Rädd för att berätta för pojkvännen
ingeborg34 skrev 2014-11-09 23:27:26 följande:
Hur ska du försörja dig?
Inlägg från: woww97
|
-
Min pojkvän jobbar och jag går i skolan, jag kommer vara mammaledig och man får barnbidrag, plus hans lön, o aa
-
men har du läst i början av denna tråden? Han vet om detta nu, han är inte arg, han vet vad som väntar, och vi har kommit överens om att om det inte är positivt så börjar jag med mina p-piller igen. asså helt ärligt. du kan väl iallafall läsa allt innan du yttrar dig.MEE83 skrev 2014-11-09 23:49:54 följande:Gör man så som du gjort, att försöka lura på någon ett faderskap genom att ljuga för en person som du vet inte vill eller känner sig redo att bli förälder så förtjänar man att få skit kastad på sig. Men du har genom dina handlingar visat att du är väldigt omdömeslös, att du blir arg för att man påpekar att det du gjort är fel så är du sannerligen inte mogen nog att bli förälder.
-
1, stay out of this.MEE83 skrev 2014-11-10 00:08:02 följande:
Jag har läst alla inläggen här, inget förändrar det faktum att du
A. Beslutade att helt sonika sluta använda preventivmedel för att DU vill ha en bebis.
B. Har en pojkvän som enligt dig har uttryckt att han ej är redo att bli förälder
C. Inte upplyste din pojkvän om A. utan istället undanhöll honom detta
D. Uteslöt honom totalt från beslutsfattandet.
Att du i efterhand har berättat för din pojkvän gör inte dina handlingar ok och din handlingar tyder på allvarlig brist på gott omdöme.
2. Min pojkvän är medveten om detta.
3. Han är inte arg.
4. Du har inte ett skit med denna situasituationen om. -
Jag har ett eget hus på tomten hos mamma, jag bor fortfarande hemma fast inte i samma hus. Mamma bor 16 meter ifrån mig.jagärjagvemärdu skrev 2014-11-10 02:36:23 följande:
jag undrar även hur du har ett eget boende, hund + katt när du går i skolan, HUR har du råd med det?
-
Jag har ett eget hus på tomten hos mamma, jag bor fortfarande hemma fast inte i samma hus. Mamma bor 16 meter ifrån mig.jagärjagvemärdu skrev 2014-11-10 02:36:23 följande:
jag undrar även hur du har ett eget boende, hund + katt när du går i skolan, HUR har du råd med det?
-
Gå i mina skor 1 dag så förstår du nog varför jag vill ha barn. Ansvarsfull är jag redan.Anonym (:() skrev 2014-11-10 12:38:00 följande:
Kan tillägga även att jag varit i samma situation som du. Min kille var ok i början men sen drog han och då hade jag bara mina föräldrar som försörjde mig och min dotter. Skitkul...
Problemet är ju att man inte automatiskt blir ansvarsfull av att skaffa barn. Det är inte ansvarsfullt att låta någon annan försörja en med bostad, mat och kläder.
Till er andra:
Ursäkta mig men jag är så trött på att ni (alla andra) ska hålla på o klanka ner på mig. Jag förstår att denna tråden har väckt mycket frustrationer men ta inte ut de på mig då. Tänk er in i min situation och få massa skit från okända personer när man ber om råd. För något som redan är utrett. Damn people. Back The fuck off -
Jag blir bara så frustrerad när folk kastar skit. Och jag är mycket väl medveten om att barn växer. Att vara/bli mamma finns det inte specifik ålder för. Är man mogen nog så kan man va hur gammal/ ung som helst tycker jag. Se er in i min situation oxå..6skabli7 skrev 2014-11-10 13:31:25 följande:
Varningsklockorna ringer hos mig när en 17-åring själv ska bedöma och tala om för oss andra (oftast äldre), hur mogen hon är. Om du känner att du behöver hävda dig, så innebär det ju att du faktiskt inser att det ser fel ut att bara vara 17 år och känna sig som du gör.
Ju mer ilska du besvarar det här med, desto mer kommer du få tillbaka. Det du gjort är helt fel, och tro inte att allt kommer bli perfekt eller ens okej nu även om ni inte blir med barn.
Det är fortfarande ett gruvligt svek du gjort mot din partner, att inte respektera hans vilja. I en barnafråga så betyder ett "ja" och ett "nej", faktiskt ett slutgiltigt "nej". Ett barn ska man vara två om.
Tro mig, det är så oerhört mycket vackrare och finare att planera ett barn tillsammans med sin partner, och vara med varandra i upp och nedgångar, förväntan inför ett plus osv, än att bara "jag vill ha en bebis att gulla med" och gå bakom ryggen på honom.
