Pappan ska jobba utomlands och dumpar över fullt ansvar på mig! MOT MIN VILJA!

Men om mamman också vill sticka utomlands och jobba då, vem tar hand om barnen då i 6 veckor i stöten? För det gäller väl inte bara pappan att man "har rätt att sticka hur mycket man vill eller jobba utomlands"?

Rent spontant tänker jag, att män i alla tider har rest ut i världen som krigare, sjömän, upptäcksresande o.s.v. - och deras fruar har fått stanna hemma och ta hand om barnen och hålla ställningarna i hemlandet. Du är alltså inte den första i världshistorien, om det nu blir så, och hans önskan att åka är inte på något sätt märklig.

Jag kan tycka att det är synd om du förstör detta för honom, om det är viktigt för hans karriär. ÄR det det, så kommer ju även du och dina barn I LÄNGDEN ha glädje av att han får åka, eftersom det kommer att ge er högre socioekonomisk status, och i förlängningen bättre framtidsmöjligheter för barnen.

MEN sedan kan det ju finnas väldigt speciella skäl som talar emot det, t.ex. att du är sjuklig och saknar all avlastning, och absolut inte klarar av att ta hand om ditt barn själv. Då går ju det före förstås, för han kan ju inte lämna sitt barn med en person som kanske inte kan ta hand om det.

Rent spontant tänker jag här: GODEGUD FINNS DET FOLK UTANFÖR TALIBANBERGEN SOM FORTFARANDE RESONERAR SÅ HÄR??

Ja det har i "alla tider" funnits män som mestadels vistats borta från familj och barn, precis som det i ALLA TIDER funnits kvinnor som är jävligt missnöjda med den situationen men som inte kunnat göra nåt åt saken eftersom de var ekonomiskt beroende av männen och inte hade några rättigheter i samhället. Men så är det som bekant inte idag.

Så nej det behövs inte "väldigt speciella skäl så som sjukdom" för att förvänta sig att barnafadern delar ansvaret och vården för barnet, det är dagens norm.

Nu har det ALDRIG varit så som du har beskrivit, inte ens under jägar-samlar-stenåldern. Folk måste ha tagit hand om varandra i sina familjer och klaner, för annars hade inte mänskligheten överlevt.

Man kan vända på det och säga, att om det inte funnits några män med äventyrslust och erövringslust - så skulle vi fortfarande ha levat i små flockar som på den tiden. Länder och större samhällen hade aldrig blivit till, då ingen varit intresserad av att erövra och ena små grupper till stora folk. Amerika hade aldrig blivit upptäckt, vår planets geografi hade aldrig kartlags, vi hade inte haft någon kontakt med folkslag på andra sidan haven, vi hade inte importerat eller exporterat något...

Men vad tycker du själv då - vi ska inte ha några FN-trupper? Svenskar ska inte delta i upptäcksresor (i den mån det fortfarande finns några), inte klättra i berg, inte skida till Nordpolen eller upptäcka Amazonas djungler? Inte vara sändebud eller medlare i internationella konflikter? Inte vara sjömän eller sjökaptener (på civila fartyg eller i flottan)? Inte vara piloter eller flygkaptener? Inte vara operasångare eller andra typer av musiker, artister eller underhållare som drar på turné? Inte få vara författare som skaffar sig inspiration på plats i andra länder? De får BARA sitta hemma och byta varannan blöja på barnen?

Inte undra på att vi är på väg ner i alla internationella jämförelser...

"Kommit längre?" Vi är på väg ner i alla internationella jämförelser. Vi får inte längre fram några stora vetenskapsmän, uppfinnare, upptäckare, statsmän, entrepenörer, kompositörer eller konstnärer. Och en av anledningarna till detta är genustramset. Män kan inte längre satsa fullt på det som de är bäst på, p.g.a. att de inte har markservicen ordnad.