Snart orkar jag inte mer...

Tack för tipset. Är inte alls involverad i svenska kyrkan (men är medlem) så ska höra mig för ändå.

Det jobbiga med att behöva sälja datorn är att det antagligen kommer bli diskussion över det. Men det måste jag väl ta antar jag. När lillen somnat ska jag försöka prata allvar med min man. Sätta mig ner o visa räkningarna och jämföra med vår inkomst. Kanske en lampa tänds då...

Har nyss försökt prata med honom utan resultat.

Kan ju berätta lite mer detaljerat hur det gick igår när vi pratade.

Jag sa att jag uppfattade honom som helt arbets "ovillig". Jag sa att jag vet att han försökt med företag, sälja saker på internet osv. Men eftersom det inte gett resultat måste han jobba för att dra in pengar. Och så börjar han: men om vår son blir sjuk är det ändå jag som måste ta hand om honom.

Svar: Ja! Såklart! Eftersom du bara är hemma.

Han: ja men då kan jag ju inte avancera med någonting.

Jag: men om du hade haft ett jobb hade jag kunnat stanna hemma från mitt jobb och satsat mer på studierna.

(Vår son har varit hemma mycket från dagis pga sjukdom)

Sen säger han att han känner sig helt misslyckad och inte vet vad han vill osv.

Då säger jag att jag vet att du har stora drömmar och planer. Men man får vara realistisk. Om det du vill göra är orimligt och inte drar in några pengar i hushållet får du hitta på något annat helt enkelt.

Så svarar han: vaddå ska jag jobba för en lön på 7000kr (alltså där vi vet att han kan jobba). Slita ut mig för en minimum lön med "dåliga" (ospecificerad arbetsort) arbetsvillkor??

Ja! Svarar jag!! Absolut! Hade du gjort det från början när du blev arbetslös hade vi iaf haft 7000 extra och inte 7000 minus varje månad.

Han tyckte inte att det var ett rimligt förslag. Förstår inte varför. Om det är det enda man får just nu borde man inte ta det? Iaf under tiden man söker något annat? Tänker jag fel?

Det slutade med att han skyllde på att jag köpt onödiga saker på kredit. Ok. Jag har väl slösat nån hundring på nåt plagg och köpt ett par skor. Men för att jag har jobbat och använt mina pengar.

Han tyckte även "varför har du inte sagt något om krediten" när han mycket väl varit med när vi hämtat ut pengar med kreditkort för att betala räkningar eller köpa busskort eller mat.

Känner mig hopplös. Idag ska jag iaf försöka sälja datorn som borde dra in ett par tusen.

När jag sa att jag skulle sälja datorn för det är enda utvägen just nu blev han helt förtvivlad och sa åt mig att göra som jag ville. Att var och en fr.o.m. Nu ska ansvara för sina räkningar..

Vart vänder jag mig? Hur går jag tillväga? Blanketter.. Vart får man tag på det?

Har ju inte ansökt än men det är ju vad jag också hört. Med tanke på att vi bor i studentlägenhet kan jag inte sluta plugga utan måste läsa minst deltid för att få bo kvar. Men ska hursomhelst ringa imorgon o de vad d säger

Är ditt meddelande sarkastiskt? Inte kan jag väl be mamma om ekonomiskt stöd i flera månader?

Ca 3 år kvar på studierna. Då har jag allt som allt stått i bostadskön i 8 år så ser borde räcka för ett första hands kontrakt. Står även i bostadskö i två kommuner.

Student lägenhet. Trea. Funderar på att hyra ut ett rum.. Samtidigt har vi bara en toa o d skulle bli jobbigt o trångt :/ vi får bostads bidrag.

Vi har använt kreditkortet för att köpa busskort (har inte bil) varje månad eftersom pengarna inte räckt till. Och de två senaste månaderna använde vi d för att betala räkningar också ..

Hej alla som följt denna tråd.

Här kommer lite uppdatering av vad som hänt.

Jag satte mig ned och gjorde beräkningar. Delade upp gemensamma utgifter (hyra, lån etc) och personliga utgifter (busskort, mobilräkning etc) och visade honom vad han MÅSTE dra in för att det ska gå runt varje månad. (Ca 6500kr)

Vi bestämde oss för att sälja datorn vilket vi gjorde och fick in 11000kr (räcker för delvis denna månads utgifter och nästa)

Vi har bestämt att vi måste skaffa inneboende tills min man hittat ett jobb med en fast inkomst. Så vi letar just nu efter passande person.

När jag väl förklarade för min man att jag kände mig ledsen och besviken på honom öppnade han ögonen. Han insåg att han levt i en fantasi värld. Han har sagt förlåt men tyckte att jag hade kunnat sätta ner foten tidigare. Han kände att jag inte varit tydlig nog. Och det har jag kanske inte. Att bli arg och sexstrejka är kanske inte det bästa sättet att visa att något inte är bra. (Men ang kreditkortet så är han väl medveten om att vi använt det. Han har varit med och själv använt det när vi tagit ut pengar och handlat med det.)

Han har lagt upp grejer på blocket ...

Han har sökt jobb på många ställen, pratat med vänner osv. Men inte hittat något ännu. Om det börjar snöa har han garanterat jobb. Men inget man kan förvänta sig just nu.

Om vi skaffar inneboende så klarar vi oss. Vi har bostadsbidrag till februari 2015 så tills dess behöver min man ha hittat ett jobb med fast inkomst.

Å andra sidan kommer jag läsa heltid nästa termin vilket innebär studie bidrag och lån på totalt ca 9000kr i månaden. Men om jag fick välja bort lånet skulle jag såklart göra det.

Tack till er som stöttat och peppat mig att ta rätt beslut. Ni andra ska också ha tack för att jag lyckats visa er att jag ändå kunnat ta mig upp på fötter igen.

Kan säga att som det ser ut just nu drar vi in totalt 11400kr

Och i räkningar är det ca 12500kr

Tyvärr en del kreditlån som måste betalas tillbaka.

6500kr är hyra. Sen är det mobilräkningar, busskort, hemförsäkring mm. ca 3000kr betalar vi tillbaka på krediten.

Vi har även sagt upp det mobila bredbandet hemma. (+424kr/mån)

Summan inkluderar inte mat för månaden

Det har du rätt i... Men vi får ändå bara bostadsbidrag fram till februari 2015 ..

Vill uppdatera tråden ytterligare

Nu har d gått 6,5 månader. Jag bestämde mig för att bara jobba denna termin och endast läsa två mindre kurser på universitetet. Det påverkade såklart mitt csn.

Min man började jobba förra veckan. Han väntar fortfarande på svar om han kommer att få stanna där eller inte. Senast i slutet på veckan som kommer. Det är ca 20 Tim i veckan än så länge.

Vi hittade aldrig nån passande inneboende. Datorn sålde vi för 11000kr. Vi har tyvärr fortsatt att använda kreditkortet för mat och busskort eftersom inkomst inte räckt till det.

Jag är arg och besviken på min man. Känner att han inte gjort allt han kunnat för familjen. Han har tex tackat nej till jobb pga han ansett dem vara "ovärdiga" och inte ngt han vill syssla med. Vi har pratat om det och han har sagt förlåt. Jag känner däremot att förtroendet är brutet. Jag kan inte vara intim med honom. Stör mig på honom hela tiden. Vill inte att d ska vara såhär men jag kan inte heller låtsas som att allt är ok när d inte är det ...