Du pratar också oroväckande mycket om just en bebis. Du inser att skaffa barn är ett livslångt ansvar, och barn är inte små hela tiden. Du tror att ni kommer klara er på hans jobb och barnbidrag, det är inget vettigt sätt att planera försörjningen av ett barn.
Så snälla, försök inse varför folk reagerar som de gör, man tvingar inte på en människa ett sådant ansvar, ÄVEN om du nu har berättat i efterhand.
jag är inte arg men blir bara frustrerad när folk inte ser de från våran situation. Jag vet att jag gjorde fel genom att inte berätta för han. Nu har jag berättat och han är mycket väl medveten om själva händelsen. Inte arg eller nånting utan lugn och väntar med mig för o se om vi plussar eller inte. Och om det inte är ett plus så börjar jag med p-pillrena igen. Är det ett plus så får vi ta de därifrån. -
Haha som sagt. Tyck va ni vill men ni ka. Gärna hålla de för er själva :)Volt skrev 2014-11-10 13:45:31 följande:
Men du, du vet inte ens hur kroppen funkar. Hur kan du då anse dig mogen?
Och det är, vare sig du vill höra det eller inte, vanligt att en 17-åring är mogen nog för ansvaret. Men man vet ju bäst när man är tonåring eller hur...?
-
Tack så mycket, Jag vet att jag har gjort fel från början genom att hålla de undan från han. det erkänner jag, men han är medveten om situationen nu och han är lugn över detta. Jag går fortfarande i gymnasiet därav jag inte har egen inkomst, därav varför jag fortfarande bor hemma. Jag och min pojkvän bor inte ihop än, vi planerar det till sommaren. Han försörjer inte mig på något sätt, men när vi flyttar ihop så kommer vi dela på alla kostnader osv. den delen är redan uttänkt osv. Jag är super dålig på att förklara därför låter allt bara helt fel..Anonym (:() skrev 2014-11-10 15:33:56 följande:
Jag tycker ni är orättvisa mot TS. Bara för att ni var omogna som tonåringar så betyder det inte att alla är det!
TS, om du tänkt igenom detta i 5 år och om din familj/andra närstående tycker att du är tillräckligt mogen så tror jag nog att det kommer gå bra om du blir med barn.
Det enda jag reagerar på är att du fortfarande bor hos din mamma och att din försörjning går genom din kille. I värsta fall får han kalla fötter om 9 månader (inte helt osannolikt eftersom han sagt att han inte är redo för barn) och du blir ensam. Det hände mig. Det är ett oerhört tungt lass att dra själv om man saknar utbildning och egen försörjning.
Men jag önskar dig all lycka till. Det kommer ordna sig, om man bara sätter barnets behov först och har en stark vilja att så småning om fixa egen försörjning. :)
Men som jag har förklarat innan så Kommer han att stanna, det har han lovat. Jag låter som att jag är super blåögd för detta, men han är en sån som håller det han lovar och om han inte känner att han är redo så får ju jag ta det lasset själv. det är jag red o att ta, men det hade ju varit helt underbart om han valde att stanna och hjälpa till att uppfostra våran lilla kotte. MEN som sagt, jag vet inte ens om jag är gravid än så jag förstår inte varför alla brusar upp. Jag ska ju kolla det om några veckor då det har gått längre tid. jag kommer först och främst invänta mensen, blir edn sen så testar jag mig, är det negativt så ha nvi kommit överens om att jag ska börja med mina p-piller igen och vi väntar, är det positivt så får vi ta det därifrån.
ingenting går ju att planera i förväg om man säger så.
Jag uppskattar att du kan se det från min synvinkel och att du är den ända som inte har kastat skit!
Tack så mycket det uppskattas verkligen! -
Yesyes I know, men vi väntar o ser om det är ett + eller ett - . vi måste ju vänta o se! :)Mimosa86 skrev 2014-11-10 15:56:12 följande:
TS, du verkar mogen för en bebis rent kroppsligt. Din klocka tickar för fullt. Men det är så mycket mer som ska klaffa. Du ska kunna försörja ditt barn och kunna ge ett hem åt det. Det bör också finnas en pappa med i bilden som inte känner sig förrådd utan kan älska barnet oavsett om ni är tillsammans eller inte.
Detta är ett livslångt åtagande och du har ju inte långt kvar till studenten. Det är du som ska kunna försörja barnet. Inte vi andra med våra skattepengar för vi vill hellst kunna lägga slantarna på våra egna barn.
-
Varför så bitter? Detta drabbat la inte dig? Om jag får barn så drabbar de inte dig?Anonym (mor) skrev 2014-11-10 18:56:44 följande:
Vilken jäv.a tur ni hade.
