Vi som förlorat ett syskon

Min bror dog för 3 månader sedan, så vi är fortfarande mitt i allt som ska fixas, bodelning mm, känns som att jag inte tagit itu med sorgen än, jag bryter ihop då och då när jag är ensam, men biter nog automatiskt ihop annars, mamma o pappa har det trots allt värre, och mina barn är så små så de förstår inte.. Jag funderar på att boka en tid och prova kurator, känns både bra och jobbigt, vet inte hur jag ska börja, och om jag pratar om det högt gråter jag direkt, förstår att det inte är bra att hålla det inne, men...
Kan dock inte tänka mig hur det skulle vara om man var barn, och/eller förlorade någon så liten, min storebror skulle ha blivit 43 år i september. Tror dock aldrig att det går över, man kommer bara att sörja på ett annat sätt allt eftersom tiden går.
Önskar dock att något hade ett hemligt recept på hur man kan gå vidare...