Skaffa barn med en psykopat? diagnostiserad

Jag har i 3 års tid varit tillsammans med kille som ursprungligen kommer från ett land i Östeuropa, vi träffades i matsalen på vår gemensamma högskola. 
Jag har i efterhand fått berättat för mig att han i yngre dagar(är fortfarande ung ska dock sägas) höll på med kriminella aktiviteter, lite allt möjligt. Allt från bedrägerier till indrivningsverksamhet, detta var innan han kom till Sverige. Han har berättat helt sjuka saker för mig om vad han har gjort och varit med om, det är häpnadsväckande och näst intill surrealistiskt. Och han berättar glatt om det dessutom.  

Exempelvis att han i sin ungdom satt på en ungdomsanstalt och att en äldre kille tänkte förgripa sig på honom. Att han då hade "spelat med" och sagt att "en avsugning kanske?"
Då hade han sedan bitit tag i förgriparens penis med full kraft, vilket resulterade att förgriparen kördes akut till sjukhuset med förstörd penis. 
Och på anstalten hamnade han eftersom att han hade huggit sin fars nya fru/sambo men penna rakt igenom halsen  eftersom att han hade
"stört sig på" att hon var "bestämande och bossig". Uppgifterna har styrkts av hans syster, som jag talat med.

Om ni undrar varför jag har stannat med honom efter att ha fått dessa historier berättade för mig så ska ni veta att han för det första är extremt attraktiv, har en väldigt bra/intressant personlighet, och att han har varit pålitlig och aldrig tittat mot en annan tjej. Han är dessutom väldigt intelligent och studerar till ett högstatusyrke, det är en klipsk kille rent ut sagt, talar nästan överdrivet god svenska. Men samtidigt vet jag med mig att något inte stämmer med honom. Man kan märka av det ibland i vissa situationer. En gång "störde han sig" på en gruppmedlem från sin klass som han "tvingats jobba med". Han vände då alla emot henne och fick henne att slutligen sluta på sin utbildning.

Jag väntar nu  barn med denna kille/man, en man som jag dels tycker är underbarast i världen, dels vet mig är diagnostiserad som psykopat(han har själv berättat om det). Jag börjar bli lite orolig för hur han kommer att bli när vi får detta barn. Har ni några erfarenheter kring detta? Jag är bara lite fundersam. Jag kommer inte lämna honom, tvärt om, han är skatten i mitt liv, men än dock.