Anonym (ledsen) skrev 2014-12-14 02:43:37 följande:
hej.
Jag Har konstaterat pco-s och är så himla ledsen. Jag är bara 25 år idag men känner mig så stressad. Pluggade på universitetet men hoppade av, ströjobbar just nu och ska söka universitetet så snart som möjligt. Min man jobbar och har en hög inkomst. Vi försökte få barn när jag studerade och inget barn kom till på 1,5 år efter en pco-s diagnos sattes.
Läkarna rekommenderade fertilitetsutredning. Nu är vi så kluvna.. Ska vi försöka nu ändå? Vi vet att vi har svårt att få barn men ska vi ändå tänka som " normala " att vi måste först få mig färdigutbildad ? ( ca 3,5år minst ) Mannen har som sagt fast hög inkomst medan jag måste utbilda mig för fast jobb.
Är så ledsen. Klart jag hade vela haft jobb, utbildning, hus, osv innan barn.. Men fyller 26 år nästa år och har redan försökt 1,5 år under min förra utbildning och läkarna konstaterar att vi har väldigt svårt att få barn
min dröm var att bli hyfsat ung mamma. :( Skulle ha varit klar om ett år ca med min utbildning :(
Alla andra som INTE vet om våra svårigheter med barn säger åt oss att inte skaffa barnännu ... Mamma och pappa tex skulle bli så besvikna om jag skulle bli gravid mitt i en utbildning nu, men de vet inte om min diagnos. Vad ska man säga till anhöriga ? Sanningen? Att jag inte känner mig som en kvinna och knappt kan bli gravid ?
Min dröm är radhus med min älskade man och få två barn :( Känner mig så ikvinnlig och att jag sviker mig själv. Min önskan är barn men samhällets krav sätter stopp på det. Man ska ju ha hus, 700k sparat, ny bil och massa sparat till barnet :(
// Förtvivlad tjej.
Jag är 25 år och har två barn och är inte färdig med mina studier än. Jag har studerat lite på distans under mammaledigheten och känner att det får ta den tid det tar innan jag nått mitt mål med studierna samtidigt som jag njuter av småbarnslivet. Så jag tycker inte du ska haka upp dig på det utan försök om ni känner att ni klarar ett barn på den kommande inkomsten, din karls och din mammapenning. Sen tror jag inte att dina nära kommer bli besvikna. Jag trodde det och hade lite ont i magen när jag skulle berätta för vissa men där tog jag fel. Alla blev jätte glad. Men jag berättade för alla att jag hade svårt att bli gravid och det kanske var därför alla blev glada.
Hoppas mina ord va till nån hjälp :)