Rädd för att berätta för pojkvännen
Hur ska du försörja dig?
Hur ska du försörja dig?
Jag har läst alla inläggen här, inget förändrar det faktum att du
A. Beslutade att helt sonika sluta använda preventivmedel för att DU vill ha en bebis.
B. Har en pojkvän som enligt dig har uttryckt att han ej är redo att bli förälder
C. Inte upplyste din pojkvän om A. utan istället undanhöll honom detta
D. Uteslöt honom totalt från beslutsfattandet.
Att du i efterhand har berättat för din pojkvän gör inte dina handlingar ok och din handlingar tyder på allvarlig brist på gott omdöme.
jag undrar även hur du har ett eget boende, hund + katt när du går i skolan, HUR har du råd med det?
jag undrar även hur du har ett eget boende, hund + katt när du går i skolan, HUR har du råd med det?
Kan tillägga även att jag varit i samma situation som du. Min kille var ok i början men sen drog han och då hade jag bara mina föräldrar som försörjde mig och min dotter. Skitkul...
Problemet är ju att man inte automatiskt blir ansvarsfull av att skaffa barn. Det är inte ansvarsfullt att låta någon annan försörja en med bostad, mat och kläder.
Varningsklockorna ringer hos mig när en 17-åring själv ska bedöma och tala om för oss andra (oftast äldre), hur mogen hon är. Om du känner att du behöver hävda dig, så innebär det ju att du faktiskt inser att det ser fel ut att bara vara 17 år och känna sig som du gör.
Ju mer ilska du besvarar det här med, desto mer kommer du få tillbaka. Det du gjort är helt fel, och tro inte att allt kommer bli perfekt eller ens okej nu även om ni inte blir med barn.
Det är fortfarande ett gruvligt svek du gjort mot din partner, att inte respektera hans vilja. I en barnafråga så betyder ett "ja" och ett "nej", faktiskt ett slutgiltigt "nej". Ett barn ska man vara två om.
Tro mig, det är så oerhört mycket vackrare och finare att planera ett barn tillsammans med sin partner, och vara med varandra i upp och nedgångar, förväntan inför ett plus osv, än att bara "jag vill ha en bebis att gulla med" och gå bakom ryggen på honom.
Du pratar också oroväckande mycket om just en bebis. Du inser att skaffa barn är ett livslångt ansvar, och barn är inte små hela tiden. Du tror att ni kommer klara er på hans jobb och barnbidrag, det är inget vettigt sätt att planera försörjningen av ett barn.
Så snälla, försök inse varför folk reagerar som de gör, man tvingar inte på en människa ett sådant ansvar, ÄVEN om du nu har berättat i efterhand.
Men du, du vet inte ens hur kroppen funkar. Hur kan du då anse dig mogen?
Och det är, vare sig du vill höra det eller inte, vanligt att en 17-åring är mogen nog för ansvaret. Men man vet ju bäst när man är tonåring eller hur...?
Jag tycker ni är orättvisa mot TS. Bara för att ni var omogna som tonåringar så betyder det inte att alla är det!
TS, om du tänkt igenom detta i 5 år och om din familj/andra närstående tycker att du är tillräckligt mogen så tror jag nog att det kommer gå bra om du blir med barn.
Det enda jag reagerar på är att du fortfarande bor hos din mamma och att din försörjning går genom din kille. I värsta fall får han kalla fötter om 9 månader (inte helt osannolikt eftersom han sagt att han inte är redo för barn) och du blir ensam. Det hände mig. Det är ett oerhört tungt lass att dra själv om man saknar utbildning och egen försörjning.
Men jag önskar dig all lycka till. Det kommer ordna sig, om man bara sätter barnets behov först och har en stark vilja att så småning om fixa egen försörjning. :)
TS, du verkar mogen för en bebis rent kroppsligt. Din klocka tickar för fullt. Men det är så mycket mer som ska klaffa. Du ska kunna försörja ditt barn och kunna ge ett hem åt det. Det bör också finnas en pappa med i bilden som inte känner sig förrådd utan kan älska barnet oavsett om ni är tillsammans eller inte.
Detta är ett livslångt åtagande och du har ju inte långt kvar till studenten. Det är du som ska kunna försörja barnet. Inte vi andra med våra skattepengar för vi vill hellst kunna lägga slantarna på våra egna barn.
Vilken jäv.a tur ni hade.
Folk diskuterar mognaden i människan som UNDANHÖLL information MEDVETET om att hon slutat med piller FASTÄN han INTE vill ha barn. Så var du får ifrån att vi ifrågasätter ålder vet jag inte. Är ganska överraskad att han ens stannar kvar, jag hade dumpat hennes patetiska arsle direkt.
En bra start är att både är med på noterna från början och känner sig redo för att bli föräldrar. Vilket din kille enligt dig själv inte var. Så där är första stora mistaget.
Ett annat tips är att inte undanhålla/föra sin partner bakom ljuset, eftersom det kan vara/är en rejäl knäck för tilliten och förtroendet man har för sin partner, och det är A och O i ett förhållande. Dina handlingar har visat att du är redo att föra honom bakom ljuset och köra över honom totalt.
Du kan säkert bli en bra förälder, men sättet du har agerat på är under all kritik och mitt tredje tips är således att du kanske lär dig att vara lite självkritisk för det är inte ok att gå till väga på det sättet som du gjorde.
Ts, de flesta på FL gillar att kasta skit. Ingen kommer sluta bara för att du ber dem. Så är det med denna sidan.
Jag fick min son någon månad innan jag fyllde 17, och min dotter vid 19, det har gått jättebra. Jag trodde också att jag visste allt och var så mogen (det var jag väl också jämfört med jämnåriga, men inte riktigt så mycket som jag trodde), men nu i efterhand ser jag att jag var lite väl naiv. Det ÄR jobbigt med barn och ni kommer ha många sömnlösa nätter i början där ni båda kanske kommer känna att ni hellre hoppar ut genom fönstret än tar hand om ungen, men det ger sig till slut och det är så värt det.
Lycka till hur det än blir, men kom ihåg att det aldrig blir precis som du föreställt dig.
Jotack jag har märkt detta!
Min mamma fick mig när hon precis hade fyllt 18, och om jag nu är gravid så hinner jag fylla 18 oxå, och jag vet att det kommer bli väldigt många sömnlösa nätter, men det är sånt man får ta, för man kommer att forma ett helt nytt liv, uppfostra en person, vara med när hon/han tar sina första steg, säger sitt första ord, får sina första tänder, första skoldagen osv. jag längtar så efter att få göra allt de där!
Hur gammal är du nu om man får fråga?
Och gud va underbart att det är någon som faktiskt kan se de från min sida.
Tack så mycket! Ne jag vet att det blir aldrig som man har föreställt sig! ;)
Du jämför en bebis med diskbråck. Wow.
Hur länge har ni varit tillsammans? den frågan undviker du
varför köper ni inte en hund eller katt?
Tillsammans? Bor ni ihop?