Inlägg från: Anonym (Orginalet) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Orginalet)

    Biomamman härmas:(

    Ok, jag känner mej lite barnslig när detta stör mej, men det gör det. Har varit tillsammans med min man i 8 år och detta är ett återkommande beteende från deras mamma. Hon härmar mej, nästan tar över mina saker med barnen. Ex fixar jag en nyårstradition med barnen så snor hon exakt maten och tillvägagångsättet, fixar jag fredagstradition gör hon samma sak. Och det är saker hon gör då barnen berättat vad vi gjort inget hon någonsin tidigare gjort. Jag tycker det tar bort det speciella lite om jag ska vara ärlig. Samma gäller mysiga smeknamn oå barnen. Det är tom så illa att hon jämför våra kroppar. Om barnen berättar hur lång jag är så proppsar hon på att hon är lika lång fast hon inte är det. Hon jämför mage och kommenterade förr mina kinder, tuttar osv. Jag tycker det här är jättejobbigt periodvis. Min Man har sagt till henne flera gånger att sluta jämföra, men hon skyller på barnen. Hon har blivit bättre på att sluta hoppa på mej om min kropp och jämföra, men snor gärna traditioner.

  • Svar på tråden Biomamman härmas:(
  • Anonym (Orginalet)
    Påven Johanna skrev 2014-12-09 17:25:45 följande:

    Ja, det låter ju märkligt. Men varför stör det dig? Är det förresten helt otänkbart att barnen tyckt att ni gjort något mysigt och sedan ber om att få göra det också ihop med mamman? 

    Hur som helst så tycker jag att du (och din man om det även gäller honom) borde jobba på att ändra ditt (och eventuellt hans) sätt att tänka kring vad något speciellt är och känslan av att det förminskas bara för att någon annan också gjort samma sak och helt sluta att försöka få mamman att ändra sig. 

    Det där med jämförelserna med kroppen förstod jag förresten inte. Menar hon att hon är snyggare och du menar att du är snyggare? 


    Jag har inte skrivit något om att någon är snyggare än den andra. Utan att hon jämfört kroppar, att hon pratar antingen negativt om mitt utseende eller att hon låtsas vara likadan på saker hon inte är det ex låtsas vara lika lång när barnen berättade min längd.

    Ja jag får väl ta det som en komplimang, men det är ju inte jättekul att ha lagt upp en tradition som min familj gjort och att hon ex precis innan se ska komma gör en exakt kopia. Jag kan inte fatta att man som 45 åring inte har egna traditioner med sina barn.
  • Anonym (Orginalet)
    Anonym (....) skrev 2014-12-09 19:33:25 följande:

    Barnen har berättat vad ni har gjort och de är glada över det. Hon anpassar sig och låter det även bli en tradition hemma hos henne. Vad är problemet? Tävlar du och vill du vara bättre än mamman?


    Nej, jag vill inte vara bättre, jag vill vara ifred med min person. jag vill inte att allt mysigt man gör ska kopieras. Jag kan ärligt inte förstå varför en människa som är så öppen med att hon hatar mej ska kopiera mej så mycket som hon gör. Jag är tydligen skitkass men ändå så ska det härmas, om det bara vore någon grej så är det väl ok men jag känner mej lite jagad.

    Med utseendet menar jag att hon säger taskiga saker om mitt utseende vilket den yngre bonusen säger direkt han kommer hem till oss. Och om ex bonusen frågar hur lång jag är så svarar jag och så babblar han på hos sin mamma och råkar nämna det ex : Doris är låång, så här lååång är Doris ex 180 cm och då reagera mamman med att säga att hon är minsann så lång och att barnet ska ringa upp mej och säga det. Skitläbbigt! Kan säga ärligt att jag aldrig jämfört eller kommenterat mammans utseende till barnen, helt absurt i min värld.
  • Anonym (Orginalet)
    Anonym (tessi) skrev 2014-12-10 08:31:45 följande:

    Jag var inte bonusbarn, men när jag var liten gjorde min mormor sådär mot min mamma.

    Köpte likadana möbler och kläder, t.ex.

    Mormor var rätt taskig mot och avundsjuk på mamma, men det fattade inte jag när jag var liten.

    Har i vuxen ålder fått veta att mamma störde sig på att mormor alltid härmades (samtidigt som hon tydligen sa att allt mamma gjorde var dåligt), men som liten tyckte jag att det var helt normalt att ens mormor och morfar hade exakt samma möbler som en själv :)

    Jag trodde att alla hade det så.

    För mig fanns det någon sorts trygghet i det också, faktiskt.

    Så, jag förstår att det här är irriterande för dig ts, men barnen lider nog inte av det åtminstone.

    Försök skita i att hon härmas, se det som att du hittar på bra saker som någon gärna vill ta efter.


    Tack för ett bra råd! Jag ska tänka bort det, det är väl så jag brukar göra egentligen.

    Att jag skulle vara svartsjuk som någon annan skrev förstår jag inte alls. Jag klankar aldrig ner henne, försöker aldrig vara som henne och är absolut inte sugen på att på någotvis att vara nedsättande och elak i mitt sätt mot henne. Så jag tycker det är väldigt konstigt påstående. Däremot är hon väldigt svartsjuk, det är faktiskt på den nivån att tom barnen sagt att mamma verkar väldigt svartsjuk på mej till min man. Kan ni väl tänka själv om mamma hela tiden jämför sig med pappas fru och frågar hur hon är med pappa, hur mycket de pussas, vem som städar, osv. Och klankar ner på allt hon gör och sedan härmar. Säga vad man vill så är det nog lite annorlunda beteende, jag har då aldrig träffat någon som är så tydlig med hur dålig man är men sedan härmar en. Om man blir inspirarad så är man ju glad och positiv och ger snälla kommentarer.
  • Anonym (Orginalet)

    Det har gått så långt att vi inte längre talar om för henne om vi åker bort, då vi vet att hon blir så fruktansvärt svartsjuk och drar sig inte för att blanda in barnen. Det haglar nedsättande och kränkande sms och förstör hela grejen.

  • Anonym (Orginalet)

    Jag har inga planer att försöka påverka henne, ibland behöver man bara skriva av sig. Jag får ta det som en komplimang att hon verkar besatt över mej. Kommer nog aldrig bli så efterspanad som av henne:)

Svar på tråden Biomamman härmas:(