Fader okänd

Fadern är ju inte alls okänd!

Nej, barnet kommer inte få fader okänd pga att han hotar dig. 

Fick veta att om jag totalvägrar att berätta hans namn och inte ansöker om något underhållstillstånd ifrån f-kassan blir ingen utredning startad.. och då blir det "Fader okänd". Mår verkligen jättedåligt över det här, man ska inte behöva göra så, men med tanke på hans hot så vet jag ingen utväg?

Jag hade övervägt abort. Känns inte som de rätta förutsättningar att skaffa barn.

Vem sa det?? Barnets rätt till sina föräldrar/att veta vilka de är har inte med det att göra. Soc kommer ändå att kräva att du samarbetar för att fadern ska hittas oavsett om du säger att det var ett engångsligg eller inte. Däremot kan de vägra att betala ut försörjningsstöd till dig om du inte samarbetar på alla vis du kan.

Tro mig, jag har övervägt det. Om och om igen. Men kan inte av så många anledningar. Gjorde abort när jag var 25, jag och min dåvarande tyckte det var det bästa för stunden. Det slutade med två misslyckade försök, akut skrapning och lång sjukskrivning. Två år senare fick jag ett utomkveds när jag använde kopparspiral. Det tog min ena äggledare och den som är kvar var enligt den opererande läkaren i dåligt skick (sammanväxt). Skulle jag förlora den äggledaren också så känner jag att det är kört. så det är inte bara att göra en abort. sen är det inte bara det medicinska. Jag VILL ha det här barnet. Oplanerat men kommer bli högst älskat.

En på familjerätten förklarade det idag. Men om det är som du säger att undersökning kommer startas ändå känns det väldigt konstigt att dom sa så på familjerätten =/

Jag tycker det är extremt konstigt att de sa så ja. Min vän visste inte på riktigt vem pappan var, hon hade trott det var hennes ex, men faderskapstest visade att det inte var det. Den enda andra hon haft sex med hade hon haft kondom med så hon trodde inte det kunde vara han, men det var det. Den killen träffade hon på en kryssning så hon hade bara ett förnamn.

Det startades en utredning iaf trots att hon sa att hon inte var intresserad av underhåll eller något sådant. Det tog två år, sen skrev de fader okänd. Idag har dock hennes barn en pappa, för killen hon gifte sig med adopterade barnet och de har nu fler barn tillsammans. Så det slutade ju lyckligt iaf.

Förr i tiden, när jag var i ungefär liknande situation (jag visste pappans namn men inga kontaktuppgifter och han bodde inte i Sverige) så sa Familjerätten att jag inte kunde få underhållsbidrag om jag inte var hjälpsam vid utredningen.

En utredning startas alltså ändå, men sen beror det på hur hjälpsam jag som mamma skulle vara.

Jag ville dock hitta pappan och få hans namn på pappret. För barnens skull.

Det tog ett tag men till slut hittade de pappan. Därefter tog det många turer mellan ambassaderna i det land han bodde i och hot om att bli hämtad av polis om han inte självmant gick till och skrev på.

And so he did.

Kämpa för att få hans namn på pappret - för barnets skull. Du kommer ha igen det många gånger om senare i livet!

FAderskapsutredningen görs inte primärt för att hitta en pappa som betalar utan den görs för att barnet skall få kännedom om sitt ursprung dvs en far.

Att vara hotad o livrädd för den trolige fadern ÄR ett skäl att lägga ner utredningen (den inleds alltid) men det kräver intyg från psykolog och ett ett ordentligt samtal för att fastställa hur grova hoten osv är. Prata med familjerätten i din kommun hur de tänker om detta,

En kvinna jag känner var i samma sits som du, svårt att få barn kanske inte kunde alls. Hon behöll barnet hon blev gravid med tillsammans med en missbrukare.
Hon har idag skyddad adress trots att hon fortfarande är kär (barnet är snart 3) i pappan. Hon gick med på det för att få behålla barnet. (Han har 'bara' misshandlat henne, aldrig barnet, barnet älskar han)
Hela hennes graviditet och barnets år tills nu är kantad avskräck och förtvivlan. Hon är sjukskriven för utmattningsdepression (26 år gammal) kommer troligen aldrig mer kunna jobba, kan inte leva nära sin familj eller vänner, kan inte berätta för vem som helst vart hon bor, är ständigt misstänksam för nya människor, är de utsända att leta av  honom?

Fundera på om det är värt att riskera att tvingas leva åtskild från dina nära och kära enkom för att få ett barn. Jag skulle råda dig till abort och att du sen inseminerar dig.

Tusen tack för ett bra svar. Det är inte det att jag vill undanhålla den lilla dess rätt att veta vem pappan är, men det är enda sättet att få honom att backa undan från mig. Nu i helgen har det varit så illa så att han till och med gått på sin egen mamma när hon försökt prata med honom.

En del av mig börjar hoppas på missfall för att underlätta för alla parter, helt fel tänk men allt känns bara så mörkt just nu.

*S* Du är som många andra, tar fasta på de svar som går på din linje, det du vill. Men läs noga igen, det kräver en HEL MASSA för att man ska strunta i barnets rätt till sina föräldrar.
Det är inte säkert att dina skäl räcker.

Jag förstår att det krävs en hel del, det är jag medveten om, och som sagt- det är INTE för att jag vill undanhålla hans identitet. Det är för att han är hotfull. Han har som sagt bl.a påstått att om jag inte väljer att frivilligt avsluta graviditeten så tänker han se till att det händer ändå. Är redan ett nervvrak som inte gör annat än att lägga sig gråtandes och vakna upp likadant.

Jag vill bara kunna hitta en lösning så alla inblandade blir så nöjda det går att bli under dom här omständigheterna.

Ja,men en sån sak är det många många som vräker ur sig i frustration för att då påtvingas ett faderskap de inte vill veta av. Men väldigt få gör verklighet av hoten.

Jag säger inte att det är ok att vräka ur sig vad som helst i ilska och frustration, jag försöker bara få dig att tänka på alla aspekter, att du upplever honom som hotfull betyder inte att de som startar utredningen gör det.
Är han dessutom en av dessa charmfulla manipulatister så är risken stor att de går på hans linje och inte din.