Bf Augusti 2015
malintherese01 skrev 2015-02-01 19:43:04 följande:
Då håller jag tummarna för att magen får fortsätta växa denna gång!
Vi har också haft 2 missfall på raken nu innan denna graviditet, så oron har inte riktigt lagt sig än.
Inlägg från: Sommar15
|
-
Tack! Håller tummarna för oss båda! Men har sett bebisen senast i fredags på ul, då allt såg bra ut, så jag börjar kunna slappna av lite grann och tro att detta kommer gå vägen!
-
Mina symptom är nästan borta de med, det i kombination med blödning gjorde att jag trodde det värsta o fick tid för ul, men fick se en sprattlade liten bebis! Så det är normalt :) men med tanke på vår bakgrund inte så konstigt att man oroar sig. Din lille krabat ligger säkert där inne och tjockar på sig den med :)malintherese01 skrev 2015-02-01 19:52:44 följande:
Åh vad skönt! Jag gjorde tidigt VUL i vecka 8 och då var de en sprattlade liten krabat där inne (stensäker på att de är en pojk hehe) , så jag hoppas ju att de fortfarande mår bra!
Dock har alla mina symptom försvunnit, och de gör mig ju väldigt nojig.. men min barnmorska sa att de var helt normalt :)
-
Grattis till fina resultat! :) jag räknar ner inför mitt på onsdag.. Tiden går såååå långsamt!
-
Idag har jag gjort kub! Allt såg fint ut och vi blev flyttade fyra dagar framåt, så 12+4 helt plötsligt :)
Risksiffran blev 1:2457 o det är jag nöjd med, även om den såklart kan vara bättre. Har dock bestämt mig för att inte nojja kring det utan vara jättenöjd nu! -
Håller tummarna! <3MissJP skrev 2015-02-04 19:42:53 följande:
Fick en akuttid imorgon. Vul nummer 5. Börjar bli löjligt... Jag är så trött på det här. Inställd på att inte se något hjärta slå imorgon. Blä!
-
Fantastiskt! Nu kan du slappna av och njuta! :)MissJP skrev 2015-02-05 11:59:27 följande:
Ungen levde väldigt mycket där inne. Blodet vet de inte var det kom från. Nu tänker jag inte oroa mig mer! Vi ska ha barn!! Hon passade på att kolla nackspalten när hon ändå var där inne och inget tydde på kromosomfel. Men ska ändå göra kub. Shit vad underbart det här är!
-
Igår blev det halvofficiellt på jobbet då min chef berättade för sin chef och HR eftersom de måste starta rekrytering av min ersättare nu direkt för att hitta ngn bra (finns ingen internt som kan ta över mina arbetsuppgifter), och ryktet lär väl sprida sig snabbt, speciellt eftersom jag nu inte döljer magen längre. Men hur besvarar man i mitt tycke närgångna frågor utan att vara otrevlig? Fick flera frågor om vilken vecka jag var i vilket jag tycker känns privat. Eller är det bara jag som är överkänslig?
-
Nä ni har rätt, det är nog bara jag som är extra känslig med tanke på mina graviditeter som inte gått vägen... Jag är nog ganska privat av mig mot mina kollegor. Trevlig och social men ger dem inga direkta detaljer om mitt privatliv. Går in i v 14 imorn så det är ju inte så väldigt tidigt. Att säga att det blir i augusti har jag inga problem med så det är väl en hangup jag fått på just veckorna :) antar att jag kommer få en hel del närgångna frågor av olika slag så det är väl bara att vänja sig!
-
Jag har problem med sköra slemhinnor o fick senast imorse en liten blödning och blev såklart jätteorolig. Är vecka 13+0 idag. Köpte en doppler från teknikmagasinet där det står att man kan höra ljud från vecka 16 men tänkte testa på vinst o förlust. Det brusade en massa o var svårt att höra men hittade först min puls nere i ljumsken där stora blodkärl går och hörde ett svagt pulserade "svisch", letade sedan på samma ställe som barnmorskan kollade sist med ultraljudet och hittade samma svisch men svagare och snabbare. Tror det var hjärtat! Min man var övertygad om att det var det, tror han fick de bra hörlurarna :) känns skönt att ha den hemma så man kan kolla när man blir alltför orolig, men max nån gång i veckan tänker jag. Jag hade lyssnat på youtube på "fetal heart rate 13 weeks" så jag visste hur snabbt det skulle gå på ett ungefär och det vi hörde var i samma rytm. Men det står också i bruksanvisningen att det beror mycket på hur fostret ligger om man hör något eller inte, alltså även efter v 16 är det inte säkert att man kan höra varje gång.AnnaBanana skrev 2015-02-07 16:08:01 följande:
Förresten vad säger ni om en så kallad doppler ifrån angelsound ? Hur tidigt kan man lyssna på den, de står ifrån andra trimestern men alla räknar så olika där ju, vissa 14:e v andra 16:e v så vad tror ni skulle man våga köpa en sådan för att känna sig mer lugn över att där är hjärtslag eller tror ni man blir mer orolig odalman någon utav dagarna inte hör de eller de kanske e för tidigt? :/
-
Jag håller med dig annabanana, vi bär alla på olika bagage och en del oro är "normal" och annan är helt tärande. Jag själv har den senaste varianten. Jag tror att man får försöka hantera det på sitt eget lilla vis, och inget sätt är rätt eller fel. Själv hjälper det mig mycket att ibland kunna titta till bebisen och se att den lever, medan andra tycker att "den kan ju lika gärna dö om en timme", (vilket jag ärligt talat tycker man i så fall kan hålla för sig själv med tanke på hur många vi faktiskt är som har upplevt just det och helst inte vill vara med om det igen.) En lite mindre orolig mamma tror jag är nyttigt för bebisen, och då kan ett ultraljud/koll på hjärtat hjälpa mer än det "skadar". Men viktigt att poängtera att alla gör som de vill och inget sätt är rätt eller fel. Jag tror att det är vår tur nu och att våra små bebisar är friska och starka och kommer att komma till oss denna gång! <3AnnaBanana skrev 2015-02-08 02:15:52 följande:
Jo jag tror jag ska strunta i o köpa en sådan faktiskt :/ jag vet vart min oro ligger och den är inte nånting man lär sig hantera tyvärr, snarare tvingas. Jag känner mer en trygghet nr jag ser knatten på ultraljud, jag vet inte hur din bakgrund ser ut så det vill jag inte uttala mig om men när nånting väl går fel så sitter man där och då tänker man tyvärr inte att då får jag väl börja hantera sorgen nu. Man hittar bara fel på sig själv eller nåt man gjort och särskilt när det inte händer 1 gång, det händer flera gånger i rad. Sambons syskon som inte ens har gått ut skolan än blir både mamma o pappa och dem har inte ens velat ha barn nu, men en själv som har försökt så länge och lyckats men misslyckats i slutändan tär det på, inte bara för att man själv mår dåligt av det utan även för att det åsamkar den andra kärleken skada också. Varje persons historia ser annorlunda ut, vissa har en bra historia bakom sig och andra en jobbigare, vissa kommer över en del saker lätt för det är ju inte så farligt men det är kanske svårare för dem som blivit sårade flera gånger förut, tyvärr tillhör jag den senare versionen och jag vet att jag får leva med min historia men man får aldrig ge upp för då mister du inte bara de negativa utan det positiva också och det är det positiva man strävar efter eller hur :) nu tog nog hormonerna över lite men men de e ju så de e ..