Är det okej?

Vi har 3 barn i åldern 1-7 år. Jag är föräldraledig med yngsta. Sambon arbetar heltid och har 40 minuters bilpendling ena vägen till arbetet.

- Nu sover våra barn oftast bra på nätterna, men vi delar på uppvak som alla tre har ibland. Likaså nätter då de är sjuka.
- På morgonen hjälps vi åt med frukostbestyren. Vi har delat på det lite så sambon som ska iväg tidigast gör frukost till barnen och tar tandborstningen. Jag tar ofta över frukostätandet med yngsta som tar lite tid på sig och hjälper till med påklädning, packning av skolväska etc.
- Jag lämnar och hämtar de äldsta barnen i skola och förskola (då har sambon redan åkt till jobbet).
- Jag tar hand om lunch för de barn som är hemma, tar mellanmål och förbereder ofta lite inför middagen.
- Middagslagningen delar vi på under vardagarna. Jag tar de dagar då vi är hemma. Sambon tar de dagar vi är borta på aktiviteter på eftermiddag/kväll (3-4 dagar). Jag lagar mer mat under helgerna. Sambon diskar mer.
- Båda handlar mat, men sambon är den som handlar det mesta. Jag brukar dock oftast stå för listan över vad som behöver handlas.
- Jag tvättar mitt och barnens kläder. Han tvättar sina kläder.
- Jag plockar en hel del under dagarna tillsammans med barnen för att hemmet inte ska se ut som ett slagfält. Sambon är den som sköter den mesta övriga städning. Vi hjälps oftast åt under helgerna.
- Nattning, iordninggörande av barn etc på kvällar hjälps vi åt med.

Kan du inte ta och "försvinna" under en helg och så att han får han känna på hur det är att ha allt ansvar för ett barn? Jag tror att du helt enkelt måste överlämna mer ansvar till honom....för allt.

Rowalise skrev 2014-11-24 11:25:53 följande:

Okej märker att ni har uppdelade saker hemma hos er, vilket även jag strävar efter!
Och han gör ju inget då han anser att vår son inte alls är "jobbig" att ta hand om. (värsta jag hört)

Jag erkänner och säger att jag sket i ALLT, städa,handla,laga mat,diska (förutom till sonen) för några veckor under en helg och det såg faktiskt ut som 2 världskriget här hemma! Gjorde detta endast för att se om han då skulle ta något initiativ till att börja städa eller komma överens om någon "deal", men nej! Så på söndagen den veckan fick jag vackert städa ändå..

Visst jag handlar varje dag, därför att min sambo aldrig kan/vill storhandla! och jag har ju inte orken att bära 511 matkassar. Nu händer det att jag storhandlar 1 gång i månaden då jag har en släkting som brukar höra av sig och vill komma över och leka med sonen och hjälpa till här hemma. Då brukar vi i samma veva åka in till stan och handla alla nödvändigheter (Bor på landet).
Sen det där med mat, maten ska vara klar när han kommer hem från jobbet! Han vägrar även att sitta vid köksbordet, utan sitter antigen vid datan eller Tv:n och så får jag vackert städa undan efter hans söl på mattan eller i soffan och plocka undan efter han. Annars kommer inte disken in!

Så jag förstår din poäng Flickan och kråkan om att bara "försvinna", vilket jag har funderat på FLERTAL gånger. Men jag vägrar att lämna min son med honom! Jag vet att det inte skulle göras ett skit tragiskt nog.

Har sagt att han kan få all min föräldrar ledighet, så jag får komma här ifrån och börja jobba! Men då skrattar han bara och säger "vem ska då ta hand om ungen?" Säger såklart att han får göra det då men det kommer inte på talan det heller!! Han ska jobba...

Herrejisses,känner som att jag bara kastar skit här och berättar min livs story men jag vill bara få ett stopp på det hela! Har försökt att prata med honom men NEJ inget funkar.. Funderar starkt på att hitta mig en egen lägenhet så vi kan vara särbos, Hade ni gjort det?`

Om det är så illa att han faktiskt inte ens skulle ta hand om sitt barn om han blev själv med honom under en dag - ja, då hade jag valt att flytta isär. Varför skulle jag bo tillsammans med en man som inte bryr sig om sitt eget barn eller mig, utan enbart såg mig som en hushållerska.....billig sådan?

Om han bryr sig om sitt barn och skulle ta hand om honom om han blev själv med honom (inte städa, tvätta och en massa annat) så finns det däremot hopp, tänker jag. I det läget hade jag sett till att de fick vara ensamma mer, dvs jag skulle hittat på saker själv på kvällar och helger. Sedan hade jag struntat i att tvätta hans kläder och att laga middag till honom. Skulle tippa på att han tycker att det är trevligt att ha rena kalsonger och att äta på kvällen. Att dela på det är ju lättare än att göra det helt själv

Är det okej?

INNEHÅLL