Slutar smärtan när man får barn?
Ofta brukar jag titta ut över hemmet, se oredan där: leksaksköket, dockvagnen, bilbanan och hushållsrulletomten och bara njuta. Tar en mental bild och föreställer mig att jag skickar den till barnlösa, deprimerade jag:et som fanns för några år sen, klappa om henne och säga att det ordnar sig, att hon ska unna sig resor och restaurangmiddagar med maken. Om jag bara visste att tårar och kämpande skulle resultera i den lille som snarkar bredvid mig i detta nu, då hade jag ju kunnat slappna av och njuta av livet.Sorgen är borta, men minerna och förståelsen finns kvar.