Vad är hög/lågutbildad för dig?

Om man har en kandidatexamen så är man enligt mig högutbildad. Sedan om man pluggar till läkare eller lärare gör inte mig någon skillnad. Det är olika kunskapsområden, men det går inte att värdera det ena som det viktigare än det andra. Båda yrkena behövs i samhället!

Jag är medveten om att SCB gör annan uppdelning än jag.
De värderar av annan anledning än jag.

Anledningen till att jag gör den bedömning jag gör är att;
Det finns undersökningar som visar att personer med ett fåtal år vid universitet tror mer på pseudovetenskap än de helt utan och de med "högre" universitetsutbildning.
3 år är ett fåtal år.

Jag hade önskat att dagens nyutexade lärare hade klassats som högutbildade men tyvärr är det alldeles för låg nivå på lärarutbildningen idag. Jag tycker att utbildningens innehåll och kvalite spelar stor roll. Tex har min sambo en civ.ek. examen från mdh. Den går inte ens att jämföra med en civ.ek från ex chalmers. Jag anser inte att min sambo är högutbildad men jag med en civ. Ing. från kth är det.

Lågutbildad: gymnasium och kanske enstaka kurs på högskola/universitet.

Högutbildad är svårare. Har nog med status att göra mer.

Jag räknar högutbildad som SCB gör. I övrigt tycker jag att det inte är mer än en fråga om utbildningslängd. En ganska ointressant fråga. Man kunde lika gärna kalla det långutbildad och kortutbildad.

Outbildad: Inte gått klart gymnasiet
Lågutbildad: Klarat gymnasiet plus enstaka kurser på universitet
Högutbildad: Masterexamen eller mer.

För mig innebär också högutbildad att man kan väldigt mycket om något. Man kan läsa kurser på universitetet i 10 år och inte bli högutbildad om det är kurser som inte hänger ihop. Jag lägger heller inte in någon som helst värdering i människors utbildningsnivå. En person som hoppat av gymnasiet men som fixar jobb och tar hand om sitt liv förtjänar lika mycket respekt som någon med högre utbildning.

Angående fina yrken och inte fina yrken så gillar jag inte den distinktionen. Många yrken som har låg status är absolut nödvändiga för samhällets funktion, medan många med högre status mycket väl skulle gå att leva utan.

Jag ser tex inte sjuksköterskor och lärare som högutbildade. Läkare, ja. Advokat, ja. Traditionellt manliga yrken med status. Kan hänga ihop med att typiskt kvinnliga jobb anses kräva medfödda instinkter medan manliga jobb kräver studier och intelligens. Tragiskt.

Om man ska plugga till lärare så tror jag att storstäder är att föredra om man vill ha en utbildning med kvalité. Däremot håller jag inte alls med att lärarutbildningen (generellt) skulle ha låg nivå, men det är bara min åsikt. Alla skolor följer en utbildningsplan och har specifika utbildningsmål, bara för att det skulle vara "lättare" att komma in på ett program, säger ingenting om att kvalitén på utbildningen skulle vara dålig.

Hur ser du på om man t.ex. har en konstnärlig kandidatexamen (t.ex. klassisk musiker)? 

Om man nu inte jobba på SCB, varför är man intresserad av dessa etiketter? Använder man verkligen ordet lågutbildad i dagligt tal? Eller högutbildad? Man kan ju vara välutbildad inom vilket område som helst, men det är väl en annan sak. Det är nog betydligt svårare att studera kärnfysik i 3 år, än att studera pedagogik i 3 år, men än sen då? Är det intressant att klargöra detta med någon etikett? Jag har studera på universitet i många år, men kan inte komma på något sammanhang då jag skulle behöva understryka detta, eller ha en slags benämning på detta. Däremot kan det ibland vara viktigt att prata om en examen eller specialkompetens man har. Men att rangordna akademiska meriter och vilken tid det tagit??? Varför?