Det gör så ont!!

Är 33 så jätteung är jag inte.. har en dotter men inte tillsammans med den här killen. Jag har inte varit den som blir kär och förälskad lätt men nu var jag verkligen det.

Tack för svar och uppmuntran :) känns som jag alltid kommer må så här dåligt. Saknar honom, vill ringa men jag vet att jag kommer bara bli mer förkrossad eftersom han inte vill ha mig i sitt liv längre.. känns så svårt att inte få vara med den man älskar. Hur kan man leva vidare? Allt påminner om honom.. vaknar varje morgon och gråter.. panik över att aldrig mer känna honom nära mig, aldrig mer skratta tillsammans med honom. Det är så tungt nu. Finner ingen styrka, hur mycket jag än försöker. Har vänner och familj som stöttar men det är bara små ljus i mitt stora mörker just nu. Allt jag trott på försvann, mina drömmar, våra planer om ett liv tillsammans...allt borta..bara smärta och sorg kvar.. känner mig så trasig.

Åh! :( Det låter precis som att du går igenom samma h-vete som mig! Man har gått och trott på nånting och sen helt plötsligt så är det inte så? Man hamnar som i chock! 3 dagar innan min kille gjorde slut så sa han att han älskade mig, han var fin och allt kändes hur bra som helst, lika dant på morgonen innan han gjorde slut.. kramade mig och var kärleksfull men så PANG.. jag älskar inte dig, jag behöver få hitta mig själv igen och du måste acceptera att det är slut!
Jag bröt ihop!! Har blivit lite bättre, nu kan jag äta lite och sova en stund.. men jag får återkommande panik attacker.. jag älskade verkligen honom och just nu känns det som att jag aldrig kommer sluta gråta, längta..
Jag har ingen kontakt alls med honom. Jag klarar inte det! Han var tydlig med hur han ville ha det så jag tänker inte ränna efter, jag gör bara illa mig själv mer då! Så mitt tips är att inte ha kontakt och att tvinga dig själv att se de saker som var dåligt med honom. Kan vara jättesvårt att hitta dom men de hjälper en att få lite distans till smärtan..

Det är nog bland det jobbigaste och smärtsammaste en människa kan gå igenom, att få sitt hjärta krossat...det påverkar ju ens självkänsla och tillit till andra människor.
Levt som ett vrak den senaste veckan, döv för allt utom min sorg, smärta och känslan av ensamhet och rädsla. I små korta stunder har jag känt en styrka och den har fått mig att börja leta framåt.
Går in i No contact, raderar all möjlig väg till komunikation med mitt ex, vill inget veta, inget höra, och börjar laga mig själv istället.
Erkänner mig trasig och i behov av hjälp att bygga upp mig själv igen.
Jag försöker inte hålla huvudet högt, utan jag låter allt det här kännas och finnas inom mig, accepterar det som det är med alla känslor och tårar. Jag är sårad, ledsen, ensam, rädd, arg, besviken...och det är okej för mig att känna så.
Idag skriver jag in mig på kognetivbehandling, samtalsterapi varje dag i 5 veckor.
Vill aldrig mer ligga i soffan och inte ens kunna ta hand om mig själv, inte kunna äta, sova, le, duscha...
Jag har en dotter som behöver en mamma, en mamma som är stark i sig själv och som kan vägleda sin dotter genom livet. En mamma som kan föra över sin trygghet till sitt barn. Hon ska inte göra dåliga val på grund av sin dålig självkänsla..
Jag vill aldrig mer vara i ett förhållande där jag ena dagen känner mig älskad men i nästa sekund ratad! Och så har det varit hela tiden, jag har bara varit blind.