Jag har ammat överallt nästan tror jag. För mig har det varit viktigt att amningenär helt fri och inte styrd till varannan- var tredje timmme. Med en strulig amning i bagaget med första barnet insåg jag att barnet behövde erbjudas bröstet ofta för att helamning skulle fubgera. Vad andra anser om en liten bebis som äter offentligt struntar jag i.
Jag är väl ingen person som rör mig i de fina salongerna direkt och eftersom barn nummer ett var två år när tvåan föddes så hängde jag främst på vatnvänliga ställen såsom öppna förskolan och hemma hos andra. Kvinnor som ammar behöver en hel del stöd för att amningen ska fungera. Jag slet som ett djur med att kunna helamma ettan och var väldigt mån om att amningen med tvåan skulle funka. Inte för att jag ör mot ersättning utan för att amning var de absolut smidigaste och mysigaste för mig, bebisen och resten av familjen (ja kanske undantaget pappan då men han har nog inte länts sig undanskuffad utan alltid varit en aktiv och stöttande förälder som också prioriterade amning). Det är så tråkigt att omgivningen blor mer och mer negativt ibställd till offentlig amning. När min äldsta föddes 06 var det inga diskussioner. Media kring offentlig amning och jag upplevde en klart mer accepterande omgivning
Jag råkade aldrig ut för något annat än äldre kvinnors leenden men jag visste ju hur debatten gick. Dessutom hade jag hört om kvinnor som blivit utslängda. Trots att jag tänker att jag inte ska bry mig och att den som påpekar något skulle få en rejäl avhyvling av mig så kände jag mig ytterst obekväm, tyvärr. Det blev en spärr.