Ja, jag och min sambo och dotter sover tillsammans hela nätterna i vår dubbelsäng. Dottern är 16 månader. Vi har samsovit från start.
Det är jättemysigt och det känns tryggt att alltid sova nära min lilla tjej!
Vi har en spjälsäng som mest fungerade som klädhängare i flera månader, nu är den nerpackad i källaren och troligtvis kommer vi sälja den för den kommer nog inte användas av eventuella syskon heller!
Precis! Det finns några råd man kan följa för att samsova säkert.
Det har vi gjort!
Önskar att socialstyrelsen kunde ta upp att man kan samsova säkert istället för att skrämma nyblivna föräldrar till att inte våga samsova med sin bebis (det mest naturliga sättet att sova med sitt spädbarn enligt mig).
Men sh... jag ser just resultatet och svimmar nästan... övervägande många som samsover ser jag. Har själv inte samsovit med ngn av mina (4) ungar då jag blivit idunkad miljoner ggr om de risker som finns när barn sover i en stor, mjuk säng med stora kuddar osv. Säger dom ingenting om psd på bvc?
Och sen rent praktiskt fattar jag inte... lägger man först sitt barn i sängen för att sedan krypa ner när man själv ska sova eller? Kan inte låta bli att tycka att det är bökigt och jamsigt att samsova - och ja, jag stör mig på folk som bjuder hem folk på middag för att sedan "lägga barnen" och då försvinna från sällskapet för att sedan med lite tur återkomma med sömndruckna med rufsig kalufs... va f.. liksom... förlåt alla som tycker jag har fel...
Nä, jag är så väldigt nöjd med att alla mina, inklusive lillan på 10 månader kan somna helt själva utan ett pip och sedan vakna glada och utvilade.
Låter som en väldigt temporär lösning. Bara för bebisens skull.
Därför att mina barn skulle ha vaknat om någon kröp ner hos dem, precis som jag vaknar om någon kryper ner hos mig. Vi är lättväckta hela bunten.
Jag måste fråga för att jag undrar verkligen, ni som samsover men inte lägger er samtidigt som barnen, nattar ni alltså även små bebisar i er säng och går sedan därifrån? De kan ju vakna upp, krypa omkring, ramla etc?