Pincettgreppet, slå två klossar ihop och sen frågade sköterskan om dottern kryper eller har börjat ställa sig upp mot möbler. Hon frågade också om dottern verkar förstå ord och sen var kollen slut. Kan ej minnas att det var något mer som ingick.
Du skriver att hon möjligen förstår ordet 'komma', varför bara möjligen?
Nu är hon året.
pekar ibland med fingret oftast med hela handen, men liksom rätt ut i tomma intet. Inte så att hon verkar vilja visa saker eller så. En gång har hon pekat och tittat på lampan när jag frågat.
Hon gör något som man med vilja kan kalla vinkning. Hon liksom vevar vilt med ena armen.
Hon gör inget på uppmaning. Klappar inte händer vinkar eller liknande på uppmaning. Verkar inte förstå just nått man säger. Kollar efter pappa ibland när man frågar. Lampan ibland.
Det enda hon fixar är att komma när man ropar. Dyker det upp nått intressant på vägen glömmer hon dock vart hon var påväg.
Härmar inga ljud eller ord.
Kan inte säga nått ord alls. För några veckor sedan sa hon mamma, men har aldrig sagt det igen. Hon säger äda hela hela tiden till allt och inget. Inga andra ljud.
Hon använder sitt 'äda' för att få kontakt om man tex står med ryggen mot.
Vad tror ni om detta för en ettåring??
Det är i alla högsta grad ett ord. Det är ju så där språk hos barn börjar, barn sätter samma ljud som de tycker låter som de ord vi använder. "Vad är det?", "Var är den?", "Där är den!" = "Äda?" och "Äda!"
Tack för kloka tips och tankar!
Upplever tyvärr att dottern blivit knepigare i ögonkontakt igen.
Kortare i blicken.
Tycker också att hon blivit sämre på att kolla upp när hon håller på med något och dela upplevelser med oss. Tex om hon äter något gott och får mer. Då tittar hon bara ner i tallriken ich fnissar glatt och börjar äta. Bekräftar på inget sätt med oss.
likadant när hon får låna telefonen ibland. Då skärmen slocknar ger hon den direkt till mig för att jag ska tända den igen. När hon får tillbaka den skrattar hon glatt ned i telefonen men ger inte mig en blick
Ingen i min närhet ser det jag ser. Å andra sidan är det ju ingen som tillbringar så mkt tid med dottern som jag gör, och heller ingen annan som vet vad man ska titta efter för tecken på samma sätt som jag vet.
Hur kan han tro att hennes beteende INTE beror på synfelet? Varför skulle hon tex titta er i ögonen/söka er blick om hon inte ser er ordentligt? Jag har själv jättedålig syn och om jag inte har glasögon/linser så undviker jag att titta på människor öht eftersom det är obehagligt att jag inte kan se dom och "läsa av" ansiktsuttryck etc.
Den flyktiga ögonkontakten kanske beror på hennes dåliga syn..
Frågade ögonläkaren om det och hon kunde ju givetvis inte svara på det. Annat än att det skulle kunna vara så. Men hon kommenterade att hon inte tyckte dottern undvek ögonkontakt
utan bara inte höll den kvar så länge
Att hon skulle ha grav autism med utvecklingsstörning som du är rädd för tror jag knappast. Men det kan ju vara nåt som inte stämmer, det vet ju inte vi som sitter på familjeliv.
Om jag har förstått det rätt så måste barnet innan treårsåldern ha uppvisat ALLA symptom för att få en autismdiagnos och inte bara ett. Om hon bara har dålig ögonkontakt och inga andra symptom så har hon heller inte autism. Är det inte så? (Snackar inte om AS eller dylikt nu..)
Jo så är det nog.
Syftet med tråden är ju inte att någon här ska ställa diagnos. Syftet är att folk med eller utan erfarenheter av autism ska kunna hjälpa mig att utifrån sina egna erfarenheter av sina barn hjälpa mig att bedöma vad som kan tänkas ligga inom normalspannet och inte
Mitt barn har precis gjort den här 18månaders kollen du fruktar. Hon höll lite i pennan, staplade en kloss, sa inte ett endaste ord, pekade inte ut en endaste kroppsdel. Sen avslutade hon besöket med att vägra låta sig vägas och mätas, efter sprutan blev hon ännu tokigare och knycklade ihop sköterskans papper innan vi vandrade hemåt. Toppen besök med andra ord!
Ska dom starta utredning för att lugna dig?
Ja ungefär så..
Kan hon sakerna egentligen?
Fast för henne handlar det inte om vilja att samarbeta. Hon KAN INTE sakerna. Nått av de äldre barnen ville aldrig samarbeta på kontrollera men då kunde jag ju bara säga att den kunde saken egentligen
Språkförståelse och språket tycker jag är väldigt bristfälligt men ögonkontakten upplever jag förbättrats.
Och språkförståelsen är så svår att bedömma. Förstår hon inte eller struntar hon i vad jag säger?
Alltså att få vredesutbrott är helt normalt! Jag lovar! Ännu mer om barnet inte har talet för sig än och kan säga "nu blev jag arg". Inga konstigheter. Vår 20 månaders är precis likadan och min bästa väns barn också. Våra 20 månaders blir vansinniga om dom inte får som dom vill, skriker och härjar och börjar åla på golvet. Pinsamt ute bland folk men vad ska man göra, mer än att gå hem..
Gör dom så på förskolan någon gång också tror du?
Men JA det är VANSINNE att vänta! Du ska inte lyssna på knäppskallar som hävdar att vaccinering orsakar autism! Det är ett jävla hittepå som kommer kosta samhället oerhört mycket i både resurser och liv!
Nej det är inte något i hennes beteende som gör att du lider av oro, depression och tvångstankar. Det är du som har besvär och inte hon.
Du hittar på nya fel hela tiden. Nu kan hon prata men det är inte heller bra för nu leker hon inte med dockor istället.
Hur går det med psykologhjälpen och allt? Du måste söka mer hjälp.
Nä men hon pratar ju inte det är ju bekymret.
Jag går hos psykologen fortfarande men ska byta. Den jag träffat ska flytta.
kanske är den nya 'bättre?'