Inlägg från: Anonym (abc) |Visa alla inlägg
  • Anonym (abc)

    ingrep i bråk- anklagad

    Jag är så ledsen och trött att jag bara vill gå och dra något över mig. Min man hade enligt vad han berättade tagit isär ett par mindre barn vid skolan och sagt åt den som hållit på att slå den mindre att be om förlåtelse, vilken h*n gjort. En vardagsinsats för att stävja våld och han var nöjd med att ha markerat och ha stoppat det hela. Men den kille som blivit tillsagd - och som säkert iofs blev rädd när där kom en gubbe med sträng röst och lade sig i - har sagt till skola och föräldrar att min man skulle ha tagit stryptag(!) på honom. Givetvis reagerade föräldrarna å det starkaste, vem skulle inte gjort det. Nu ska det hela "utredas", barnen förhöras etc som jag förstår det. Jag blir gråtfärdig. Inte för att jag har minsta misstanke om att min man skulle ha gjort något sådant men hela grejen. Barn och vittnesmål verkar jätteknepigt. Jag har mer än en gång stött på barn (egna och andras) som bergsäkert hävdat något tills det klargjorts att det omöjligt kan stämma (nej, din klasskamrat Kevin kan inte ha slagit Emma igår för han var inte i skolan den här veckan sade fröken till mig när jag frågade) varpå de rycker på axlarna och säger att de "trodde" att det varit så... Tänk om det blir så med detta... Min man har besvärliga hjärtproblem och helt krasst inte utrymme för "onödiga" obehag men  detta måste ju ha sin gång givetvis. Han inser inte hur jobbigt detta kan bli, "han har ju inte gjort något" och "varför lär de inte sina barn att inte slåss i stället för att klaga på den som ingriper'" och jag försöker balansera mellan att han nog ändå måste vara beredd att förklara sitt agerande utan att "skrämma upp" honom i onödan, i förtvivlat hopp om att det reder upp sig fint och snabbt...
    Ursäkta långt inlägg. Inser att det ligger nära till hands att säga att jag faktiskt inte kan veta vad som hände då jag inte var där, och det är ju helt sant, men anklagelsen går helt emot den man jag känt i en massa år. Vet inte just vad jag uppnår med att skriva heller då jag inte vet något som hjälper upp situationen... Men snälla, skriv inte om du bara vill säga något elakt, jag klarar inte riktigt med det just nu.

  • Svar på tråden ingrep i bråk- anklagad
  • Anonym (abc)

    #2 och #3, tack för era svar. Jag vet att jag undanbad mig negativa kommentarer så det med nödvändighet blir vinklat men det värmer ändå.

    Jag har gripit in jag också under åren, i det lilla. Delat på barn som tagit till nävarna jag också, ställt mig i vägen om någon som blivit jagad inte verkar uppskatta det, gått in och sagt till barn som omringat och spottat på en flicka, påpekat otrevligt tilltal etc. Tycker det känns lika självklart som att haffa en lös treåring på väg ut framför en bil eller springa och dra upp en liten grabb som hamnat under bollarna i bollhav och blir trampad på av alltför snabba fötter. Vare sig barnet är mitt eller någon annans. Säkert framstått som töntig för vissa barn men aldrig någon som anklagat mig för något. Hoppas att detta inte ändrar något på sikt men just för tillfället känns det nästan som "bättre om han låtit ungen fortsätta slå"

    Manfrsthlm: Jag hoppas du inte skulle uppskatta om ingen ingrep om det var ditt eget barn som blev slaget.

Svar på tråden ingrep i bråk- anklagad