kompisar, bodde i ett farligt område o.s.v Verkligheten var att vi bodde i ett helt normalt villaområde med barnfamiljer och lite äldre med utflugna barn, åt balanserad kost, godis på lördagar, inte hade några problem med att tvätta håret på varken egna eller gemensamma barn och köpte väldigt vanliga kläder och så vidare. Pojken blev i alla fall så orolig till slut, dels för att pappan skulle göra fel och att pappan inte gick att lita på, men också för att han var tvungen att passa på mamman eftersom hon hela tiden hittade på roliga aktiviteter som hon ringde och delade med sig av när barnet var hos pappan. Om vi en dag inte skulle göra något särskilt, då kunde mamman ringa och berätta att hon just då skulle åka till barnets bästis och dennes mamma för att de skulle åka till ett lekland. Pojken fick liksom inte heller tycka om sin pappa, utan skulle ständigt kritisera honom med en vuxens ord.

Vansinnigt tråkigt att det varit så, för pojkens barndom gick åt till detta och hans och pappans relation idag är så gott som ingen alls.

Umgängesrätten kan man aldrig ta ifrån en förälder, så skulle barnet ha bott mest hos oss, vilket barnet inte ville, så hade mammans negativa påverkan ändå kunnat fortsätta och hade man tvingat fram en sån lösning så hade barnet förmodligen mått ännu sämre.