Är det okej?

Okej märker att ni har uppdelade saker hemma hos er, vilket även jag strävar efter!
Och han gör ju inget då han anser att vår son inte alls är "jobbig" att ta hand om. (värsta jag hört) 

Jag erkänner och säger att jag sket i ALLT, städa,handla,laga mat,diska (förutom till sonen) för några veckor under en helg och det såg faktiskt ut som 2 världskriget här hemma! Gjorde detta endast för att se om han då skulle ta något initiativ till att börja städa eller komma överens om någon "deal", men nej! Så på söndagen den veckan fick jag vackert städa ändå..

Visst jag handlar varje dag, därför att min sambo aldrig kan/vill storhandla! och jag har ju inte orken att bära 511 matkassar. Nu händer det att jag storhandlar 1 gång i månaden då jag har en släkting som brukar höra av sig och vill komma över och leka med sonen och hjälpa till här hemma. Då brukar vi i samma veva åka in till stan och handla alla nödvändigheter (Bor på landet).
Sen det där med mat, maten ska vara klar när han kommer hem från jobbet! Han vägrar även att sitta vid köksbordet, utan sitter antigen vid datan eller Tv:n och så får jag vackert städa undan efter hans söl på mattan eller i soffan och plocka undan efter han. Annars kommer inte disken in!

Så jag förstår din poäng Flickan och kråkan om att bara "försvinna", vilket jag har funderat på FLERTAL gånger. Men jag vägrar att lämna min son med honom! Jag vet att det inte skulle göras ett skit tragiskt nog.

Har sagt att han kan få all min föräldrar ledighet, så jag får komma här ifrån och börja jobba! Men då skrattar han bara och säger "vem ska då ta hand om ungen?" Säger såklart att han får göra det då men det kommer inte på talan det heller!! Han ska jobba...

Herrejisses,känner som att jag bara kastar skit här och berättar min livs story men jag vill bara få ett stopp på det hela! Har försökt att prata med honom men NEJ inget funkar.. Funderar starkt på att hitta mig en egen lägenhet så vi kan vara särbos, Hade ni gjort det?`

Okej! Ska göra ett försök att prata med honom ikväll om allt. Kommer väl sluta som alla andra gånger, bråk och någon sover på soffan! Jag hatar att bråka runt min son (trotts att han då redan sover)..

Uttryckte mig lite väl klumpigt, visst skulle jag kunna lämna sonen med sin far men jag är nästan 98% säker att det skulle sluta med att sonen får kolla på när pappa spelar data eller tv spel och det är inte acceptabelt för i mina ögon. Min son har behov!
Dessutom så skulle han knappast göra lunch/middag till sonen, utan finns det välling så kan han ju glatt få det enligt farsan själv...Råkar jag ha någon barnmatsburk hemma så får han det till middag! Men det räcker ju inte på långa vägar, sonen blir gnällig/hungrig och mannen ger han då baby juice eller baby saft.. Så med andra ord blir han då mätt av allt drickande och inte utav mat om han skulle vara med honom en hel helg. 
Han skulle troligen gå till sina föräldrar (som jag förövrigt gillar!) men där skulle han också bara få bullar,kakor,riktig sockrig saft och ja, svärföräldrarna tycker väl också att han skulle kunna klara sig på en liten burk mat i några timmar. Mina föräldrar tycker jag är dum i huvudet som inte låter honom få något sådant som kakor,bullar osv osv men respekterar att jag inte vill stoppa i han massa socker. Kanske jag är egoistiskt när det gäller sådant som socker!

I mina ögon är pappan verkligen inte beredd att ta denna "pappa-roll" och är både omogen och beter sig som en 16-åring. Fråga inte varför jag stannar kvar, jag antar att jag är dum nog att tro att det kommer att vända en vacker dag, att han mognar till och fattar. Sen så vill jag ju inte skiljas nu när vi har barn tillsammans utan jag vill få detta att fungera men jag ser snart ingen utväg....

Trodde aldrig jag skulle få en sådan "bra" respons! Med andra ord är detta INTE okej och jag har nog varit för snäll helt enkelt..
Och jag kanske måste gå lite på sport pappans teori, kanske det är så att jag har skrämt honom så pass mycket eller snarare skämt bort honom så pass mycket att han nu är så bekväm med att inte göra något !

Men det handlar såklart inte bara om vår son, utan även utöver all det också såsom städning,diska,skura, ja jag tror ni förstår min poäng.
@Penida förstår din poäng och ditt inlägg men tro vad ni vill, innan vi fick barn tillsammans så var det var han rena städmaskinen! Han kunde helt enkelt från ingenstans bara bestämma "Nä nu ska jag gå städa hela badrummet från golv till tak", utan att ens JAG bett om det eller bråkat mig till det..
Men sen när sonen kom så dog ju all initiativ inom honom till att ja städa,laga mat eller att umgås med familjen.. Låter ju väldigt knäppt det här men jag antar att jag kanske har skämt bort honom för mycket ? Eller ?

Pratade med honom igår om all vi skrivit och vad jag känner och lite så. Trodde det skulle sluta i 311 världskriget men han lyssnade på vartenda ord och till slut säger han. "Ja... Du har rätt. Jag borde göra mer och mer med er!" 
Visste inte riktigt om jag skulle gråta av lycka eller gråta av att det kanske bara är ett tomt ord?

Som jag sa, jag vill inte skiljas åt pga en sådan sak som det går att göra något åt. Men visst måste jag sätta gränser och få ett slut nånstans, för Penida har rätt jag mår verkligen inte bra av detta. Kanske jag är dum som ger vårt förhållande fler chanser!? Men hur lägger man då fram på ett snällt sätt att han t.ex kan diska? eller damsuga lägenheten? För han ser ju bara mig just nu som en gnällig svidkärring, och jag ser ju honom som en jävla lat människa som borde ta mer ansvar!