Urakut snitt och komplikationer förra förlossningen - chans att få snitt igen nästa gång?
Hej,
Jag fick mitt första barn för några månader sen. När jag gått två dagar över tiden kände jag på mig att något var märkligt, vi åkte in och så fort CTG-maskinen kopplats på gick bebisens hjärtfrekvens ner ordentligt två gånger. Jag hade inte öppnat mig något och var knappt uppmjukad men hade haft ganska ordentliga förvärkar/värkar med 1 minuts mellanrum i ca 10 timmar. Efter övervakning i några timmar sjönk hjärtfekvensen igen och det togs beslut om urakut kejsarsnitt eftersom han knappt tycktes klara av förvärkarna. Efter förlossningen uppstod en del komplikationer, vilket gjorde att jag hade mycket ont. De väckte mig ett antal gånger under hela följande natt för att trycka ut stora klumpar levrat blod ur min livmoder. Jag behöver nog inte berätta hur oroliga vi var innan han kom ut, frisk och pigg och hur knäckt jag var under den natten. Det kändes som att gå i en dimma samtidigt som allting blev dramatiskt. Själva snittet tyckte jag inte kändes så konstigt, det blev som det blev resonerade jag. Kanske var jag bara tvungen att hantera det då, men nu efteråt kommer starka obehagskänslor över mig och jag tänker mycket på det som hänt. Jag blir alldeles kall och fylld av oro när jag tänker på att det bara var en känsla som gjorde att vi åkte in, tänk om vi inte åkt in i tid? Turerna kring förlossningen och komplikationerna i efterhand har gjort mig bra rädd för att skaffa ett till barn, vilket vi ändå vill ha på sikt. Jag är medveten om att det är väldigt kort inpå första barnet och att tankar antagligen mognar med tiden men jag skulle ändå vilja fråga om det finns någon där ute som genomgått akut eller urakut kejsarsnitt och som sen fått beviljat kejsarsnitt en andra gång? Behövde ni argumentera mycket för det då och vad sa läkarna? När började ni kolla upp möjligheterna, innan eller under graviditeten? Var i landet bor ni?
Ps 1. Jag är medveten om att nästa förlossning inte alls måste bli lika dramatisk men jag vill inte gå hela graviditeten med oro kring hur det kommer sluta.
Ps 2. Vi njuter otroligt mycket av vår son och är så glada för att han finns. Detta är endast tankar för framtiden.
Tacksam för berättelser om era erfarenheter!