Fattar inte hur du tänker. Att svärföräldrarna skulle vilja ta över er roll är ju fullständigt befängt. Varför skulle de vilja bli småbarnsföräldrar när de är pensionärer?
Har varit i exakt samma sits. Känner igen varenda stavelse i ditt inlägg. Det tärde i längden och var till slut inte positivt. Idag, som vuxna, älskar mina söner sin farmor och farfar men tar dem tyvärr lite för givna. Jag brukar ofta ta upp med dem "Vad gör NI för att glädja farmor?"
För mig personligen var det jobbigt på den tiden jag var i din situation, TS. Inte först men efter 8-10 år blev det för mycket. Hade liksom växt fram en situation som inte blev bra. När det ställdes krav på barnen gjorde de precis som sin far, ringde farmor och farfar. Det växte på ett svårförklarat sätt fram två läger där barnen flyttade emellan vartefter det passade deras situation.
Ligger något i ordspråket "Lagom är bäst" Ni som inte har några släktingar att räkna med tycker såklart att det låter underbart men det kan bli för mycket av det goda också.