Har invandrare bättre gemenskap?
Jag tycker det verkar som att invandrare inte är lika fyrkantiga som oss svenskar.
Jag bor i sthlm. När jag besöker ett bostadsområde där det bor många romer eller människor med utländsk bakgrund så får jag nästan ursäkta mig när jag ska fram för det står fullt med människor på gården som röker och konverserar med varandra. Lite som att hela gården är en stor familj. Även i trappuppgångarna kan det stå flera stycken som babblar på olika språk så man får nästan ursäkta sig när man skall fram där också. I parken så är det oftast invandrarbarn som spelar fotboll. På lokala apoteket eller närbutiken så sitter kassörskan (med utländsk bakgrund) och pratar med en person på andra sidan kassan som hon troligen känner. När jag kommer fram och ska betala min vara så tar hon emot den gör det hon ska men fortsätter prata med samma person utan att titta mig i ögonen. Sen säger hon "25 kr" till mig och fortsätter sedan prata med den andra.
I ett svenskt kvarter får jag en helt annan uppfattning. Det är lite tystare och när folk har stängt dörren till sin lägenhet då vill de liksom vara ifred. Ha sitt för sig själv och inte bli störd. Man säger knappt hej i trappuppgången när man möter någon.
Håller ni med om den här bilden?