-
Men vilken tur att du inte är han då.Anonym (anonym) skrev 2014-11-10 19:01:18 följande:
Folk diskuterar mognaden i människan som UNDANHÖLL information MEDVETET om att hon slutat med piller FASTÄN han INTE vill ha barn. Så var du får ifrån att vi ifrågasätter ålder vet jag inte. Är ganska överraskad att han ens stannar kvar, jag hade dumpat hennes patetiska arsle direkt.
Haha asså jag fattar inte hur ni fortfarande orkar hålla på o skriva här?
Hade de gått så hade jag tagit bort denna tråden för längesen för jag är trött på er som inte kan hålla era negativa åsikter för er själva :)men vilken tur att jag är mogen nog o inte tar åt mig vad anonyma människor har att säga :)
Sen om jag är 17 eller 35 år spelar väl ingen roll? Känner man att man är mogen nog att skaffa barn så gör man de. Känns de bra och man har ett stabilt förhållande så kan man skaffa barn.
Hade gött haj! -
Jag vet inte hur många gånger jag har sagt detta, jag vet att jag har gjort fel. Och ja jag ångrade att jag inte berättade för han från första början. Men han vet att jag ev. Är gravid, vilket vi ska kolla upp om några veckor, då de förhoppningsvis visar tydligare än nu alldeles precis i början. Vi har kommit överens om hur vi ska göra om de e positivt och även om de e negativtMEE83 skrev 2014-11-10 19:59:25 följande:
En bra start är att både är med på noterna från början och känner sig redo för att bli föräldrar. Vilket din kille enligt dig själv inte var. Så där är första stora mistaget.
Ett annat tips är att inte undanhålla/föra sin partner bakom ljuset, eftersom det kan vara/är en rejäl knäck för tilliten och förtroendet man har för sin partner, och det är A och O i ett förhållande. Dina handlingar har visat att du är redo att föra honom bakom ljuset och köra över honom totalt.
Du kan säkert bli en bra förälder, men sättet du har agerat på är under all kritik och mitt tredje tips är således att du kanske lär dig att vara lite självkritisk för det är inte ok att gå till väga på det sättet som du gjorde.
Jag har väldigt svårt för att ta kritik. Det erkänner jag. Därför har jag bett er alla att sluta kasta skit på mig för att de slutar bara att jag blir jävligt förbannad o de vill jag inte bli.
Men sen så e de självklart att ni ska få tycka o tänka va ni vill om detta ni kan gärna hålla de för er själva om de inte är något snällt. No hard feelings men seriöst. Ni " vuxna" människor borde veta bättre än att kasta skit på en som är yngre.
Så kan ni snälla sluta kasta skit? -
Psychopath skrev 2014-11-10 20:58:23 följande:
Ts, de flesta på FL gillar att kasta skit. Ingen kommer sluta bara för att du ber dem. Så är det med denna sidan.
Jag fick min son någon månad innan jag fyllde 17, och min dotter vid 19, det har gått jättebra. Jag trodde också att jag visste allt och var så mogen (det var jag väl också jämfört med jämnåriga, men inte riktigt så mycket som jag trodde), men nu i efterhand ser jag att jag var lite väl naiv. Det ÄR jobbigt med barn och ni kommer ha många sömnlösa nätter i början där ni båda kanske kommer känna att ni hellre hoppar ut genom fönstret än tar hand om ungen, men det ger sig till slut och det är så värt det.
Lycka till hur det än blir, men kom ihåg att det aldrig blir precis som du föreställt dig.
Jotack jag har märkt detta!
Min mamma fick mig när hon precis hade fyllt 18, och om jag nu är gravid så hinner jag fylla 18 oxå, och jag vet att det kommer bli väldigt många sömnlösa nätter, men det är sånt man får ta, för man kommer att forma ett helt nytt liv, uppfostra en person, vara med när hon/han tar sina första steg, säger sitt första ord, får sina första tänder, första skoldagen osv. jag längtar så efter att få göra allt de där!
Hur gammal är du nu om man får fråga?
Och gud va underbart att det är någon som faktiskt kan se de från min sida.
Tack så mycket! Ne jag vet att det blir aldrig som man har föreställt sig! ;) -
han är 19. Vi har ungefär samma uppväxt, vi båda har vuxit upp med många småsyskon vilket innebär att man måste hjälpa till väldigt mycket, mycket stoj och stim. därav har han ett sånt fruktansvärt bra tålamod, bättre än mig t.om. Han är helt underbar med barn.MEE83 skrev 2014-11-10 20:55:42 följande:Jo jag har läst det, som tur var verkar du ha en väldigt förstående/förlåtande pojkvän(hur gammal är han förresten?), vilket kan vara positivt, att han är redo att ta ansvar lovar även gott för framtiden om/när ni blir föräldrar.
