svärföräldrar som vill va föräldrar?!?
Jag kan berätta om min barndom.
Min mormor och morfar bodde 500 meter från mig och jag och min bror sprang mellan dem och hemma. Idag är jag lite över 30 år och är så tacksam för min momo och mofa som fortfarande betyder så oerhört mycket för mig. De är mina extra föräldrar och från mitt perspektiv som barn kan jag bara säga positiva saker. Jag lovar att det enbart blir positivt, speciellt när dina barn blir äldre och jag har förstått att min barndom var så fantastisk och jag kan inte tänka mig hur det hade varit utan momo och mofa.
Jag hade även farmor och farfar, men dessa var jag inte alls lika nära, jag kände mig liksom inte bekväm som barn med dem eftersom allting skulle planeras etc så jag kände mig inte riktigt hemma och idag har jag inte alls samma kontakt med dem. De är liksom släktingar medans momo och mofa är min familj. Men den ena tar inte den andras plats, min mamma är min mamma och min momo är min momo och jag vill inte vara utan någon av dem.
Det var liksom mina föräldrar som tog allt ansvar gällande skola och hobby och sådant, där var aldrig mina morföräldrar involverade så det var ju aldrig snack om vem som var föräldrar. Men om jag hade fått veta nu i efterhand att min mamma hade försökt begränsa min tid hos mormor och morfar så hade jag blivit ledsen kan jag säga. Vi är en familj allihopa och alla får plats utan att någon behöver konkurrera med någon annan.
Jag vet inte hur gamla dina barn är, men ett tips är att låt dina barn få bestämma lite själva hur ofta de vill träffa farföräldrarna. Det är ju trots allt för deras skull.
Och säg det till dina farföräldrar att de behöver inte ringa varje dag för barnen kommer fråga efter dem ofta om de har en bra relation och det är ju roligt för farföräldrarna om barnen ringer och säger att de vill vara hos dem lite, istället för att barnen inte hinner "sakna" dem.
Hoppas min poäng gick fram fast jag kan ha uttryckt mig lite diffust.