Jag tyckte det var en jävligt stor grej när min tjej blev gravid(vi fick en flicka i September, ej planerat), och jag är en 30-årig arbetsnarkoman med ett väldigt bra jobb. Hade jag varit 20 år(eller 17!!) och inte ens färdigutbildad så hade det varit smått chockerande.
Sedan så kan man ju argumentera som så att om du är mogen nog att bli mamma så måste du också fixa att folk kritiserar dig och dina beslut ibland, även om du inte är myndig. Kritik får dom allra flesta människor och att kunna hantera det utan att flippa är ganska så viktigt, och det kan även vara utvecklande och lärorikt, om man är förmögen att omvandla det kritiken till något positivt.
Sedan så är inte rättfärdig kritik att kasta skit. Om du tycker det så kanske du mår bra av att få höra en och annan sanning så att du lär dig skillnaden. Kritik är välgrundade åsikter som man borde ta till sig, om någon kastar skit så är det något som man inte ens rycker på axlarna för, det bara rinner av en.
Anledningen till varför jag o nästan hela min familj anser att jag har "vuxit upp" fort är för att min mamma va sängliggandes i 3veckor i diskbråck. Och jag har 3 småsyskon. då var dom 3,5 och 7. Mamma kunde inte göra nånting.. det var jag som städade, lagade mat, tvättade, hängde tvätten, få upp ungarna på morgonen och få dom i säng på kvällarna och samtidigt hjälpa mamma med precis allt, de ända hon fick göra själv var att torka sig efter sina toalettbesök och tvätta sig. sen hjälpte jag henne med allt, komma upp ur sängen, hjälpa henne till köksbordet för att hon skulle kunna få i sig mat, sen hjälpa henne att klä på sig kläder. Det fick mig att växa som person och även mogna mycket fortare än de flesta i min ålder.
Sen har jag varit med om väldigt mycket i mitt liv som vissa tonåringar inte borde vara med om. Det har oxå fått mig att växa som person och mogna till.
Och de där med min mamma är bara toppen på isberget.
Jag är jätte glad över att min pojkvän stannar och stöttar mig och har de tålamodet att vänta, tar allt som det kommer och har alltid en plan för allt.
Han är min klippa -
Grattis till flickan förresten! :)MEE83 skrev 2014-11-10 20:55:42 följande:Jo jag har läst det, som tur var verkar du ha en väldigt förstående/förlåtande pojkvän(hur gammal är han förresten?), vilket kan vara positivt, att han är redo att ta ansvar lovar även gott för framtiden om/när ni blir föräldrar.
Jag tyckte det var en jävligt stor grej när min tjej blev gravid(vi fick en flicka i September, ej planerat), och jag är en 30-årig arbetsnarkoman med ett väldigt bra jobb. Hade jag varit 20 år(eller 17!!) och inte ens färdigutbildad så hade det varit smått chockerande.
Sedan så kan man ju argumentera som så att om du är mogen nog att bli mamma så måste du också fixa att folk kritiserar dig och dina beslut ibland, även om du inte är myndig. Kritik får dom allra flesta människor och att kunna hantera det utan att flippa är ganska så viktigt, och det kan även vara utvecklande och lärorikt, om man är förmögen att omvandla det kritiken till något positivt.
Sedan så är inte rättfärdig kritik att kasta skit. Om du tycker det så kanske du mår bra av att få höra en och annan sanning så att du lär dig skillnaden. Kritik är välgrundade åsikter som man borde ta till sig, om någon kastar skit så är det något som man inte ens rycker på axlarna för, det bara rinner av en. -
ne de gör jag absolut inte. jag berättade en del av varför jag har fått växa upp och mogna lite mer än andra i min ålder. jag jämför inte en bebis med diskbråck.Anonym (anonym) skrev 2014-11-10 21:36:28 följande:
Du jämför en bebis med diskbråck. Wow.
-
1 årjagärjagvemärdu skrev 2014-11-10 23:21:02 följande:
Hur länge har ni varit tillsammans? den frågan undviker du
-
Vi har både hund och katt.jagärjagvemärdu skrev 2014-11-11 12:22:55 följande:
varför köper ni inte en hund eller katt?
-
Nej vi bor inte ihop, vi planerar att flytta ihop till sommaren. Och ja, hunden har vi tillsammans men katten är minVolt skrev 2014-11-11 12:43:45 följande:
Tillsammans? Bor ni ihop?